De olika spåren i Palmeutredningen:

Poliskonspirationen

Det så kallade polisspåret hör till kategorin konspirationsteorier. Det vill säga att poliser i konspiration skulle ligga bakom Palmemordet.

Med polisspåret finns många problem. Det handlar för det första inte om ett specifikt spår utan om en mängd olika observationer där poliser ingår. Spåret omfattar poliser med påstådda eller belagda högerextrema tendenser eller kopplingar. Men det finns inga tekniska bevis och de utpekanden som gjorts är mycket svaga.

Trots denna komplexitet går det emellertid att plocka fram ett antal observationer som någorlunda hänger ihop så pass att man åtminstone för pedagogikens skull kan tala om "spår".

Bussobservationen
Det kanske mest märkliga är den iakttagelse som många anser utgör själva basen för polisspåret, nämligen två olika vittnens observationer på en buss i centrala Stockholm några minuter efter mordet. Det finns inget som motsäger att själva observationen har något med mordet att göra - däremot förefaller det ytterst tveksamt om den har något som helst med poliser att göra. Ändå är det alltså den iakttagelsen som skapat det som kallas polisspåret.

Det hela började med ett tips från en TV-producent på morgonen den 3 mars 1986, dvs knappt tre dygn efter mordet. TV-producenten hade vid 23.30-tiden den 28 februari åkt med buss 43 i centrala Stockholm då han vid en hållplats på Birger Jarlsgatan iakttog en man som klev på bussen men som omgående klev av igen.

TV-producenten upplevde att det var något mystiskt med mannen och då han senare fick reda på att Palme mördats, vidarebefordrade han tipset till polisen. Så långt kan man kanske ifrågasätta värdet av observationen om det inte hade varit för att bussföraren, helt oberoende av TV-producenten, den 4 mars hört av sig till polisen för att berätta om samma sak, dock med den skillnaden att mannen som steg på bussen hade haft sällskap med ännu en man, som dock hela tiden stod kvar på trottoaren.

Kände igen polisman
TV-producenten hade samma dag, av helt andra skäl, besökt en rättegång där två polismän, P och T, var målsägare i ett förtalsmål. TV-producenten upplevde att den ene av polismännen, P, var identisk med mannen han sett stiga på bussen.

Men det fanns ett problem: TV-producenten hade strax före besöket i rättssalen talat med sin son, som arbetade på Expressen och denne berättade då om ett tips han fått från en anonym polis i Dalarna.

Tipsaren ansåg att de skyldiga till mordet möjligen kunde vara högerextrema poliser, hemmahörande på ett vaktdistrikt i Stockholm City där de tidigare tillhört den ökända Baseball-ligan. TV-producenten hade således haft vissa förväntningar då han trädde in i rättssalen.

Polisen utredde saken, något halvhjärtat får man påstå, och kom fram till att P hade alibi för mordkvällen och att iakttagelsen på bussen gick att ifrågasätta på flera sätt. Saken lades till handlingarna något år senare. Såväl TV-producenten som bussföraren gick då istället ut offentligt med sina berättelser och i efterhand utvecklades deras redogörelser tills de började bli helt absurda.

Löjets skimmer
I ett radioprogram i oktober 1987 angav bussföraren bland annat att SÄPO för honom hade bekräftat att de två männen han observerat verkligen var poliser, och att SÄPO ansåg att det var en av dem som mördat Palme. Bussföraren broderade ut berättelsen med diverse pikanta detaljer och gjorde sig till en allt mer central figur i berättelsen. Han sade att han i ett och ett halvt år hade levt med spanare runt om kring sig och att folk från Baseball-ligan dök upp vid otaliga tillfällen och iakttog honom. Han hävdade dessutom att den så kallade 33-åringen var väldigt lik en av poliserna.

