De olika spåren i Palmeutredningen:

Christer Pettersson - dömd och friad

Under den 20-åriga utredningen om mordet på Olof Palme finns det en person som närmast som en vålnad ständigt hemsökt utredarna och svenska folket - den försupne kåkfararen Christer Pettersson.

För de mer erfarna mordutredarna var han huvudsakligen känd som "bajonettmannen" efter ett dråp i början av 1970-talet, för övrigt begånget i samma kvarter som Palmemordet.

För narkotikaspanarna var han mest känd som "kutarn" eftersom han ofta iakttogs springande. Som statsministermördare framstod han dock länge som ganska osannolik - och gör alltjämt i mångas ögon. Andra tror dock fortfarande på hans skuld, inte minst personer med anknytning till mordutredningen och familjen Palme.

Tidigt aktuell
Talande nog har han både fällts och friats i rättegångarna i tingsrätten respektive hovrätten 1989. Materialet om honom i Palmeutredningen uppgår till omkring 4.000 sidor.

Som tänkbar mördare aktualiserades Christer Pettersson tidigt i utredningen men kom då i skymundan av utredarnas två huvudspår - den s.k. 33-åringen samt PKK.

Det var i mitten av april 1986 som de första tipsen rörande Pettersson inkom till Palmeutredarna, märkligt nog i stort sett helt baserade på en bluff - den andra fantombilden.

Några veckor efter det att förundersökningen mot "33-åringen" lagts ned åkte några poliser ut till Rotebro för att närmast rutinmässigt höra Pettersson om mordkvällen.

Han berättade då att han på kvällen den 28 februari besökt klubben Oxen i centrala Stockholm, där han också sammanträffade med en av ägarna, Sigge Cedergren, en känd narkotika- och vapenhandlare. Pettersson hade anlänt till klubben vid sjutiden på kvällen och stannat i tre timmar. Därefter hade han tagit pendeltåget och anlänt till hemmet vid ca 23.30.

Poliserna förefaller ha accepterat Petterssons uppgifter och lät honom vara - han hade ju i alla fall enligt egen uppgift alibi för mordnatten.

Några månader senare började det komma uppgifter om att en bekant till Christer Pettersson hade information om mordet. Mannen uppgav vid polisförhör att han under mordkvällen var i Christer Petterssons lägenhet och att Pettersson försvann ut vid 21-tiden och inte kom hem förrän vid 01-tiden. Vittnesmålet kullkastade Christer Petterssons alibi.

Först ett halvår senare konfronterades Christer Pettersson med uppgifterna. Han vidhöll då sina ursprungliga uppgifter och hävdade att vännen sov när han kom tillbaka. Ord stod mot ord och Petterssonspåret lades åter på is.

Huvudspår
Hösten 1988 inledde Palmeutredarna en granskning av klubb Oxen och dess besökare. Snart kunde utredarna konstatera Pettersson inte bara hade varit på Oxen. Han kunde också misstänkas vara identisk med en person som setts på biografen Grand, där paret Palme var under mordkvällen.

Från och med slutet av oktober 1988 blev Pettersson utredarnas nya huvudspår. Den 14 december greps han och fördes till förhör. Under de följande sex månaderna kom en hel del besvärande uppgifter fram:

• Ingen kunde bekräfta att Pettersson varit på Oxen under uppgivna tider.
  
• Sigge Cedergren uppgav att Pettersson försökt påverka honom att ändra tidsuppgifter, uppgifter som satte Petterssons alibi ur spel.
• Vittnen tyckte sig med stor säkerhet känna igen Pettersson som en person som befunnit utanför Grand vid 23-tiden. En korvförsäljare pekade ut Pettersson som den person som följde efter paret Palme på Sveavägen.
  
• Slutligen det starkaste kortet: Lisbet Palme hade med absolut säkerhet pekat ut Pettersson då hon såg honom på en videoupptagning några timmar efter hans gripande den 14 december.

Åklagarna tyckte sig ha stöd för att Pettersson var gärningsmannen, men teknisk bevisning saknades och några vittnen var osäkra beträffande identifiering. Motivfrågan hängde också i luften.

Fälld i tingsrätten
Stor osäkerhet rådde bland experter och allmänhet då förhandlingarna inleddes i Stockholms Tingsrätt den 5 juni 1989. Då fick svenska folket för första gången höra rösten på den man som tidigare endast varit känd som "42-åringen".

Rättegången fortskred utan någon större dramatik. Några vittnen var en besvikelse för åklagarna, bland andra Sigge Cedergren, som backade från tidigare lämnade uppgifter.

Men vid ett tillfälle brände det till och det var då Lisbet Palme vittnade. Pettersson fick inte närvara då hon vittnade, men fördes i slutet in i salen för att fru Palme skulle kunna identifiera honom.

Lisbet Palme pekade ut Christer Pettersson som Olof Palmes mördare och sade sig inte tveka. Utpekandet gjorde intryck på en majoritet av tingsrättens ledamöter som röstade igenom en fällande dom. Den 17 juli 1989 dömdes Christer Pettersson till livstids fängelse för mordet på Olof Palme.

Domen överklagades och då fallet togs upp i Svea Hovrätt under hösten 1989 framkom inte heller mycket nytt. Återigen var Lisbet Palmes identifiering av Pettersson åklagarnas starkaste vapen men den här gången ifrågasatte rätten säkerheten i utpekandet. Därmed föll åtalet ihop och Pettersson friades.

Inför ett stort medieuppbåd kunde han fira domen.

Misslyckat försök
Efter den friande domen fortsatte Palmegruppen att granska Pettersson, dock utan att särskilt mycket nytt kunde tillföras utredningen och några nya förhör med honom hölls inte heller.

Under 1996-1997 samlade sig dock utredarna till en sista kraftansträngningen i fallet med Christer Pettersson. Den 5 december 1997 lämnade riksåklagaren in en resningsansökan till Högsta Domstolen. I ärendet förekom ett 20-tal vittnesmål som tillkommit sedan Pettersson friades i hovrätten.

Kvaliteten på många av vittnesmålen var dock låg och ett halvår senare, den 28 maj 1998, meddelade Högsta Domstolen sitt beslut. Sammantaget menade HD att den nya bevisningen inte var av sådan art att man kunde bevilja resning i målet.

Pettersson fortsatte att dyka upp, företrädelsevis i media där han mot betalning gjorde svävande uttalanden om att han kunde ha förträngt mordet. Uttalandena togs dock alltid tillbaka. Det har även förekommit uppgifter om att Pettersson skulle ha förväxlat Palme med narkotikahandlaren Sigge Cedergren, uppgifter som Pettersson konsekvent förnekat.

Sigge Cedergren gick ofta på Sveavägen på väg hem från Oxen. Han ska också haft kläder som var var lika de som Olof Palme bar under mordkvällen. Teorin är att Christer Petterson var ute efter att skjuta Sigge Cedergren, men sköt Palme av misstag.

Pettersson död
I september 2004 skadade sig Pettersson så illa vid ett fall att han några veckor senare avled.

Med detta dog också Palmeutredningen - något nytt har inte hörts därifrån sedan dess. I den allmänna debatten torgfördes på många håll nu uppfattningen att ingen någonsin kommer att dömas för mordet på Olof Palme. Att någon annan än Pettersson skulle kunna dömas tycks sedan 1989 helt uteslutet - Lisbet Palme skulle aldrig kunna peka ut en annan gärningsman.

Lars Olof Lampers, SVT

• Tweet