Läsarnas minnen av Palme och mordet

Det finns vissa händelser som alla minns och mordet på statsminister Olof Palme är en av dem. Händelsen var overklig för svenskarna, som hittills varit förskonade från liknande våldshandlingar, men även utomlands var reaktinerna starka. Hur minns du beskedet? Läsarna berättar:

Det var på lördagsmorgonen vid starten av Vasaloppet. Speakern inbjöd till en tyst minut och det blev KNÄPPTYST bland 10.000 människor. Fantastiskt.
/Göran

När Olof Palme blev mördad var jag inte ens ett år gammal. Jag har inga egna minnen av mannen jag senare kommit att beundra för allt det han stod för: fred, rättvisa och jämställdhet. De som växt upp i min generation har inga egna minnen av Olof Palmes viktiga arbete. Vi har inga minnen av allt han gjorde för Sverige och för världen. För oss är alla minnen förknippade med "Palmemordet". Det enda jagunder många år visste om Olof Palme var att han en gång var Sveriges premiärminister. Och att han blev mördad.

Jag tror faktiskt inte att jag förstod vilken fantastisk människa han var förrän jag flyttade ifrån Sverige. Inte förrän min sydafrikanska historielärare på gymnasiet la en halv lektion på att tala om vad Olof Palme hade betytt för hans land. Jag tror det var då jag förstod att vår före detta statsminister var så mycket mer än ett ouppklarat mordfall.
/Anna Almqvist

Han var en av dåtidens främsta politiker internationellt, därför skaffade han sig samtidigt fiender som till sist skulle ta hans liv. Jag kan ännu inte svälja "teorin" att han blev mördad av en alkoholist som var arg på samhället eller rättväsendet.
/Rickard Rampers

Morgonen efter dådet väcktes jag av min fru som ropade med skakig röst: "Palme har blivit mördad". STATSKUPP var min omedelbara tanke. Jag kastade mig direkt över radion och hoppade mellan kanalerna för att höra vilka som talade och vad som sades. Jag har inte hört någon annan reagera på det viset. Jag blev faktiskt lättad när jag insåg att det verkade vara ett "vanligt mord". Våra barn var små och dom fick höra sina föräldrar hela vintersemestern bara säga "schh vi lyssnar på nyheterna".
/Börje

På morgonen efter mordet vaknade jag på ett Hotell i Reykjavik och på nyheterna sa de "The assassination of mr Olof Palme". Jag trodde inte att jag hade förstått rätt utan gjorde mig i ordning, samtidigt som jag väntade på nästa utsändning: jo, de sa samma sak igen - d.v.s. att Olof Palme hade blivit mördad. Det första jag tänkte på var hans inblandning i Mellanösten och Iran/Irak och att det var ett beställningsjobb.

Olof Palme för mig lät väldigt påläst/kunnig, men kunde också verka oerhört arrogant och sätta sig över andra. Det var andra tider då - det var så tryggt och lugnt. De flesta hade jobb och livet rullade på, ekonomin var bra. Mordet skakade verkligen om oss och jag tror att många tänkte att nu börjar det bli här som i stora delar i övriga världen.
/Ingegerd Henriksen

Jag är för ung för att ha en klar minnesbild av Palme, men av det jag har läst och sett så framstår han genom sitt livsverk som i det närmaste en landsförrädare. I slutet av sin levnadstid så såg han en sovjetisk ockupation som en möjlighet som vi skulle förbereda oss inför genom att visa undfallenhet. Före sin död så var han just på väg till Moskva för samtal med Sovjetunionens ledning och samtidigt arbetade han igenom en proposition där Polisen skulle tvingas bistå en eventuell ockupationsmakt.

Vi vet ju alla att SVT är tämligen regeringsvänligt och därför existerar inte någon offentlig kritik mot Palme.
/Johan

Jag var 13 år när statsministern mördades 1986. Självklart glömmer jag det aldrig, och hur tiden efteråt i främst alla medier i Sverige, men också i resten av världen, ägnades åt detta dåd. Jag var vid den tiden absolut inte politiskt insatt, jag var bara ett barn, men vi visste ju alla vem han var. Jag och en jämnårig kompis tyckte om att skriva och hade tillbringat lång tid med att skriva och ge ut en egen tidning. Vi kopierade dessa exemplar på våra föräldrars jobb, och sen skickade vi dessa nummer till olika kändisar.

En av våra "prenumeranter" var Olof Palme. Hur jag fick tag i hans adress minns jag inte, men vi fick i alla fall ett personligt brev av honom där han skrev lite synpunkter på vår tidning. Han tyckte det var ganska kul, han hade ju humor. Vi fick varsin autograf och var mer än nöjda! Jag tror att det var precis tio dagar senare som nyheten kom en morgon när mamma klev in genom dörren med morgontidningen i handen. "NU har det verkligen hänt nåt..." sa hon på ett speciellt sätt som gjorde att jag och min bror förstod att det var något stort som hade inträffat, något som definitivt inte var bra.
/Maria

"Det kändes väldigt overkligt och mycket tomt."
-Ann-Marie Jag minns dagen då Palme mördades väldigt tydligt. Min yngste son som då var åtta år hade av någon anledning vaknat väldigt tidigt denna morgon. Jag tror att klockan var ungefär fem på morgon. Han hade klivit upp, trott att det var dags för barnens morgonprogram och och satt på TV:n.

