Srebrenica i dag

Massakern som blev krigets vändpunkt

10 år efter Srebrenica

Publicerad 8 juli 2005 - 15:25 Uppdaterad 20 juni 2006 - 09:46

Tomma hus, förfall och bitterhet. Tio år efter det värsta krigsbrottet i Europa sedan andra världskriget finns få tecken på försoning och utveckling i Srebrenica, staden där 8.000 människor dödades i juli 1995.

Medan bosnienmuslimer drar sig för att flytta tillbaka till staden betraktar många bosnienserber fortfarande massakern som en bluff.

Avskyn som massakern väckte innebar vändningen i Bosnienkriget, men de folkmordsanklagade ledarna Radovan Karadzic och Ratko Mladic är fortfarande på fri fot.

Tiotusentals på flykt
Srebrenica-regionen ligger i östra Bosnien, nära gränsen till Serbien, och beboddes till tre fjärdedelar av muslimer när kriget bröt ut 1992. Attacker från bosnienserbisk milis fick de muslimska invånarna att fly till staden Srebrenica som snabbt ökade från 8 000 till 50 000 invånare.

När staden belägrades och var nära att falla i juli 1993 tog sig FN-generalen Philippe Morillon på eget bevåg till Srebrenica och lyckas få staden utropad till "fredad zon", under skydd av 600 nederländska FN-soldater. FN-soldaterna hade dock inte mandat att använda vapen annat än i självförsvar.

Bild från video från Srebrenica, visad i serbisk och bosnisk TV i våras

När bosnienserbiska styrkor till sist ryckte fram i juli 1995 fick FN-styrkan nej på sin begäran om flygunderstöd.
I stället togs FN-soldater som fångar under tiden som flyende muslimer samlades in och summariskt avrättades av bosnienserbiska trupper.

Enligt de senaste beräkningarna dödades 8.106 muslimer i massakrerna vid Srebrenica.

Serber på offensiven
Våren 1995 var serberna i Bosnien på offensiven: de hade erövrat 70 procent av landet, jagat bort en miljon muslimer och kroater för att skapa rent serbiska områden och i tre år lurat EU:s och FN:s diplomater till utdragna förhandlingar utan resultat medan kriget rullade vidare.

Ratko Mladic Det saknades bara ett par framgångar innan bosnienserbernas ledare Radovan Karadzic och hans ÖB Ratko Mladic skulle kunna gå med på verkliga förhandlingar för att permanenta erövringarna. Enklaverna Sarajevo, Bihac och Srebrenica borde erövras. Särskilt Srebrenica mitt inne i Republika Srpska, nära gränsen till Serbien med sina 50 000 muslimer måste likvideras.

FN-trupp blev gisslan
Matlevereranserna till Sarajevo ströps, en stor offensiv mot Bihac förbereddes och stridsvagnar drogs samman mot Srebrenica.

I maj tog bosnienserber 350 FN-soldater som gisslan en tid. Den 2 juni sköt de ned ett amerikanskt plan. Scenen var klar för Karadzics slutspel.

Mot sig hade han ett handlingsförlamat FN: både dess man i Bosnien, Yasushi Akashi, och general Bernard Janvier, fransman och chef för FN-styrkan Unprofor, var inställda på ytterligare många år av "förhandlingar" med serberna. Trots alla underrättelserapporter vägrade de tro att en serbisk offensiv var på gång.

Bad förgäves om stöd
När de holländska soldater, som placerats i Srebrenica för att skydda dess befolkning, äntligen bad om flygunderstöd mot de serbiska stridsvagnarna vägrade alltså Janvier att ge dem detta.

Srebrenica föll den 11 juli 1995. Nu stod Karadzic och Ratko Mladic inför ett problem: hur skulle man bli av med de 50.000 muslimerna?

Berusade av sin historiska insats för det serbiska folket beslöt de att agera som serberna gjorde på 1800-talet när Serbien blev självständigt: massakrera "turkarna", det vill säga i deras språkbruk alla muslimska män de kunde komma åt.

En samtidig serbisk offensiv mot Bihac gick snett och utvecklades till sammanbrott av fronten i väster.

Turen tog slut
Plötsligt var Karadzics tur slut: Frankrikes nye president Jacques Chirac fortsatte inte den proserbiska politik som föregångaren Frangois Mitterrand och Unproforchefen Janvier tidigare hade stått för.
USA:s vicepresident Al Gore blev aktivist för Bosnien och drev sin president Bill Clinton att agera.
Serbiens president Slobodan Milosevic desavouerade Karadzic och Mladic och gick med på att dessa - numera kända som Srebrenicas bödlar - skulle hållas utanför förhandlingarna under hösten i Dayton.

Många anser att den största enskilda orsaken till att Bosnienserberna tappade greppet om segern 1995 är massakrerna efter erövringen av Srebrenica. De väckte sådan indignation världen över att Karadzic och Mladic förpassades ut ur bilden. De blev inte, som de hade hoppats, statsmän i ett nytt serbiskt land - utan paria, gömda för att inte utlämnas till krigsförbrytardomstolen i Haag.

• Tweet