|
|
Foto: Scanpix
|
Hyllningen hemma överrumplade skidhjältarna
Publicerad 24 februari 2006 - 22:20
Uppdaterad 25 februari 2006 - 19:13
|
I dag landade tre OS-guldmedaljörer på svensk mark. Björn Lind, Anna Dahlberg och Thobias Fredriksson var förvånansvärt överrumplade av jublet och uppmärksamheten som mötte dem.
-Vi har haft det så lugnt uppe i Pragelato, sade Anna Dahlberg. Utan medaljer och med något generade blickar trädde de upp på Arlandas OS-scen, längdåkarna som bröt Sveriges tolv år långa guldlösa OS-svit.
-Ulf Nilsson (längdåkningens förbundsdirektör) lade beslag på medaljerna och vi har inte sett dem sedan dess, skojade Björn Lind. Det har varit ett omtumlande OS för Umeåbon, med en enorm uppmärksamhet och mängder av hyllningar.
-Jag vet inte om jag har kunnat smälta det än, säger han. Önskar lugn och ro
Hans skuttande målspurt vid herrarnas sprintstafett har redan blivit klassisk. Och han har gjort längdåkningssprint till en gren i svenskarnas hjärtan.
-Jag vet inte vad jag gjort för grenen faktiskt. Men jag hoppas att det leder till att fler börjar med det här och satsar på det, säger Lind. Efter all uppståndelse längtar han hem till vardagen i Umeå.
-Det ska bli skönt att komma hem till lugn och ro. Är du säker på att det blir lugnt med tanke på dina guldbragder?
-Ja, det vet jag att det blir. Nära att ge upp
Om Björn Lind gjorde sig känd för sin outtröttlighet, gjorde Thobias Fredriksson sig känd för motsatsen. Han kämpade till sig ett individuellt brons trots att benen var slut, kroppen gjorde ont, och viljan började tryta.
-Jag vet inte hur det gick vägen. Jag hade kunnat ge upp och åka hem flera gånger. Men så kände jag att om jag ändå är i semi kan jag lika gärna köra på, säger Fredriksson. Och det var det värt.
-Absolut. Det var det stora målet i OS att ta medaljer, och nu är det skönt att det är över. Anna Dahlberg, som tillsammans med Lina Andersson, banade vägen för Sveriges bästa OS någonsin har både positiva och negativa minnen i bagaget.
-Jag är väldigt nöjd med båda stafetterna, men i individuella hade jag missflyt i semin. Där är jag missnöjd. Så det är blandade känslor. Revanschen för den sämre delen hoppas hon få i sprintvärldscupen framöver, där hon har tuff konkurrens från guldkollegan Lina Andersson.
För fler OS blir det troligen inte för 29-åringen.
-Nej, det blir det nog inte. Om fyra år har jag trappat ner, säger hon. TT |
SVT Play