Ungefär klockan fem väckte han mig och sa: Mamma mamma, Palme är döööd. Jag svarade sömnig: Ja ja, Andreas gå och lägg dig nu det är fortfarande natt. Andreas: Mamma vakna, Palme ääär död. Jag gick motvilligt upp och såg nyhetssändningen på TV. Kunde inte tro vad jag såg. Det kändes väldigt overkligt och mycket tomt.
/Ann-Marie

Någon dag efter att han hade mördats satt jag på en restaurang på Sveavägen i samband med en konferens och såg ut genom fönstret mot mordplatsen och de människor som fortfarande stod där och sörjde. En enfaldig USA-journalist som bevakade konferensen och satt bredvid mig vid matbordet undrade om de som stod där och sörjde var utkommenderade av Staten. Jag trodde jag skulle slå ihjäl honom, men såg iskallt på honom och sade något, men jag minns inte vad.
/Curt

Minns väl vad jag gjorde mordkvällen, den 28 februari 1986. Några kompisar till mig var med och pimplade lake i Vårby. Några av dem körde jag på kvällen hem. Vi passerade polisskolan vid Ulriksdal på motorvägen och då var klockan 0.30 cirka. På morgonen väckte min fru mig och la DN:s förstasida över huvudet på mig. Det var en chock och reflektioner kom efteråt, vi som passerat stan och inte lyssnade på nyheter visste alltså inget.
/Raymond

Jag minns det mycket väl. När jag vaknade på morgonen så satte jag på radion, då spelade bara sorgemusik och sen upptäckte jag på bordet att mamma hade skrivit en lapp att "Statsminister Olof Palme hade blivit mördad". Jag blev helt chockad av detta, det är bland de värsta dagarna i mitt liv. Tog detta mycket hårt.
/Mats

När jag var liten så ääälskade jag att titta på när Olof Palme talade. Han hade sådan utstrålning och en sådan skärpa i det han sa. När han och Gösta Boman var igång och duellerade inför ett val t ex, då satt jag som fastklistrad och bara njöt! Min högsta dröm var att bli statsminister när jag blev stor, för då skulle jag få tala som Olof Palme!
/Anci

"Detta är den första stora händelsen jag minns."
-Maria När Olof Palme blev mördad var jag tio år. Som alla andra lördagsmorgnar skulle jag gå upp för att titta på Gomorron Sverige. Det stod då på TV:n att det var inställt p.g.a. att Palme blivit mördad. Jag gick då upp för att tala om detta för min mamma, hon trodde mig inte så jag tvingade henne att gå upp. Detta är den första stora händelsen jag minns och den sitter fortfarande i minnet. Många i min ålder har liknande minne av att de skulle titta på Gomorron Sverige.
/Maria

I remember that I was in Medical School when he was assassinated. It was a sad day. I have always viewed Sweden as a beacon of morality for the world. I do not think that Swedes appreciate their contribution to setting a standard for equality, reason, and generosity.

Olof Palme represented, for me, a couragous leader. A leader of a country that was not a military super-power nor usually named as an economic force able to threaten others economically. Olof stood up to injustice in the world, be it in Southeast Asia, the Middle East, or within his own country. He stood against leaders of the most powerful nations in the world with only the cause of rightousness behind him.
/Jeff, USA

"Blir han inte mördad nu för detta så är det underligt"
-BH Jag är inte ett dugg intresserad av politik. Men en eller två dagar innan Palme mördades hade han ett framträdande i TV, som jag lyssnade till. På sitt så typiska lite arroganta sätt framförde han en kommentar, jag kommer inte ihåg i vilket ämne, men jag blev mycket upprörd och sa tyst för mig själv: "Blir han inte mördad nu för detta så är det underligt".

Hans uttalande måste ha retat många. Jag riktigt hajade till när jag på morgonen hörde nyheten om mordet och har funderat alla dessa år, om någon undersökt hans uttalande för att om möjligt få fram en ledtråd till mördaren (-arna).
/BH

Jag har en mycket klar minnesbild av hur jag fick veta om Palmemordet. Jag var doktorand i Uppsala då och bodde i ett studenthem. Av någon outgrundlig anledning (brukar aldrig lyssna på skvalmusik annars) hade jag radion inställd på P3.

När jag slog på den på morgonen den 1/3 kom det klassisk musik. Jag kopplade omedelbart: klassisk musik på P3 - då måste det ha hänt något hemskt! Sedan tittade jag ut genom fönstret och såg en flagga på halv stång, vilket förstärkte denna visshet. Slog på TV:n som visade stillbild med meddelande att Palme har mördats. Resten av dagen förflöt i någon slags dvala.
/Thorsten

• Tweet