I Grasse, parfymernas Mecka någon mil upp i de grönklädda bergen ovanför Cannes, håller Kajsa Bergqvist mediahov inför ännu ett mästerskap. Hennes elfte. Men aldrig har hon utstrålat sådan självtillit och sådan glädje som inför friidrotts-EM i Göteborg. -Man vill inte haussa för mycket... men det kunde ju inte vara bättre egentligen, säger hon och inser att förväntningarna heller inte kunde vara högre än denna gång.
Tvivlade för tre år sen Annat var det förr. Som hösten 2003. Efter Paris-VM var den svenska världsmästarinnan osäker på om hon skulle orka hålla på längre än till EM i Göteborg. -Jag hade ont före VM 2003 och förlägret var rena pinan, jag fick behandling flera timmar om dagen för att kunna hoppa. Det var jobbigt, glädjen var inte så stark att tävla. Då vet jag att jag tänkte att om jag orkar hålla i det här till 2006 så är det fantastiskt.
Ser längre än till OS Efter det skadefyllda 2003 kom ett nytt år med ett riktigt dråpslag - den avslitna hälsenan i Båstad sommaren 2004 som satte brutalt stopp för OS i Aten och förstörde ett helt år.
Vändningen är skön svensk idrottshistoria med VM-guldet i Helsingfors förra året som en juvel i ett pärlband med höjdframgångar.
Nu är Kajsa Bergqvist en kvinna för både EM-guld och världsrekord. -Nu är det 2006 och det har aldrig varit roligare och jag har aldrig hoppat bättre, så det där kan ju förändras. Nu ser jag inte slutet. Jag har väl sagt till mig själv OS 2008, men allt är beroende på hur det går med skador. Det måste inte ta slut med OS heller. Trots att jag fyller 30 i år så utvecklas jag ju fortfarande, vilket jag är otroligt glad för.
Även sommaren 2006 inleddes trevande. En stukning i foten försenade allt, inklusive resultat. Men när formen kom så kom den så starkt att världsrekordförsök blivit standard i hennes tävlingar och försöken på 2,10 blir allt bättre och bättre.
Litar på kroppen -Jag hoppade sämre i London i fredags än i DN-galan i Stockholm. Ändå hoppade jag 2,05... då är det ju rätt bra. -Förutom stukningen har jag kunnat träna bra, säger hon som förklaring. Det är första säsongen på väldigt länge där jag litar på kroppen fullt ut. Det är otroligt skönt att inte behöva fundera på hur man ska hålla ihop, utan bara tänka på teknik och form.
Kajsa Bergqvist är numera monegask och har 45 minuter med bilen till svensklägret i Cannes. Hon anländer till Göteborg dagen efter den övriga huvudtruppen. -Jag bor här med truppen till fredag, sedan åker jag tillbaka till Monaco, lämnar bilen, tvättar och så åker jag till Göteborg på lördag.
Träningarna fram till EM i Rivierahettan - termometern snuddade vid 40 grader i Cannes på tisdagen - handlar mest om att bevara den form som redan finns där. -Ett höjdpass kommer jag göra, på torsdag eller fredag. Sista veckan är mest känsla annars. Formtopp är väldigt mycket mentalt också, att man kommer i rätt stämning och laddar. Det gör mer än hälften av att man känner att man är i form i ett mästerskap.
Känslan är där, höjderna likaså. Större guldfavorit i Göteborg finns knappt. -Oavsett hur högt jag hoppar i EM så kommer jag vara väldigt besviken om jag inte vinner.