Det handlar om FRA:s överlevnad

Aktuellts Mats Knutson kommenterar

Publicerad 6 mars 2007 - 21:13 Uppdaterad 6 mars 2007 - 21:51

Varför väcker den här frågan så mycket heta känslor?

Den här typen av övervakningsåtgärder är politiskt mycket kontroversiella i Sverige trots att det inte finns belägg för att allmänheten är särskilt skeptisk. Tvärtom tyder opinionsnmätningar på att allmänheten är ganska förstående till att polisen får använda olika övervakningsmetoder för att få fast brottslingar. Ett bra exempel är buggning alltså avlyssning med dolda mikrofoner som fått brett stöd i flera opinionsmätningar men som politikerna har diskuterat sen slutet av 1990-talet utan att riksdagen ännu har fattat beslut. Avgörande där är just integritetsdiskussionen.

Spelar det någon roll om det är polisen eller militären som står för avlyssningen?

Om vi lyssnar på kritikerna finns en oro att militären ska få ett redskap för att kunna avlyssna en massa vanliga svenskar och samtidigt gå in på polisens traditionella område. Här spelar också diskussionen från 70-talet och framåt en viktig roll om IB-affären där svensk militär underrättelsetjänst avlyssnade och registrerade vänsteraktivister. De som är kritiska till det här förslaget hävdar att polisens avlyssning är omgärdad av ett betydligt bättre integritetsskydd. Visst är det så, men samtidigt ska vi veta att i 95 procent av de fall där polis vill telefonavlyssna så får de också ett positivt beslut från domstolen.

Handlar det här bara om en diskussion kring skyddet av den personliga integriteten?

Nej, absolut inte. Här finns också rena revirstrider. Både Säkerhetspolisen och försvarets underrättelseorgan har efter kalla krigets slut fått nya uppgifter - det militära hotet har ersatts av terror-hot och grov internationell brottslighet. Här vill både säpo och försvarets underrättelseorgan spela en ledande roll och det är konkurrensen kring dessa uppgifter som vi nu ser. Och den här revirstriden går ända upp i regeringskansliet där justitiedepartementet som är överordnat Säpo har varit kritiskt till det här förslaget, medan försvarsdepartementet under vilket FRA sorterar, har varit starkt pådrivande.

Varför är det så viktigt för FRA att få den här möjligheten?

Både försvarsdepartementet och FRA hävdar att det är nödvändigt att FRA får den här möjligheten för att kunna avslöja terror-hot och liknande. Samtidigt kan det vara bra att känna till att det här lagförslaget är en fråga om överlevnad för FRA. Utan den här möjligheten kommer FRA att på sikt dö sotdöden, om 10-20 år finns inte myndigheten kvar.

Vad innebär det minoritetsskydd som Thomas Bodström talade om i inslaget här tidigare?

Det innebär att en minoritet i riksdagen kan begära att ett lagförslag av den här typen läggs på is under ett år. Det är ganska ovanligt men det inträffade förra året när just Thomas Bodström ville tillåta buggning. Då gick inte bara vänsterpartiet och miljöpartiet emot förslaget utan också centern och kristdemokraterna. Därmed lades det förslaget vilande under ett år och kan tas upp igen först senare i vår. Nu hotar Bodström att göra samma sak med det här förslaget och självklart handlar det delvis om en politisk hämnd, att vålla den nya regeringen problem.

• Tweet