Foto: SVT

Nervösa curlinghjältar tänkte positivt

Det var curlingstenen som fick hela Sverige att hålla andan. Vad rörde sig egentligen i huvudet på de fem tjejerna när stenen makligt curlade in mot boet?

-Jag var ju inte lugn, jag satt där och gömde mig under bordet. Det var en blandad känsla. Man höll på att kräkas samtidigt som man, alltså.... vi visste ju att den skulle dit bara, men ändå, säger reserven Ulrika Bergman.

Dramat kom inte som en blixt från klar himmel för curlingdamerna. Efter missen i den åttonde omgången hade det svenska laget ställt in sig på att det kunde bli skiljeomgång.
-Inför tionde omgången var vi inställda på att vi kunde släppa en tvåa för att få sista sten i skiljeomgång... så vi var förberedda på att det kunde bli ända till sista stenen. Men vi visste att vi hade sista sten, och det kändes som en trygghet, berättar ettan Anna Svärd.

Ryggmärgshantering
När Anette Norberg släppt taget om OS-finalens sista sten fanns det bara två tänkbara utfall. Om hon lyckades slå bort de båda schweiziska poängstenarna var OS-guldet i hamn. Annars skulle guldet gå till schweiziskorna.
-Det finns inte så mycket tankar. Man går ner, man är fokuserad och man sätter iväg stenen. Och liksom... man har gjort det många gånger förut, så det blir lite ryggmärgshantering av det hela, säger skippern Anette Norberg till SVT Sport.

Alla tjejerna i laget var övertygade om att stenen skulle sitta. Men kunde naturligtvis ändå inte låta bli att känna stundens allvar.
-Man kände nervositet. Men en trygghet. Man vet att hon kommer göra det. Det kändes lugnt. Hon är så himla, himla bra på dom där. Så vi var inte oroliga, säger tvåan Cathrine Lindahl.

Förberedde sig på förlust
-Vi pratade positivt på isen hela tiden fastän vi var jättenervösa, men jag kände att vi skulle klara det, säger trean Eva Lund.

-Jag försökte förbereda mig på att det kunde bli både en förlust och en vinst. Jag kände mig väldigt tom just när hon satte den sista stenen. Man försöker stålsätta sig för att det kan bli en förlust också, säger Anna Svärd.

Lugnet före stormen.
När stenen började curla in mot de båda schweiziska stenarna spred sig till slut lugnet i laget.
-Jag tyckte att den såg bra ut ända från början. Men man kan ju aldrig vara säker förrän den har träffat, ler Anette Norberg.

Glädjeexplosion
Efter en evighet träffade stenen de schweiziska poängstenarna, och blev liggande kvar. Ensam närmast boets mitt. Då bröt glädjeexplosionen ut.
-Det var något hemskt, djuriskt skrik jag gav ifrån mig och så sprutade tårarna bara. Det var fantastiskt, en så underbar känsla, säger Ulrika Bergman.

-Det kan ju inte bli bättre egentligen. Att få vinna en så tät match och dessutom i skiljeomgång... det är klart att det kryddar det här lyckoruset ännu mer, säger Eva Lund.

Anders Hansén, Turin
Pelle Nyström, Turin

• Tweet