Demonstration på temat "Ut med Syrien" vid Martyrernas torg i Beirut 2005.

Splittrat Libanon svagt mot omvärlden

Publicerad 17 juli 2006 - 14:09 Uppdaterad 20 juli 2006 - 18:43

Libanon har länge fört en tillvaro i närvaro av starka utländska krafter. Såväl inbördeskrig som ockupation har frestat hårt på landet de senaste decennierna.

Libanon ingick i hundratals år i Storsyrien, men Frankrike gjorde nationen till en kristen, självständig nation 1944 med Beirut som huvudstad.

I samband med detta inlemmades även sunni- och shiamuslimska områden. Självständigheten är något som ledarna i Damaskus har haft svårt att smälta. Syrien har ännu inte erkänt Libanon diplomatiskt och libanesiska presidenter kan än i dag inte tillträda utan att först besöka Damaskus.

Grannländerna Libanon, Syrien och Israel har en lång historia av konflikter. Både Israel och Syrien deltog i Libanons inbördeskrig 1975-90.

Starka band till Syrien
Det var när Libanon bad Syrien om hjälp att lösa en kris 1976 som syriska soldater skickades till inbördeskriget på andra sidan gränsen. De stannade i 29 år.

Först efter mordet på förre premiärministern Rafiq Hariri i februari 2005 började den syriska dominansen brytas. Syriska makthavare pekades ut som skyldiga för mordet på Hariri. USA och Frankrike hjälpte därefter aktivt till att mota ut soldatena ur landet.

Trots att Syrien officiellt lämnat Libanon finns det starka band kvar, särskilt till den folkgrupp som numera är i majoritet i Libanon, shiamuslimerna.

Långvarig israelisk ockupation
Israel angrep Libanon 1978 och 1982 för att krossa palestinska PLO-gerillan som fått fäste i landet. Men kort efter det dödades den Israelvänlige presidenten Bashir Gemayel och Israels närvaro utvecklades till en långvarig ockupation.

I samband med det bjöd shiamuslimserna till väpnat motstånd genom organisationerna Amal och Hizbollah. Israel drog sig tillbaka till södra Libanon 1985 och ockuperade en säkerhetszon längs gränsen fram till år 2000.

Politisk spricka efter Hariri-mordet
Enligt Libanons författning från 1943 för ska presidenten vara kristen maronit, premiärministern sunnimuslim och parlamentets talman shiamuslim. Tanken var att bevara den religiösa balansen i landet.

Men denna uppgörelse försvårar framväxten av en stark statsmakt och en befolkning med känsla av gemenskap.

Under 90-talet fick Libanon en stark premiärminister, den förmögne byggherren Rafik Hariri. Mordet på honom ledde till att en politisk spricka uppstod mellan å ena sidan presidenten och de shiamuslimska organisationerna, å andra sidan minoriteten druserna och större delen av maroniterna.

Trängda mellan Syrien och Israel har libaneserna ännu ett explosivt problem, palestinierna. En halv miljon palestinier bor i tolv läger i Libanon, som totalt har tre miljoner invånare. Många kom in i landet 1948-49 och 1970-71, men de förvägras medborgarskap och utgör en ständig källa till konflikt, inom landet och med Israel.

Källor: TT, Nationalencyklopedin

• Tweet