Hack i häl på makthavarna

Publicerad 19 januari 2006 - 18:59 Uppdaterad 19 juni 2006 - 16:39

Om ett par dagar lyfter planet mot Ukrainas huvudstad Kiev. Ytterligare någon dag senare går det vidare till Georgiens huvudstad Tbilisi. Två städer och två revolutioner som blev en sorts ikoner för vanliga medborgares kamp mot det odemokratiska och korrupta styre som växte fram i de flesta självständiga stater som bildades när Sovjetunionen kollapsade.

Dit åker Göran Persson. Och dit åker jag. Ibland gör vi utrikeskorrespondenter sådant. Vi bevakar svenska makthavares utrikesresor. Ibland för att syftet med resan är viktigt. Det kan gälla Sveriges relationer till omvärlden, utrikespolitiska frågor av stor vikt eller möten eller konferenser där många fler länder är inblandade.

Ibland är skälet helt enkelt att det är viktigt att vara nära Sveriges statsminister också när han befinner sig utomlands, för tänk om han säger något viktigt som gäller svensk politik ? och vi inte kan få en intervju...

Motvillig ledare
Den här gången är det en sorts kombination. Det är ju valår i Sverige i år, och Sveriges största och viktigaste nyhetsprogram vill inte gärna vara alltför långt ifrån Göran Persson om någon politisk strid skulle blossa upp.

Jusjtjenko i samband med den orangea revolutionen. Men minst lika viktigt är ju frågorna om hur det egentligen har gått med demokrati, kamp mot korruption, välstånd och alla de förväntningar som fanns på den karismatiske och yvige rosenrevolutionären i Georgien, Michail Saakasjvili i november 2003, och på Viktor Jusjtjenko, den närmast motvillige ledaren för Ukrainas orangea revolution ett år senare.

Besöket blir samtidigt en sorts politisk markering i ett läge där Rysslands president Vladimir Putin och ledarna för demokratierna i Västeuropa har mycket svårt att komma överens. Medan Saakasjvili och Jusjtjenko förmodligen är de två politiker i världen som president Putin avskyr allra mest, så ses de närmast som demokratiska hjältar i väst.

Spännande utveckling
Men de georgiska rosorna är aningen vissna i dag och den orangea färgen har flagnat. Det är lättare att göra revolution än att skapa välstånd och rättsstater i länder utan demokratisk tradition. Georgien är i dag kanske mindre korrumperat men mer auktoritärt än före revolutionen, och i Ukraina har en kraftigt minskad ekonomisk tillväxt och bittra inbördes strider mellan de tidigare revolutionskamraterna lett till att revolutionen går kräftgång.

"Vi kan stå inför det som världen har väntat på i hundra år"
Ändå försöker i alla fall Georgien och Ukraina att söka sig mot västeuropeiska ideal, och om de får tillräckligt stöd från EU och lilla Sverige kan de kanske snart på allvar slå in på samma väg som de baltiska länderna. De har mycket lång väg att gå, men om de lyckas, ja då kan det börja hända spännande saker också i grannländerna Vitryssland, Moldavien, Armenien och Azerajdzjan.

Och då kanske, men bara kanske, kan vi stå inför det som världen har väntat på i hundra år: en fullbordad demokratisk revolution i Ryssland!

Bert Sundström

• Tweet