Alkoholnotan 20 miljarder

Lasse - en människa bakom siffrorna

Publicerad 25 oktober 2006 - 20:33 Uppdaterad 25 oktober 2006 - 22:29

Samtidigt som samhället sätter ett pris på alkoholismen, sitter Lasse Wannberg och räknar ihop vad alkoholen har kostat honom.

-Det är mycket det, som jag har förlorat. Det är ju både ekonomiskt, psykiskt och fysiskt. Eftersom det har varit så lång tid också.

Till parken Björns trädgård i Stockholm kom Lasse första gången i barnvagn. Här har han klättrat i päronträden och så småningom tillbringat närmare 20 år på bänken.

-Vad är det då som håller en kvar?
-Det som är först och främst, som jag känner, det är frustration, rädsla, saknad av bra förebilder. Saknad av kärlek.

-Vad är ditt starkatste minne från den här tiden?
-Första gången då jag fick reda på nån dog i gänget, för jag kände mig inte som om någon kunde dö.
Det kommer jag ihåg att det var väldigt tungt, när en kille hade drunknat i sitt badkar, full och med tabletter.
Det kommer jag ihåg. sen rullade det ju bara på. Sen har det ju dött fler än jag kan räkna på både fingrar och tår.

Bänkarna i Björns trädgård är som gamla bekanta för Lasse. Här brukade vi sitta på vintrarna, här hände det och det, det är som när någon visar sin barndoms gård.

-Det finns en viss trygghet i att falla nedåt.

-Vad var det som fick dig att släppa den tryggheten, då?

-Ja, för min personliga del, för det är väldigt personligt, den botten som jag nådde för min personkiga del, var att jag orkade inte längre, jag hade bara ett val: det var antingen leva eller dö.

Han valde och vann livet med hjälp av en nyvunnen vilja och många vänner.
I dag har han tolv nyktra år bakom sig och ger tillbaka med att hjälpa andra. I föreningen "Nobba Brass och nubbe" får missbrukare hjälp av före detta missbrukare.

-Man gör så gott man kan att finnas för andra människor. Men hur det är med staten och alkohol och servering och så där, det tror jag inte har så stor betydelse, för människan kommer att dricka och fortsätta dricka.

• Tweet