Utdrag ur remisssvaren

Publicerad 28 november 2005 - 18:06 Uppdaterad 20 juni 2006 - 09:26

En rad remissinstanser har uttalat sig om det nya lagförslaget. Många av dem har synpunkter på förslaget om belöningssystem, antingen av mer principiell karaktär eller kring det praktiska genomförandet.

Här är några exempel:

-Juridiska fakultetsstyrelsen, Lunds universitet:
Fråga är om ett belöningssystem där den intagna genom sitt eget uppförande och sina egna attityder och insatser förtjänar vissa förmåner. Motsvarande ideologiska tankegång har under de senaste åren också fått ett fotfäste inom systemen bland annat i de andra nordiska länderna.

En sådan ideologisk grundsyn har en viss historisk bakgrund i äldre dagars progressivsystem inom fångvården och ideologin har förmodligen också en folklig uppbackning. Det är pedagogiskt enkelt att förklara att man för att få en viss förmån själv måste bidra på ett positivt sätt för att realisera de mål som uppställts gemensamt. Fråga är om en närmast populistisk "något för något"-ideologi.

Mer problematiskt är att det knappast finns belägg i den kriminalvetenskapliga forskningen för att ett sådant system fungerar bättre i praktiken än system som bygger på striktare och mer generella regler. Ett förmånssystem av det slag som föreslås kan i själva verket medföra flera stress situationer och leda till spänningar mellan olika persongrupper inom vården.

Systemet bygger i stor grad på individuella bedömningar och kontinuerliga beslut, och i flera fall kan oenighet uppstå mellan berörda personer om en förmån skall utfalla eller inte. För att ett sådant förmånssystem skall fungera tillfredsställande bör anstalterna vara tämligen små och proportionen mellan antalet intagna och antalet vårdare vara väl balanserad.

Juridiska fakultetsstyrelsen konstaterar att Kriminalvårdskommittén gör bedömningen att förslagen sammantaget inte kommer att medföra någon ökning eller minskning av samhällets kostnader. Kriminalvården kommer därför knappast att tillföras nya ekonomiska resurser för att framgångsrikt föra ut intentionerna i lagförslaget i verkligheten. Detta är djupt bekymrande.

- Brottsförebyggande rådet, BRÅ:
Brå stöder även grundtanken att kriminalvården bör ha större möjligheter än i dag att ge positiv och negativ förstärkning på de intagnas beteende, så att det blir mer lönsamt för dem att sköta sig.
Däremot finner Brå att det inte är säkert att det finns förutsättningar för att i praktiken realisera ett så långtgående system som kommittén föreslår, till exempel med hänvisning till risken att belöningsmöjligheterna inte blir tillräckligt flexibla, de förhållandevis långsiktiga belöningar som ställs i utsikt och riskerna för otillbörliga påtryckningar från de intagnas sida.

Därutöver finns det anledning att befara att stora grupper intagna som exempelvis är missbrukare kommer att ha begränsade möjligheter att lämna den lägsta förmånsnivån. När det gäller utformningen av förmånssystemet efterfrågar Brå ett mer utvecklat kunskapsunderlag, som eventuellt kan inhämtas från experter under tiden för den fortsatta beredningen av förslagen. Ett sätt att vinna mer erfarenheter kan vara att därefter pröva någon form av förmånssystem i begränsad skala.

- Akademikerförbundet SSR
Det föreslagna systemet har, som kommittén själva konstaterar, inte någon empirisk grund. Förbundet ställer sig därför tveksam till att systemet förs in som lag eller författning. Däremot anser vi det bra om man rent lagtekniskt öppnar upp för en dylik arbetsmetod inom Kriminalvården.

Vi förordar därför att Kriminalvården, som har en gedigen praktisk erfarenhet av utformande och genomförande av vårdinsatser, ges möjlighet att själva utforma ett system i föreslagen riktning. Vi föreslår vidare att systemet inte behöver införas allmänt, utan att Kriminalvården inledningsvis får pröva systemet vid någon eller några anstalter.

- RFHL (Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende)
Man kan undra om kommittén haft något annat underlag än Foucaults Övervakning och straff när den tänkt kring dessa frågor. Det skulle innebära en återgång till disciplinen i dess klassiska 1800-talstappning.
- - -
Kommittén argumenterar utifrån sina egna moraluppfattningar - som snarast kan karakteriseras som en blandning av bondförnuft och nyliberalism - och inte från forskning eller någon mer sammanhållen tanke om hur kriminalvård bör utformas. Befintlig kriminologisk forskning har uttryckligen inte tagit hänsyn till. Perspektivet är extremt kortsiktigt. Det handlar bara om beteendet inne på anstalterna och inte om att förebygga återfall i brott efter anstaltstidens slut - - -
Det allvarligaste är kanske att man med förmånssystemet är på väg bort från ett rättighetsbaserat system. Ta bara detta att uppförandet i anstalten ska bestämma den villkorliga frigivningen. En person dömd till t. ex. tre år kan i princip få gå på halvtid eller sitta tiden ut. Ett och ett halvt års frihetsberövande avgörs alltså genom enskilda kriminalvårdstjänstemäns bedömningar, samtidigt som vi har en rättsordning som i en öppen domstolsprocess med advokat närvarande när någon döms till t. ex. en månads fängelse.