Vikten av att välja rätt nummer

Publicerad 8 februari 2006 - 13:15 Uppdaterad 19 juni 2006 - 16:38

Skulle ta hissen upp till min lägenhet häromdagen, och insåg för första gången att det hyreshus jag bott i sedan två månader tillbaka saknar våning fyra. Och, visar det sig, även våning 14 och 24.

Efter lite grubblande insåg jag orsaken: Nummer fyra är den mest otursbenägna siffran i Kina eftersom den uttalas "söö", precis som död gör. Självklart vill man inte bo på våning död, inte heller tiodöd eller tjugodöd.

Kineserna är med andra ord skrockfulla. Ett tydligt exempel är telefonnummer. När jag för en tid sedan skulle välja nummer till mitt mobilabonnemang fick jag en lång lista med kombinationer presenterad för mig. I högerkolumnen fanns prislistan, och döm av min förvåning när jag upptäckte att det rörde sig om flera hundra kronors skillnad i pris mellan alternativen.

Dyrast var de med många åttor eftersom åtta nästan uttalas som rik. Jag valde en enkel kombination med en fyra på slutet och kassörskan skakade på huvudet åt mitt dödsförakt.

Hutlösa priser för plastpalmer
En annan krock med det asiatiska tänkandet var när jag och min fotograf Göran i höstas letade lägenheter i Peking. Vi besökte allehanda ställen som alla var hyfsade men jag väntade med spänning på det sista hyreskomplexet som förmedlaren talade sig varm för.

-Här är lägenheterna lite dyrare eftersom alla vill bo här. Visst är det fantastiskt? säger hon och slår ut med armen inne i lobbyn.
-Vad då? undrar jag och tittar mig omkring i den luftiga och aningen kitshiga entrén.
-Men känner du inte vilken Fengshui det är?

Det framförallt Hong Kongkineserna betalade hutlösa priser för var ett symmetriskt bostadskomplex med en stor fiskdamm i mitten, omgiven av plastpalmer, jämnt fördelade på vardera sidor. Springvattnet sköt upp i vackra strålar, förskönade av lyktor i regnbågens färger.

Fengshui är en högst levande teori om hur tingen ska placeras för att skapa bäst balans. Idealet är symmetri och närhet till vatten, allra helst också en kulle eller ett berg.

Handskakningen - en vattendelare
Det är nu korrespondentens roll börjar bli riktigt spännande. När man inte förstår ett spår av hur människor tänker, men får den stora förmånen att sätta sig in i det. Hur lika eller olika varandra är vi egentligen när ytan och omständigheterna skalas bort, vad gör miljön med oss?

I vilken utsträckning kan en svensk från ett glest befolkat land hitta gemensamma nämnare med en man eller kvinna som levt i en kinesisk storstad? Vilken skillnad gör det om man alltid fått säga vad man tycker eller alltid tvingats vakta sin tunga? Vad är arv och vad är miljö? Det är frågor som ofta passerar mitt huvud när jag tar en kines i hand, ironiskt nog en vattendelare eftersom handskakningen inte är det traditionella sättet att hälsa i Kina.

Dagens sanning är morgondagens lögn
Kineserna lever i en samhällsförändring som går fortare än någonsin, där dagens sanning är morgondagens lögn. En rakettillvaro som många upplever slitsam, men också spännande och oförståelig.

Det är i allt detta svårgreppbara som det är så kittlande att gå på djupet. Att knacka på och höra hur det egentligen står till i denna hets av omdaning, hos gårdagens hjältar med skäran på bröstet, i huvudet på fastighetskungen som ser sitt rike växa, hos nutidens föräldrar med mål om barnens bättre.

Att få ta del av alla dessa möten och sedan försöka förmedla det på ett sätt som bryter igenom vardagen ett halvt jordklot bort. Att uppleva ögonblick då man plötsligt förstår hur personen tänker, och kan se det logiska från dennes perspektiv, det är ett privilegium jag och Göran fått att förvalta i tre år.

Så när jag i framtiden vaknar, kallsvettig på natten, och våndas över mitt beslut att välja ett mobilnummer med en fyra på slutet, då ska jag byta sim-kort och somna om med ett belåtet leende...

Fredrik Önnevall

• Tweet