De olika spåren i Palmeutredningen:

Bofors och vapenaffärerna

Bofors vapenaffär med Indien dök våren 1987 upp som ett möjligt motiv till Palmemordet. Tips gjorde gällande att Olof Palme själv varit aktiv i affären på ett sådant sätt att han till slut måste röjas undan.

Vapenkontraktet som slöts mellan Bofors och Indien under våren 1986 var en jätteaffär på drygt 8 miljarder kronor.

Tipsen till Palmeutredarna omtalade att Palme någon gång under 1985 skulle ha träffat den indiske premiärministern Rajiv Gandhi och då vidtagit åtgärder för att Bofors skulle erhålla den aktuella ordern, vilket ingalunda var självklart. En uppgift gjorde gällande att Palme helt enkelt dumpade Boforsofferten så kraftigt att det var en direkt provokation mot några av dem som medverkade i vapenförhandlingarna.

Tidpunkten för det här spårets entré i spaningarna är förklarlig. Den 21 april 1987 hade nämligen Dagens Eko avslöjat att affären hade möjliggjorts genom att Bofors utbetalat miljontals kronor i mutor till flera mellanhänder. Det var dessa avslöjanden som satte fart på spekulationerna om vapenaffärernas möjliga roll i statsministermordet.

Vapenkartell
Palmeutredarna fick tips om att det i vapenhandlarkretsar förekom rykten om att Palmes inblandning i Boforsaffären var orsaken till mordet.

Flera finländare med bakgrund i branschen berättade att ett franskt företag en månad före Palmemordet kallat branschkolleger från flera länder till möte.

Anledningen till sammankomsten var risken för att Indienordern riskerade att glida vapenkartellen ur händerna till förmån för Bofors. Detta hade stått klart för dem sedan man fått reda på att Olof Palme personligen rest till Indien i januari 1986 för ett sammanträffande med Rajiv Gandhi och övertalat denne om att ge ordern till Sverige.

"Tummen ned"
Därför kom kartellen överens om att göra "tummen ned" för Palme som dessutom erhållit 22 miljoner kronor av Bofors som tack för sitt agerande, pengar som satts in på ett konto tillhörande Socialistinternationalen.

En månad senare mördades Olof Palme.

Palmeutredarna ansåg uppgifterna vara tillräckligt intressanta för att man skulle låta utreda saken. I mitten av november förhörde man uppgiftslämnarna.

Ingen av finländarna kunde bekräfta att något kartellmöte inom vapenbranschen hade hållits. En av finländarna, en överste, berättade dock att det i branschen uttryckts missnöje med att en internationell fredsmäklare som Olof Palme arbetade sälja svenska vapen till Indien.

Den här delen av spåret rann således ut i sanden och slutsatsen inom Palmegruppen förefaller ha varit att uppgiftslämnarna helt enkelt inte var särskilt trovärdiga.

Palmeutredarna ansåg dock att man inte kunde utesluta att Palmes roll i affären lett till hans död. I samband med en annan utredning, den om misstänkta utbetalningar av mutor, hade framkommit att denna roll faktiskt varit ganska aktiv, så aktiv att Bofors ende kvarvarande franska konkurrent rent hypotetiskt skulle tjäna på att Palme försvann ur bilden och uppgifter, eller snarare gissningar, som pekade i den riktningen fortsatte att komma in under de närmaste åren, utan att ha särskilt mycket substans.

Export till Iran
Det har också förekommit uppgifter om att vapenexport från Bofors till Iran skulle ha kunnat ligga bakom mordet. Informationer i den riktningen började inkomma till utredarna redan den 10 mars 1986 och gick ut på att Olof Palme i sin egenskap av medlare i kriget mellan Iran och Irak skulle ha röjts ur vägen.

Tipsen antog dock ingen konkret form och avfärdades efter kontroll.

Det förekom också under utredningen uppgifter om att Olof Palme någon gång under 1985 skulle ha gripit in och stoppat leveranser av krut från Bofors till Iran. Detta skulle ha väckt ilska hos den iranska statsledningen och man skulle därför ha beslutat avrätta Palme. En person som enligt tidningsuppgifter skulle känna till detta var Irans ex-president Abolhassan Bani Sadr som då levde i exil i Frankrike.

Ex-president utfrågades
I slutet av januari kontaktade Palmutredarna honom brevledes med frågor om vad han kände till i saken. Bani Sadr svarade att Palme fått vetskap om narkotika- och vapenleveranser och att detta blev hans död. Ett flertal länder skulle ha varit inblandade i den aktuella handeln som omsatte enorma summor. Bani Sadr hävdade också att han kände till namnen på de iranska affärsmän som varit del av handeln.

Det här utspelades under den tid då förlagsdirektören Ebbe Carlsson genom utmärkta kontakter in i polishuset och justitiedepartementet, fick förtroende att "vid sidan om" arbeta med frågor kring Palmemordet.

Carlsson erbjöd sig att intervjua Bani Sadr vilket skedde i april 1988. Ex-presidenten gick nu i större detalj igenom de uppgifter han tidigare lämnat, namngav vissa personer och upprepade att det var Irans högsta ledning som låg bakom beslutet att mörda Palme. Någon direkt kännedom om detta hade han dock inte.

Det är framför allt de tidsmässiga kopplingar mellan Olof Palmes död och dels Indienaffären, dels den påstådda olagliga vapenexporten till Iran som legat till grund för misstankar om att Bofors vapenhandel på något sätt finns med i bilden. Kritik har riktats mot Palmeutredarna för att de inte tagit denna motivbild riktigt på allvar och en förklaring till detta kan vara att man inte varit särskilt mottaglig för konspirationsteorier efter det att Christer Pettersson dök upp i utredningen.

Det är därför inte förvånande att saken drivits av s.k. privatspanare utanför utredningen.

Inom Palmeutredningen anser man idag att det i och för sig finns en relevant motivbild kring Bofors och de olika vapenaffärerna men samtidigt saknas mera konkreta uppgifter som möjliggör en koppling till mordet. Spåret har inte under det senaste decenniet tillförts några uppgifter som föranlett utredarna att ompröva den inställningen.

Lars Olof Lampers, SVT

• Tweet