Den nya diskrimineringslagen 2003

Publicerad 19 februari 2004 - 14:39 Uppdaterad 20 juni 2006 - 15:53

Diskriminering betyder att personer eller företag särbehandlar en individ eller en grupp på grund av funktionshinder, kön, sexuell läggning, religion eller etnisk tillhörighet. Detta är olagligt i Sverige och i resten av EU.

Den nya, utvidgade lagen mot diskriminering började gälla 1 juli 2003. Då kom lagen även att omfatta exempelvis arbetsmarknadspolitisk verksamhet (arbetsförmedlingarna), medlemskap och medlemsförmåner i arbetstagarorganisationer (fackförbund), samt varor, tjänster och bostäder.

Det finns fyra ombudsmän som har till uppgift att se till att alla följer lagen mot diskriminering: Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Handikappsombudsmannen (HO), och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO).

Det är till dessa instanser man ska vända sig med sin anmälan om man anser sig ha blivit diskriminerad.

Måste bevisa sin oskuld
Innan den nya lagen infördes var mål om diskriminering straffrättsliga. Det innebar bland annat att bevisbördan låg på anmälaren, det vill säga man var tvungen att bevisa att man blivit diskriminerad.

Sedan 1 juli 2003 är målen i stället civilrättsliga, vilket gör att den som anser sig diskriminerad måste göra det troligt att hon eller han blivit diskriminerad. Den åtalade måste å sin sida bevisa att så inte varit fallet.

Straffet för att diskriminera någon är att betala skadestånd till den som blivit diskriminerad.

Källor: Diskrimineringsombudsmannen, Nationalencyklopedin, TT.

• Tweet