Så känner du igen ett toppmöte

Publicerad 11 december 2006 - 10:08 Uppdaterad 23 april 2007 - 16:09

SVT:s regionala korrespondent Patrik Oksanen skriver dagligen under rubriken EU-kollen om vad som händer och vad som diskuteras i Bryssel.

Det första du ser av ett toppmöte är på långt håll. Du skymtar några gator som saknar trafik. När du kommer närmare finner du taggtråd, en stor mängd poliser, polisbilar och bepansrad vattenkanonbil.

Tillhör du den skaran som har rätt att gå vidare visar du din ackreditering och får passera innanför spärrarna. Där vandrar du på tomma, avspärrade och spöklika gator. Vid entrén får du första lägga fram din ackreditering för elektronisk avläsning, sedan gå igenom en säkerhetskontroll och din väska röntgas.

Nu är du inne i själva toppmötesbyggnaden. Här möter du ett hav av journalister. I en stor sal sitter en mängd skrivande journalister från hela världen. De svenska är bland andra TT, Aftonbladet, DN, Göteborgsposten och SvD.

Längre in i byggnaden, på andra våningar ligger små radio- och tvbås där de olika bolagen kan sitta och redigera. SVT har ett eget bås på plan 01, med Danmarks Radio som närmaste granne. I båsen kan man också få bilder som toppmötet tar åt en, som ankomsterna och gruppfotot. Deborah som arbetar på den byrå SVT anlitar sitter och loggar bilderna så att det går lätt att hitta.

Regeringscheferna anländer till en vip-entré med poliseskort. En stor svart bil glider upp, Blair, Reinfeldt eller Chirac kliver ut, kanske tar de några frågor från världspressen som står och hänger där, kanske inte. Gruppfotot, eller familjefotot, är när alla regeringschefer radar upp sig för fotografering.

Sedan är det mycket väntan, sedan en snabb presskonferens om hur läget är, sedan väntan, och nya små presskonferenser.
Speciellt? Ja! Väloljat? Ja! Charmigt? Njae, speciellt tror jag räcker som beskrivning.

Den här morgonen har jag förövrigt utkämpat två bataljer, som jag inte vinner. Den ena är min envisa förkylning, den andra är med mitt bredbandsbolag Brutele. Återigen för jag vet inte vilken gång i ordningen fungerar inte mitt bredband.

I morse ringde jag - ledsen, sade dom ? vi kan komma på måndag.
Att försöka argumentera att jag behövde det i helgen gick inte. Måndag 8-12 var beskedet. Men jag har en intervju vid 10:30, försökte jag.
"Vi har tider 8-12, kan inte säga när teknikern kommer, men jag skriver en lapp". Fantastiskt bolag, inte nog med att tjänsten inte fungerar, de erbjuder inget i ersättning (skriv ett mail så får vi se) och så känns deras bemötande lika kundorienterat som en fläkt av Sovjetunion.
Över huvud taget verkar Belgien sakna en Sverker Olofsson, som gör att företagen tänker på sina kunder. Att vara väldigt arg hela tiden verkar vara mottot för att få saker att fungera i Belgien. Tyvärr är det inte riktigt min läggning.

Till sist, franskspråkig belgisk TV gjorde en Orson Welles (som skrämde med invasion från planeten Mars i amerikansk radio på 30-talet) i veckan.
De avbröt sändningarna med nyhetsbulletiner om att flamländarna utropat självständighet, de visade bilder på firande flamländare och fick politiska kommentarer. TV-kuppen var väl förberedd - 89 procent trodde på nyheten i början.

-Osmakligt, säger kritikerna. Gårdagens roligaste kommentar gav Europaparlamentets talman Josep Borell på en pressträff jag var på. "Att folk gick på det, då är det mer troligt med en invasion från Mars än att Belgien delas."
Borell verkar helt ha missat att det finns en stark flamländsk nationalism främst företrädd av främlingsfientliga Vlaams Blok. Men vi får se vilka som hinner först, marsianerna eller flamländarna.

Torsdagen den 14 december
Redan igår började det märkas. Skyltar satt uppe på genomfartslederna om att det är idag och i morgon det sker. Runt EU-kvarteren började avspärrningar att sättas upp. Bryssel börjar bli en belägrad stad. De som varit med tidigare säger att de här tillfällena är hopplösa trafikmässigt.

I en stad som redan lever i en kronisk trafikinfarkt blir det kännbart när 27 stats- och regeringschefer och deras utrikesministrar kommer till staden. Själva mötet börjar sent men förmöten sker under dagen. Fredrik Reinfeldt möter till exempel sina konservativa och kristdemokratiska kollegor på ett slott och liberalerna äter lunch med Belgiens premiärminister.

