Algblomning kan förgifta badstränderna

Publicerad 6 juli 2006 - 16:49 Uppdaterad 6 juli 2006 - 21:12

Det varma och soliga vädret lockar till svalkande havsbad samtidigt som det får algblomningen att pågå för fullt ute i Östersjön. Än så länge finns det plats för båda, men den giftiga grumligheten rör sig in mot våra kuster.

Bada inte i vatten där det finns algblomning. Rekommendationen kommer från flera håll, och den är inte obefogad. Sedan 1985 har Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, utfört undersökningar på blågröna algblomningar, och av de insända proverna innehåller 55 procent gifter.

De blågröna algerna, eller cyanobakterier som de egentligen heter, är egentligen en bakteriesort snarare än en alg. De brukar ändå räknas som växtplankton, eftersom de har så stora likheter med alger. Av dessa är katthårsalg, Nodularia spumigena, den sort som är vanligast förekommande i algblomningar. Det är också den sort som man kunnat konstatera ofta är giftig.

Giftiga alger
Gifter i alger frigörs och sprids i vattnet när cellen dör eller på annat sätt bryts ner, något som kan hända när algerna ansamlas i grunt vatten och på stränder.

De vanligaste symtomen när man varit i kontakt med alggift är en allergisk reaktion på kroppen eller irritation i ögonen. Att tvätta med tvål och vatten samt skölja ögonen mildrar besvären. Har man fått gift i luftvägarna kan man få astmatiska reaktioner, och har man svalt vatten kan mag- och tarmbesvär uppstå, som kräkningar och diarré. Man kan även drabbas av feber samt muskel- och huvudvärk.

Symtomen kan uppstå direkt eller efter några timmar, och i värsta fall sitta i upp till två veckor. Vanligast är dock att de försvinner efter några timmar eller dagar.

För vuxna människor är risken att drabbas av annat än hudbesvär normalt ganska liten. Vanligare är det för barn, som oftare får i sig vattnet genom kallsupar, men enligt SVA:s mätningar är det snarare hundar som finns i den största riskgruppen. Det kan räcka med att djuret slickar av tassarna efter att ha gått i vatten med algblomning för att det ska drabbas.

Mest djur som drabbas
Djur som fått i sig alggift kan uppträda oroligt och darrigt. Kräkningar och diarré beror på flera faktorer, som algkoncentrationen i vattnet, övrigt magsäcksinnehåll och djurets ålder. Andra symtom är kramper med rörelseproblem, vinglig gång och svårigheter att lägga sig och resa på sig. I värsta fall kan förgiftningen leda till koma eller död, och veterinär bör därför kontaktas så snart som möjligt.

För att undvika att drabbas är det säkrast att inte bara låta bli att bada om vattnet ser grumligt ut, utan även en period efter att algblomningen försvunnit. Detta gäller särskilt skyddade vikar och strandområden med vassruggar. Där är vattenutbytet i området ofta dåligt, och om vädret varit vindstilla kan det finnas gifter kvar i vattnet i upp till en månad.

Grumlar och färgar vattnet

Algblomning. Foto: Jan E Carlsson/Pressens Bild
När alger grumlar vatten färgas det grönt, blågrönt, gulaktigt eller rött till rödbrunt. Algerna kan se ut som små gryn, stickor eller korta trådar, och i vissa fall bilda tydliga ansamlingar på ytan.

Allt grumlat vatten behöver inte vara alger, utan uppblandat bottensediment eller pollen kan också färga vattnet. Tallpollen kan till exempel vara mycket lik den blomning som orsakas av blågröna alger, men är helt ofarliga.

Den algblomning som kan vara skadlig är vanligast under högsommaren och delar av hösten, till skillnad från tallpollen som begränsas till våren. Blomning kan dock äga rum under hela året, och under de senaste åren har man kunnat konstatera förekomster i Östersjön ända in i november.

Utsläpp ökar algblomningen
Ett skäl till att blomningar av blågröna alger ökat de senaste åren kan vara att halterna av näringsämnen har ökat i vattnet. Östersjön har under de senaste decennierna genomgått en kraftig gödning, och mängden fosfor på bottnarna har ökat genom utsläpp. Under perioder med syrefria förhållanden frisätts det från sedimentet, vilket kan ge upphov till blomningar. Detta var vad som hände under sommaren 2004 och 2005, då algblomningarna i Östersjön var mycket stora.

Förutom fosfor är kväve ett av de näringsämnen som reglerar algtillväxten. Sommartid brukar det råda brist på kväve i såväl Östersjövattnet som vissa sjöar, men de blågröna algerna har förmågan att kunna tillgodogöra sig luftkväve som blandats ner i vattnet.

Att tala om blomning är egentligen missvisande, då det snarare bara handlar om en massförökning bland algerna. Hur dessa ansamlingar ser ut beror till stor del förutom näringstillgång på solljus och vattentemperatur. Även pH, salthalt, syrehalt och omrörning i vattnet bestämmer tillväxten.

Finns i både Sverige och resten av världen
Algblomning, däribland den skadliga typen, förekommer till havs och vid kuster såväl som i sjöar och vattendrag både i Sverige och utomlands. Blågröna alger uppträder i både sött och bräckt vatten.

Beroende på sort kan blomningarna vara lokalt avgränsade, vitt utspridda med koncentrationsstråk i eller jämt fördelade i vattenmassan. Vanligen koncentreras algansamlingarna vid stränder och kring uddar.

Anna Jönsson

• Tweet