Så ändras EU med nya grundlagen
|
|
Publicerad 18 februari 2005 - 15:05
Uppdaterad 20 juni 2006 - 10:38
|
Vad betyder den nya grundlagen? I debatten om den föreslagna nya konstitutionen för EU kan man se de mest motstridiga påståenden. Nu granskar SVT:s EU-kommentator Rolf Fredriksson de viktigaste argumenten. Mer makt till EU? Huvudregeln blir att majoritetsbeslut ska gälla och det krävs inte längre att alla medlemsländer är överens för att EU ska kunna fatta beslut. Dagens vetorätt för medlemsstaterna upphör på flera områden, och istället ska ministerrådet och EU-parlamentet kunna ta majoritetsbeslut. Men redan i dag gäller majoritetsbeslut inom en rad områden, som miljöregler, konsumentskydd, jordbrukspolitik och inre marknad. Vetorätten blir kvar när det gäller utrikespolitik, säkerhetspolitik och skatter. Där kan ett land stoppa EU-beslut och gå sin egen väg. De områden där vetorätt upphör och majoritetsbeslut införs är bl.a. flykting- och asylpolitik, brottsbekämpning samt handelspolitik. Nu är det ovanligt med omröstningar i EU:s ministerråd, traditionen är att man försöker nå konsensus, det vill säga att alla länder är överens. Men sedan EU utvidgats till 25 länder - och snart kanske det ska bli ännu fler - så blir det allt svårare att nå kompromisser där alla länder är överens. Anhängarna av konstitutionen - regeringen och de borgerliga partierna - säger det behövs mer samarbete och att fler majoritetsbeslut är nödvändiga för att den utvidgade unionen ska vara effektiv och överhuvudtaget ska kunna komma fram till beslut. Anhängarna ser det hela som en mindre maktförskjutning, medan motståndarna ser det som en stor och djupgående maktförflyttning från nationell nivå till EU. EU-lag före svensk lag Det skrivs in i konstitutionen att EU:s lagar är överordnade och har företräde framför nationella lagar och regler, om det skulle finnas olika bestämmelser på ett område. Det här ser motståndarna som ett exempel på att det svenska statsskicket i grunden förändras. Enligt anhängarna handlar det om att formellt skriva in vad som redan är praxis, och vad svenska domstolar tillämpar allt sedan inträdet i EU. Redan i dag hänvisar åklagare, advokater och domstolar till EU-regler, och begär tolkning från EU:s domstol i Luxemburg av hur nationella lagar ska tolkas i förhållande till EU:s lagar. Ökad kontroll av EU Anhängarna av konstitutionen påpekar gärna att konstitutionen förenklar krångliga beslutsregler, och det blir något klarare inom vilka områden EU ska ha beslutsmakt och vilka frågor som ska avgöras på nationell nivå. De nationella parlamenten/riksdagarna får också en tydligare roll. Om en tredjedel av medlemsländernas parlament anser att ett förslag innebär onödig inblandning - för mycket överstatlighet - från EU så måste EU-kommissionen ompröva förslaget. Och konstitutionen öppnar för medborgarinitiativ. Om en miljon medborgare i betydande antal medlemsländer skriver på en lista eller en namninsamling så måste EU-kommissionen ta upp kraven till behandling. Det sägs inte hur många länder som krävs för att det ska anses vara ett betydande antal. Och att en sak måste tas upp till prövning innebär inte att kraven måste följas. Anhängarna ser positivt på dessa nya regler, medan motståndarna säger att de inte betyder så mycket i praktiken. Mer makt till större länder? Tyskland har 82 miljoner invånare, Sverige 9 miljoner och minsta medlemslandet Malta har mindre än en halv miljon invånare. I EU-samarbetet har det ständigt varit en svår avvägning om man ska räkna "ett land=en röst", eller om det viktiga är "en invånare=en röst". Nu föreslås att för ett beslut i ministerrådet så måste 65% av unionens befolkning stå bakom, och 55% av antalet medlemsländer. Detta är en formel som stärker större länder och särskilt Tysklands ställning, men fortfarande har mindre och medelstora länder betydande makt att tillsammans blockera beslut. I dag har alla länder en representant i EU-kommissionen. Från år 2014 blir det en kommission med färre medlemmar, och alla länder kommer inte att ha en egen kommissionär. Men posterna i kommissionen ska rotera mellan alla länder, och även stora länder kommer ibland att vara utan kommissionär. Man kan konstatera att i en växande union med idag 25 medlemmar och snart närmare 30, så minskar varje lands inflytande. Men det man har inflytande över kommer att gälla i fler länder och ett större område. För anhängarna i konstitutionen handlar det inte om någon större maktförskjutning, medan motståndare i länder som Sverige anser att mindre länder förlorar i inflytande. Militarisering av EU? Redan i gällande fördrag står att EU:s syfte är en gemensam säkerhets- och försvarspolitik, som skulle kunna leda till ett gemensamt försvar om regeringscheferna beslutar om det. Något sådant beslut har inte tagits, även om det beslutats om att EU-länderna ska ha "insatsstyrkor" beredda att sättas in i krisområden och att EU-länderna ska samarbeta med krigsmaterielproduktion. Inget land kan dock tvingas att skicka soldater till en operation under EU-flagg. I den nya konstitutionen förvandlas om till när. Det står att dagens samarbete kommer att leda till ett gemensamt försvar när EU-ländernas regeringschefer beslutar om det. Det är ett beslut som kräver att alla länder godkänner det, och det finns vetorätt för varje land som vill stoppa ett EU-försvar. En solidaritetsregel införs också. Om ett land angrips lovar övriga medlemsländer att med alla medel hjälpa det angripna landet. Även här hävdar anhängarna att konstitutionen inte innebär någon förändring alls, medan motståndarna ser det som ett steg mot ett mer militariserat EU. Nyliberal marknadsekonomi? I debatten i Spanien och Frankrike så har många inom vänstern och fackföreningarna hävdat att förslaget till konstitution skriver fast ett ekonomiskt system, en högerliberal marknadsekonomi. De vänder sig mot att EU kräver privatisering av post, el- och telekommunikationer. Anhängarna pekar på att konstitutionen skyddar privat äganderätt, konkurrens och marknadsekonomi, men de säger att i konstitutionen finns också skydd för facklig verksamhet och regler om att hänsyn ska tas till social rättvisa, hälsa, god miljö och jämställdhet. De säger att motståndarna blandar ihop konstitutionen med beslut om privatiseringar som tagits av EU:s finansministrar och regeringschefer. Rolf Fredriksson, SVT |