Med Turkiethållningen hanterad väntas inte toppmötet innehålla så mycket tillspetsad dramatik. Migrationsströmmarna från Afrika finns på agendan, liksom den framtida utvidgningen. Hittills har EU:s utvidgningar varit en dåligt kommunicerad framgång. Men det finns ett starkt motstånd mot att fortsätta utvidgningen, både folkligt och från ledare i vissa länder som Frankrike.

Det finns krafter som vill ha en särskild gräns för hur stort EU ska bli, den gränsen ska helst ligga väster om Bosporen (inget Turkiet) och inte innefatta länder som Moldavien, Ukraina och Georgien. Andra menar att definitionen av Europa måste vara mer värdebaserad och flexibel över tid. En gång har dock EU sagt tydligt nej till ett land som önskat komma med. 1993 fick Marocko veta att det inte var ett europeiskt land. Mer om insidan på ett toppmöte i morgon.

Igår intervjuade jag konkurrenskommissionären Neelie Kroes talesman Jonathan Todd för Värmlandsnytt med anledning av kommissionens villkor för affären Metso-Kvaerner, som innebär att kommissionen kräver att vissa delar säljs för att bevara konkurrensen på marknaden. Konsekvensen av det blir att jobb flyttar till Kanada.

När vi kom till kommissionen intervjuades han av två tyska tv-team om att kommissionen griper in för att få konkurrens på lcd-skärmar på TV-apparater vilket leder till lägre pris. Här fick Todd spela hjälterollen. Innan jag skulle börja intervjua honom suckade han "jag är skurken i den här historien, eller hur..." Jag kunde inte annat än att ge honom rätt.

Gårdagens Europaparlament i korthet:
Reach 529 röster för, 98 emot och 24 nedlagda.

TV-direktivet första läsningen (ska gå ett varv till) innebar inte någon ändring gentemot första rundan i ministerrådet, tv-reklam för barn blir det (men om jag läst pressmeddelandena rätt så är gudstjänster undantagna). De som vill att alkohol- och barnreklam ska finnas i svensk tv får kämpa vidare i nästa varv.

Parlamentet och rådet har nått en överenskommelse om norm för utsläpp på bilar som innebär en minskning med 25 procent jämfört med den föregående normen.

Onsdagen den 13 december

I går var en dag då EU-kommissionen påverkade den lokala svenska verkligheten högst påtagligt. Det starka villkoret för affären Metso och Aker Kvaerner tvingar 190 anställda att byta arbetsgivare.

Dessutom drar kommissionen Sverige inför domstol för att de lokala reningsverken inte renar kväve tillräckligt bra. Det gäller framför allt Norrland och det sydsvenska inlandet.

Förövrigt ligger Europapolitiken långt från den svenska mediehorisonten. Särskilt parlamentets interna affärer är något som sällan hamnar i strålkastarskenet. Den svenska riksdagen har en gedigen politisk bevakning, och varje större redaktion har en egen kommentator. Det skulle vara omöjligt att segla upp som partiledarkandidat utan några spekulationer eller uppmärksamhet en månad innan valet. Nu är jämförelsen väl hårddragen mellan en svensk partiledare och en gruppledare i Europaparlamentet, men litet intressant är det att Gunnar Hökmark (m) är en seriös kandidat till posten som gruppledare för EPP, utan att det ännu uppmärksammats i svenska medier.

EPP är den konservativa och kristdemokratiska partigruppen i parlamentet. Det är parlamentets största partigrupp med 264 (37%) medlemmar. I en Europapolitik som går ut på att hitta breda majoriteter både i parlamentet och ministerrådet, samt mellan ministerråd och parlament, så innebär det att det som EPP är helt emot har svårt att gå igenom, dessutom har gruppen stort inflytande att påverka politikens innehåll. Det är svårt att nå en bred kompromiss utan att den enskilt största parten inte får igenom en hel del. En skicklig gruppledare för EPP är mäktigare inom Europapolitiken än vad ett litet lands regerings samlade ministerkår är. Jag testade också på några utländska kollegor om vem som har mest makt, en vice kommissionär med Wallströms portfölj eller gruppledaren för EPP ? svaret hittills har blivit EPP-gruppledaren.

