De olika spåren i Palmeutredningen:

Mannen utanför Dekorima

Bland de olika spår som lanserats av privatpersoner finns flera teorier om att Palme sköts av misstag, att mordet utfördes av personer som planerade andra brott i området. Bland dessa spår finns den så kallade Dekorimamannen

Förre redaktören vid Dagens Nyheter, Olle Alsén, har länge intresserat sig för Palmemordet och räknas väl vanligen till den lilla skara personer som samlas under begreppet "privatspanare".

Alsén kom i november 1992 i kontakt med två finska kvinnor, av Alsén kallade Pirjo och Katja, som sade sig ha "en skakande historia" att berätta.

Kvinnorna hade den 28 februari 1986 varit på "sen kvällsbio" på Kungsgatan varefter de promenerade upp mot Sveavägen, vek av norrut på denna (dvs två korta kvarter från mordplatsen) eftersom de ville titta i skyltfönstret till en möbelaffär längre upp på Sveavägen.

"Jag är igenkänd
Just då de skulle korsa Tunnelgatan undrade Katja vad klockan var men Pirjo visste inte eftersom hon hade glömt den hemma. Katja såg då en man "som stod med korslagda armar i en skinnjacka i ljusskenet utanför affären Dekorima". Hon tänkte fråga mannen om han visste vad klockan var. Precis då såg hon till sin förvåning att hon kände igen mannen som "finne" och tilltalade honom därför på finska. Hon hade tidigare sett honom på ett gym i Upplands-Väsby.

Mannen hade då stirrat nervöst och häpet på henne och sa inget. Katja hade då lagt handen på hans skinnjacka och frågat varför han inte kunde säga vad klockan var. Mannen sade fortfarande ingenting. Just då kunde hon höra ett "pling" i en walkie-talkie som mannen hade hållit instucken under ena armhålan. En röst sa i walkie-talkien på finska att "nu kommer dom".

Mannen hade då svarat på finska "jag är igenkänd, vad ska jag göra?" Svaret på finska var "Skit i det och gör det du ska". Pirjo tyckte att det hela var obehagligt och drog Katja i armen, de båda vände och gick tillbaka mot Kungsgatan.

Dolde pistol
På vägen tillbaka berättade Katja att hon sett att mannen dolde en pistol under den andra armen.

Alldeles efter det att de båda passerat Kungsgatan hörde de en skarp smäll som Pirjo uppfattade som ett enda "stort skott". De tittade bakåt men kunde nu inte längre se något av hörnet där Dekorima ligger. De tänkte att det kanske bara var en avgassmäll de hade hört. De sneddade ned över Sergels Torg och tog sedan tåget hem.

Morgonen därpå ser Katja i tidningen att Palme blivit mördad just på den plats de iakttagit den finske mannen. "Det måste vara han, det måste vara han", skriker hon. Hon blir sedan livrädd för att den så kallade Dekorimamannen skulle ha känt igen henne. Därför kommer Pirjo och Katja överens om att inte säga något till någon om händelsen.

I nästan sju år säger de heller inget om vad de såg.

Skepsis
Palmeutredarna var inledningsvis ganska skeptiska till flickornas uppgifter. Det gällde bland annat den film de sade sig ha sett på mordkvällen. De kunde varken beskriva den närmare eller säga namnet på den, de kunde bara minnas att det var en skräckfilm.

Utredarna kom tillsammans med flickorna fram till att det måste vara en film med titeln "Manhunter" men den hade inte haft premiär förrän i maj 1987. De kunde inte heller minnas namnet på den finsktalande mannen, mer än att det var två korta namn, typiskt finska.

Hans Ölvebro uttalade sig i Dagens Nyheter den 15 juni 1993 och sade att Palmeutredarna inte kunnat hitta något som kunde styrka kvinnornas berättelse. Han tvivlade i och för sig inte på att de verkligen hade "upplevt något" men det var inte alls klarlagt om det hängde samman med Palmemordet. Ölvebro sade:

"De kan ha sett någon som var ute i annat brottsligt ärende än att skjuta statsministern. Det finns nämligen uppgifter i utredningen som tyder på att ett brott planerades just den kvällen."

Några dagar senare framkom i pressen att polisen i samarbete med den finska rikskriminalen ringat in två finlandssvenska män, av vilken den ene tydligen väl stämt in på flickornas beskrivning av Dekorima-mannen.

Aftonbladet kom i kontakt med den person som Katja och Pirjo skulle ha sett. I artiklen kallades han Jorma.

"Vapenhandlaren"
Jorma säger till Aftonbladet att han hörts av Palmeutredarna två gånger. Han bekräftade också att Katja kände till honom och att de hade träffats några gånger för länge sedan, troligen kring 1984. Han hade sagt till utredarna att det stämde att han varit vid Dekorima den 28 februari 1986 men att det varit redan kring 14.00-tiden då han var där för att köpa konstnärsutrustning.

Jorma berättade också att Palmeutredarna intresserade sig för en av hans bekanta, en "vapenhandlare"

"Vapenhandlaren" uppgavs vara 39 år (alltså år 1993, vid mordet ca 32) och skulle vara vän till Jorma. Detta hade Palmeutredarna fått reda på genom en ny uppgiftslämnare dagen innan. Aftonbladet fick också vissa uppgifter från denna nya uppgiftslämnare som berättade att "vapenhandlaren" var "en farlig man, en rasist som inte döljer sitt hat mot invandrare".

Olle Alsén har, liksom några andra journalister, ansett att Dekorima-mannen kunde vara polis med finskt eller estniskt ursprung. Vilka belägg de har för detta är oklart. En särskilt utpekad polis framträdde anonymt i en intervju i tidningen Idag den 12 februari 1995.

Knarkspanare
I artikeln återges de två finska flickornas berättelse. Man skriver att jakten på den av flickorna omnämnde Dekorima-mannen ledde utredarna "till polishuset och en 35-årig knarkspanare".

I Idag-artikeln säger den utpekade polisen att han över huvud taget inte befann sig på Sveavägen den aktuella kvällen och han nekar blankt till att ha mördat Palme. Också Ölvebro uttalar sig och friar mannen.

Spåret med Dekorimamannen tycks ha dött ut under hösten 1994. I en intervju i Expressen den 13 februari 1994 säger Hans Ölvebro att "vi har inte lyckats identifiera mannen och det verkar omöjligt i dag".

Kommission ifrågasatte
Nästa gång Dekorimaspåret togs upp var i Granskningskommissionens rapport som kom i mars 1999. Granskningskommissionen hade uppenbara problem att bedöma det här uppslaget.

Kommissionen ansåg att det fanns många frågetecken kring spåret:
Uppgifterna hade kommit in mer än sex år efter mordet. Man menade att händelsen sannolikt ägt rum men att kopplingen till mordet kunde vara en efterhandskonstruktion eller ett rent misstag. Palmeutredarna lyckades inte heller trots stora ansträngningar identifiera Dekorimamannen. Därigenom antyder kommissionen att det var något fel med vittnesmålet.

Som nämndes tidigare aktualiserar detta spår en uppgift om att ett annat brott skulle planeras i området kring mordplatsen. Av en artikel i Dagens Nyheter den 16 juni 1994 framgår exempelvis att polisen redan i utredningens inledningsskede fick tips från en person om att "en stöt planerades just den här kvällen".

Då utredarna något senare kontaktade personer för att få närmare uppgifter om detta var han enligt DN inte längre intresserad av att berätta.

Det är ännu oklart vad det kan ha varit för "stöt" eller annat brott som planerades den 28 februari 1986.

Lars Olof Lampers, SVT

• Tweet