Vi har utsett nya vinnare i vår tävling "Mitt största tv-minne". Bland alla nya bidrag vi fått har vi vaskat fram tre minnen vi bara inte kan motstå att belöna med varsin dvd-film.

Marie Johansson, vinnare:
"Mitt alldra häftigast tv-minne är när Sverige arrangerade
Eurovisionsfestivalen i Globen. (Det året när Roger Pontare var vårt bidrag.)

Under de första minuterna lyses endast en tjej på scenen upp av ett
strålkastarljus. resten av Globen är nedsläckt, kolsvart och helt "dödtyst". Den sämskskinnsklädda tjejen står i en svag bris med håret lätt flygande, hälsar Europa välkommen genom att säga: "Welcome Europe" och på en given signal "exploderar" ett fullsatt Globen!!! Alla ställer sig upp, ljussätts, och hurrar med confetti, flaggor och ett hejdundrande jubel...

Jag tror att jag inte var ensam om att rysa och få en liten tår i ögat - stolt över att vara svensk och att Sverige kunde göra detta så himla snyggt!"

Mats Jonsson, vinnare:
"TV-apparaten. Denna lilla burk med trähölje och numera plast som har öppnat dörren mot omvärlden för alla och envar. Som liten, 6-7, grabb i mitten av 80-talet var jag alltid så fascinerad av hur man via denna apparat kunde förflytta sig till olika platser i världen.

Jag minns dock att jag inte såg på tv så ofta som liten men de gånger jag gjorde det, så möttes jag ofta av den här välbekanta Eurovisionssignaturen. Dock följdes den inte av några mer eller mindre bra sångare eller sångerskor, utan snarare av en inzoomad alptopp och ett "gomidda, gomidda" från en knarrig stämma tillhörande Sven "Plex" Petersson".

Många har hyllat Ingemar Stenmark för hans framgångar men utan "Plex" guidning och egenknäppta mellantider i den röda porten tio portar före mål, hade den trulige Tärnabysonen varit långt ifrån lika stor som han blev.

Även idag kan jag rabbla upp hur många som helst från den tiden. Peter Popangelov, Klaus Heidegger, Christian Orlainsky, Paolo di Chiesa, Andreas Wenzel, bröderna Phil och Steve Mahre...

Utan televisionen hade mänskligheten varit betydligt mer ovetande om vår omvärld."

Désirée, vinnare:
"1984 vann Herreys Melodifestivalen och känslan jag hade den kvällen finns förevigad i mitt livs första kärleksbrev!

Vi satt hemma hos hans föräldrar och såg festivalen, det var första gången jag intresserat följde hela programmet smaskande på snacks och godis. Bröderna framförde briljant den låt som både jag, och målet för min ömhet, höll på. Så när den vann blev det det perfekta svepskälet att skicka ett brev till honom dagen efter.

Och brevet (som uppenbarligen aldrig blev skickades eftersom det ligger i min minneslåda) innehåller många, många hjärtan och bevarar minnet av denna, av flera anledningar, stora TV-händelse."