Gunnar Hökmark har på bara två och ett halvt år i parlamentet nått fram till kandidaturen. Det är snabbt och imponerande. Om det räcker ända fram vid valet om en månad törs jag inte sia om, men dyker det inte upp fler kandidater än de fyra så finns det ingen anledning att bli förvånad om Hökmark blir den förste gruppledaren som hämtats från ett land utanför EU:s grundarländer. I sådana fall har Fredrik Reinfeldt plötsligt fått en svensk partikamrat på en riktig tungviktarstol, och det svenska intresset för europapolitiken lär vitaliseras.

Tisdagen den 12 december
Utrikesministrarna ser ut att ha minskat dramatiken åtskilligt till toppmötet, till stor besvikelse för oss journalister. Vi älskar ju när det blir spänning in i det sista med en evighetslång nattmangling. Nu ser uppgörelsen ut som så att det blir långsammare förhandlingstakt som straff för att Turkiet inte öppnar hamnar och flygplatser för EU-landet Cypern. Åtta kapitel (däribland handel, transporter och jordbruk) fryses helt, de andra får förhandlas vidare men inte skrivas på tills Turkiet har gett med sig.

Möjligtvis kan EU-landet Cypern, som är part i målet, ställa till det med ett veto mot nya förhandlingar. Men bollen har återigen rullat över på turkisk planhalva, en planhalva där känslorna för få komma in på Europastadion har svalnat.

Jag besökte igår Aubange, en kommun i södra Belgien (förövrigt känns det lätt bisarrt när man på 24 timmar har varit i fyra länder) som gränsar till Frankrike och Luxemburg. Gjorde inslag om politikerlöner för Östnytt, och kan konstatera att i Belgien har man ett intressant system för att hålla diskussionen om borgmästarlöner på mattan. Det är fastställt i lag hur mycket man ska tjäna om man är borgmästare i en kommun i en viss storlek. Jo ni läste rätt, lag, och ingenting för kommunens självbestämmande där eller. Samtidigt blir det inga bråk om politikerlönerna, som det blivit i Sörmland. Borgmästaren i Aubange (ca 15 000 invånare) tjänar innan skatt runt 30 000 kronor. Inslaget i Östnytt ser du i onsdagens sändning.

Sitter i Strasbourg med min andra förkylning på kort tid. Det usla vädret i kombination med att kroppen nog säger ifrån efter att hela det här året varit ett marathonlopp i sprinttakt är nog förklaringen. Men irriterande är det att inte komma ut på joggingrundan över Rehn till Tyskland idag, och troligen inte i morgon bitti heller.

Måndagen den 11 december
Det är idag dags för årets sista Strasbourgsession. Parlamentets månadsvisa flyttcirkus till den lilla charmiga idyllen vid Rhen kostar de europeiska skattebetalarna runt 200 miljoner euro, årligen. Det är något som är reglerat i EU:s fördrag, och som parlamentet själv inte kan ändra på.

Cecilia Malmström (fp) protesterade genom att samla 1 miljon namnunderskrifter för att ha parlamentet i Bryssel. Den konservative finlandssvensken Alexander Stubb har ett eget sätt att protestera mot att Frankrike blockerar alla försök att permanent bli av med Strasbourg. Han stannar varje gång precis innanför gränsen i Frankrike, på en amerikansk hamburgerkedja som är symbolen för allt som fransk mat inte vill vara.

Den här veckan blir en hektisk EU-vecka. I parlamentet ska kemikalielagstiftningen Reach och TV-direktivet röstas igenom. Dessutom ska kommissionärerna för Bulgarien och Rumänien godkännas. Särskilt konsumentkommissionären Kuneva från Bulgarien har jag hört parlamentariker rosat. Politiskt skicklig, kunnig och verkar få saker och ting gjorda.

Veckans stora händelse är annars toppmötet i Bryssel torsdag-fredag när stats- eller regeringschefer möts. Kanske har utrikesministrarna redan klarat av att hantera den stora frågan kring Turkiet i början av veckan, kanske blir det långt nattligt samtal för att lösa knutarna i hur hårt EU ska "straffa" Turkiet för att landet inte öppnat hamnar och flygplatser för Cypern.

Till Jonathan och Patrik som mailat mig soporna i Bryssel. Stort tack! Skönt att höra att jag inte är ensam om att ha kliat mig i huvudet! Att skaffa en kalender från kommunen låter ju logiskt, enkelt och ett bra tips.

Det belgiska sopsystemet (där man lägger soporna i påsar i olika färger på gatan vissa dagar) har liksom det svenska dra-ut-soptunnan-på-gatan ett problem som jag kan konstatera just nu, och det är svårt att bli av med soporna när man inte är hemma. I fredags var jag i London och julhandla, på tisdag är jag i Strasbourg...

Patrik Oksanen, EU-korrespondent Bryssel

• Tweet