Blandade känslor hos iraksvenskar

Trots att epoken Saddam nu är slut är känslorna bland offer och anhöriga blandade. Avrättningen var det stora samtalsämnet på många håll även här i Sverige.

Widad Zakis flydde från Irak 1979, samma år som Saddam svor presidenteden. Ända sedan den dagen har hon drömt om den dagen då Saddam skulle få sitt straff.

-Men just nu känner jag ingen glädje. Jag känner lättnad att det är över. Men glädje kan jag inte känna eftersom det inte är rättvist för offren på det sätt som det skett.

-Det är härligt, underbart. Man kan inte beskriva det: vi har väntat i 26 år, säger Ali Al-Shakargi från Malmö till SVT.

-Jag är glad själv, men att döda en annan människa... Jag tycker inte om det, säger Muhsin Abdullah.

Inga svar
Med Saddam dör också möjligheten att få svar om de andra, nästan 100.000 offer, som han sannolikt var ansvarig för. Dödsdomen gällde 148 specifika mord från 1982.

-Jag har två kusiner som dödats under tortyr under Saddam Hussein. Min mor har torterats och fängslats. Men de här frågorna kommer aldrig upp...

Trots att Widad Zakis nu själv är emot dödsstraff, så anser hon det befogat i vissa, särskilda fall.

-När man systematiskt dödat så många människor. Det kan bli en bra läxa för andra diktatorer i världen: att oavsett hur mycket kontakter de har så kommer ingen att skydda dem när deras bäst-före datum gått ut.

Hopp om framtiden
Många är tveksamma till att Saddams död ska leda till fred i Irak - de flesta tror i stället att det kommer att bli ännu värre innan det kanske kan bli bättre.

-Jag tror att det kommer att väcka upprördhet i Irak, att de kommer att säga att de har mördat honom, säger Fadi Romi.

-Om det hade varit den irakiska armén, eller irakiska människor, som dödat Saddam, så ok. Men när USA dödar honom så går det inte, det är ett stort fel, säger Mutesam Fadel.

Ali Al-Shakargi ser dock ljusare på framtiden.

-Våldet kommer minska, inte direkt men senare. Så vi har hopp om framtiden.

• Tweet