Poliser för dåligt utbildade för att hantera psyksjuka

Publicerad 4 juli 2007 - 17:26 Uppdaterad 17 augusti 2007 - 13:01

I en rapport som polisen gjort framkommer det att 15 procent av alla poliser som kommer i kontakt med personer som lider av psykisk ohälsa känner obehag i dessa möten.

Kvinnliga poliser känner sig mer otrygga än män och 40 procent av alla tillfrågade uppger att de inte har fått någon form av utbildning inom området.

- Jag har läst en kort kurs under min utbildning, men det är aldrig samma sak som att hamna i en situation på riktigt. Jag tycker att man alltid ska sträva efter att bli mer utbildad, säger en 34-årig polis som vill vara anonym.

Praktiken gav erfarenhet
Under sin praktik fick hon följa med på vissa uppdrag där hon mötte psykiskt sjuka personer.

- Jag hade "turen" att få åka på sådana uppdrag och fick på så vis lite erfarenhet. Sen är det inte konstigt att yngre poliser är mer rädda. Erfarna poliser behöver inte vara bättre, men det är klart att om man varit med om liknande situation tidigare, så vet man också hur man ska agera.

Många är ofarliga
Hon tycker att medierna målar upp en alltför ensidig bild av psykiskt sjuka personer.

- Många mår väldigt dåligt och det är viktigt att vi får dessa att förstå att vi inte är ute efter att göra dem illa. Oftast är de ofarliga, vanliga människor som bara vill ha någon att prata med. Vi kanske är de enda som pratar med dem överhuvudtaget.

Bristande resurser inom psykvården
Enligt rapporten anser många poliser att det finns en stor förbättringspotential inom området. Framför allt efterlyses ett mycket bättre samarbete mellan polismyndigheter och sjukvården.

- Psykvården har inte tillräckligt med resurser för att ta hand om alla. Många som mår dåligt är inga mördare, utan vanliga människor och dessa personer hinner psykvården inte ta hand om.

Viktigt med förberedelser
Hon trycker på vikten av erfarenhet och menar att det är viktigt att förbereda sig noga när man ska ut på uppdrag som kan vara farliga.

- Jag försöker alltid förbereda mig på vad som kan hända när jag åker ut. Det kan vara personer som inte vill följa med, personer som är upprörda, upprivna och ledsna. Det brukar gå bra om vi har tid att prata. Om vi vet att det är ett farligt uppdrag så åker vi alltid med mer personal och fler patruller och oftast har vi god tid på oss för förberedelser.

Maria Moustakakis SVT Text & webb

• Tweet