Olof Palme år 1955, 1968 och 1980 som statsministersassistent, minister och statsminister.

Olof Palme - en kontroversiell radikalist

För att vara socialdemokrat hade Olof Palme en ovanlig bakgrund. Han tillhörde en överklassfamilj, bodde på Östermalm i Stockholm och gick på internatskola. I ungdomsåren brydde han sig inte heller särskilt mycket om politik.

Olof Palme brukade själv berätta att det var tre särskilda händelser som fick honom att engagera sig politiskt. Den första var när han som 20-åring gick och lyssnade på en skattedebatt i Konserthuset i Stockholm mellan den socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss, högerpartiets Jarl Hjalmarsson och folkpartisten Elon Andersson. Året var 1947.

Den andra händelsen var en studieresa till USA som han gjorde 1947-1948, då han bevittnade fattigdomen och orättvisorna mellan svarta och vita. Den tredje händelsen var en resa till Asien 1953, där han såg kolonialismens och imperialismens värsta sidor.

Kallades till kansliet av Erlander
Hans engagemang började ta fart och år 1953 kliver Olof Palme på allvar in i politiken. Efter att ha utmärkt sig i olika politiska debatter kallas han till Tage Erlanders kansli och erbjuds att arbeta som statsministerns assistent.

I tolv år arbetade han vid Erlanders sida och klättrade snabbt inom partiet. År 1963 svor han statsrådseden inför kungen och1965 fick han sin första ministerpost som kommunikationsminister.

Partiledare vid 42 års ålder
Den 1 oktober 1969 valdes han till ordförande i det socialdemokratiska arbetarpartiet och två veckor senare tog han över statsministerposten. I drygt 16 år ledde han partiet och under tio av dessa var han statsminister.

Såväl i Sverige som utomlands blev Olof Palme kanske mest känd för sitt internationella engagemang. Hans ideal var solidaritet med de svaga och han arbetade bland annat för att stärka små länders rätt till oberoende och för nedrustning av kärnvapen. För honom var nedrustningen det stora hotet mot mänskligheten. Enligt Ingvar Carlsson ska Palme ha sagt:

"Kärnvapenmakterna har tagit sig rätten att bestämma, inte bara över liv och död i de egna länderna, utan i alla länder."

Han kom att bli en av förgrundsfigurerna i kampen för kärnvapennedrustning och kärnvapenförbud, dels som ordförande i Palme-kommissionen, dels som initiativtagare till Sexnationsinitiativet.

Kontroversiellt engagemang
Palme var också en av de första att fördöma Vietnamkriget, apartheidpolitiken i Sydafrika och stormaktsinterventionerna i Afghanistan och Centralamerika. Hans starka engagemang var kontroversiellt inte bara i Sverige, utan även i utomlands.

År 1965 blev till exempel hans ställningstagande mot USA:s inblandning i Vietnam omdebatterat och hans deltagande i en demonstration i Stockholm 1968, tillsammans med Vietnamns Moskvaambassadör, blev också väldigt uppmärksammat världen över.

På begravningen av Olof Palme sade hans efterträdare Ingvar Carlsson i sitt tal: "Han talade ständigt om hur vi i Sverige kommer ut i världen och hur världen kommer in till oss."

Den 28 februari 1986 mördades Olof Palme, endast 59 år gammal. En man skjuter honom på öppen gata i Stockholm och mordet har fortfarande inte nått någon lösning.

Ung Anna Lindh tackade inspiratör
På Olof Palmes begravning talade bland andra Ingvar Carlsson, dåvarande premiärministern i Indien, Rajiv Gandhi, och Anna Lindh, som då var ordförande i SSU. Rajiv Gandhi beskrev honom som en man vars "livsverk ägnades åt att omsätta höga ideal i ädel handling".

"Utveckling och nedrustning blev det centrala i hans politiska verksamhet. Han såg i uppbyggnaden av en ny världsordning en möjlighet att upptäcka internationalismens anda."

En ung Anna Lindh sade i sitt tal att Palme med sin radikalism varit en viktig förebild för henne och för alla unga socialdemokrater.

"Tack, Olof Palme för att din kamp för framtiden fick oss att tro på den./.../Tack Olof Palme för att du visade att politik också kan vara ett skriande rop efter rättvisa, ett uppror mot det som kväver och förlamar."

Olof Palme och Anna Lindh

Teresa Skeppholm

• Tweet