Revanschen på Råsunda
Kvällen när svensk fotboll återupprättade sin heder
Publicerad 7 oktober 2006 - 23:47
Uppdaterad 8 oktober 2006 - 01:58
|
Det var kvällen när svensk fotboll återvann sitt självförtroende. Nationalarenan kokade och reserverna briljerade. Det var "Revanschen på Råsunda" och det slog mig att jag inte tänkte på Zlatan en enda gång. Jag undrar vad Zlatan tänkte? Skrällarna duggade tätt i Fotbollseuropa. Cyperns utklassning, Makedoniens kryss, Lettlands målorgie och så - Sverige. Segern över Spanien innebar ett jättekliv mot EM-slutspel, men det var spelet som gladde mest. Med undantag av en VM-halvlek mot England i somras har inte Sverige spelat såhär bra sedan EM 2004. Om ens då. Det vi såg ikväll var den taktiska lagmaskin som tagit landslaget till fyra raka mästerskap. Positionsspelet var nästan prickfritt och viljan enorm. Passningsskickliga och vindsnabba spanjorer sattes under press direkt och svenskarna fick matchen exakt dit de ville. Återigen visade lilla Sverige att namnkunniga landslag inte avskräcker. För svenskar vet hur stjärnor släcks och hur man gör medelmåttor av mästare. Många ska hyllas - framförallt reserverna som lyfte sig: effektiva Elmander, Rami Räddaren och Petter Hansson; samtliga gjorde sina bästa landskamper när det som bäst behövdes. Lagerbäck får arbetsro Om Zlatan Ibrahimovis hann se matchen mellan blöjbytena så fick han se tvivlarna tystas. Ständigt ifrågasatte Anders Svensson övertygade och Marcus Allbäck visade att han kan näta mot annat än blåbärsnationer. Kylan vid 2-0-målet var världsklass. Förspelet briljant. Zlatan fick också se Johan Elmander springa på ett sätt jag inte kan minnas när Zlatan gjorde senast. Den svenske reserven tog löpningar i alla riktningar tills mjölksyran sprutade ur öronen och han knappt orkade byta. Belöningen var ett av landslagets viktigaste mål på länge. Han kunde lika gärna gjort ett till. Det är fler som förtjänar beröm och då inte minst Lars Lagerbäck som stått stark i stormen och trott på sin sak. Segern över Spanien är kanske hans största - definitivt hans viktigaste. "Revanschen på Råsunda" var framförallt Lagerbäcks revansch. Resultatet löser inte alla landslagets problem, men det ger förbundskaptenen arbetsro. Aragones snart arbetslös Landslaget har varit skakat, sargat och ifrågasatt. Gruppen stod inför ett vägskäl. På den ena skylten stod det EM; på den som pekade neråt stod det kris. Ikväll spelade sig landslaget bort från valet med briljans och på den enda skylt som finns kvar står det Island, dit Lars-Roland åker med en trupp full av självförtroende. Värre är det för kollegan Aragonés, som flaxade som en skadeskjuten fågel nere vid sidlinjen. Men hans landslag lyfte aldrig. Imorgon söker han troligen nytt jobb. Två saker till sist: Zlatan har aviserat att han kommer tillbaka till landslaget. Men det krävs nog några mål i Italien om det inte ska bli "Sagan om bänknötarens återkomst". Och slutligen: Pannan! Vi ska aldrig glömma Tobias Linderoths panna. Utan den hade mycket sett annorlunda ut.
Jonas Karlsson |