Det var antagligen den här typen av uppgifter som ibland drog ett löjets skimmer över ett spår som annars borde ha tagits på största allvar, framför allt av utredarna, eftersom det kom in så många tips som pekade på polisiär inblandning i någon form.

Vapenhandlare
Dit hör exempelvis historien om vapenhandlaren Ö. Denne dök upp rätt tidigt under utredningen efter ett tips om hans påtagligt stora vapeninnehav och intresse för nazismen.

Bristen på uppgifter om en koppling till mordet gjorde emellertid att säkerhetspolisen, som utredde misstankar kring polisers eventuella inblandning i mordet, i augusti 1986 lade ned utredningen kring honom. Nya uppgifter fortsatte visserligen att komma in men det var först sedan det visade sig att han varit inblandad i smuggling av buggningsutrustning (den s.k. Ebbe Carlsson-affären) som Ö under sommaren 1988 åter drogs in i utredningen.

Efterhand framkom en rad omständigheter som skapade frågetecken kring Ö och mordet. Det gällde tillgången till rätt vapen och ammunition, tillgång till en lägenhet precis i det område där mördaren försvann, en rimlig motivbild samt rätt kontakter för att kunna försvåra efterspaningarna.

Att Ö själv skulle ha hållit i vapnet tycks dock uteslutet; han hade under morddagen kommit hem från en magoperation och denna omöjliggjorde enligt läkare vanligen den typ av språngmarsch som mördaren setts göra. Men, som delaktig i en komplott för att mörda statsministern, där var Ö tänkbar. Inte minst då det i samband med Ebbe Carlsson-affären gjordes en husrannsakan i Ö:s lägenhet, väcktes en rad frågor.

Bland beslagen fanns en mängd vapen, kartor från televerket och 13 foton där Ö och en av hans bekanta gjorde nazisthälsning. Detta ledde nu till att Palmegruppen tvingades titta närmare på Ö och hans bekanta och deras eventuella koppling till mordet på statsministern.

Ett tips förekom om att Ö dagen före mordet skulle ha diskuterat ett attentat mot Palme med ett antal poliser. Tipset hade dock färdats alltför lång väg för att vara sant och det finns i dag inga konkreta uppgifter om att ett sådant möte skulle ha ägt rum.

En annan uppgift gjorde gällande att en polisman på en sedan länge inplanerad fest dagen efter mordet hade utbringat en skål för mordet på statsministern. Inte heller denna uppgift överlevde en närmare granskning. Däremot hade en polisman ringt till polisstationen på Norrmalm några timmar efter mordet och sagt något positivt om det faktum att statsministern skjutits.

Oförklarliga misstag
Det finns en annan ingångsvinkel till misstankarna om polisiär inblandning i mordet. Som ett flertal utredningar och avslöjanden gjort gällande, begicks ett stort antal misstag i Stockholmspolisens sambandscentral under det första dygnet efter mordet. Många normala rutiner åsidosattes, utsändandet av ett rikslarm försenade exempelvis med många timmar, avspärrningen på mordplatsen och arbetet där utsattes för skarp kritik, extra personal sattes inte in m.m.

En del menade att det rörde sig om så många fel att det inte enbart gick att förklara med chock, misstag eller inkompetens.

En möjlig förklaring till att polisspårets genomslagskraft - inte minst uppgifter kring den s.k. Baseball-ligan - under de första åren efter mordet kan vara att det förekom ett stort antal uppgifter om polisvåld i mitten av 1980-talet. Under 1986 hade dessutom filmen I lagens namn premiär, en starkt kritisk skildring av en piketstyrkas övergrepp på de utslagna i Stockholms undre värld. Det fanns med andra ord ett klimat som var gynnsamt när det handlade om misstankar mot polismän.

De olika polisspåren har utretts vid ett flertal tillfällen dock utan att någon kunnat finna belägg för en poliskonspiration. Däremot har frågan om en komplott i annan regi inte kunnat avfärdas.

Lars Olof Lampers, SVT

• Tweet