Intensiv debatt inför fransk EU-omröstning
|
|
Publicerad 1 maj 2005 - 12:39
Uppdaterad 20 juni 2006 - 10:36
|
En månad före den franska folkomröstningen om EU-konstitutionen leder fortfarande nej-sidan. Inom det splittrade socialistpartiet gör nu ja-anhängarna vad de kan för att övertyga sina tvivlande väljare.
Ett år efter EU-utvidgningen |
* EU-konstitutionen stöds i Frankrike av det regerande högerpartiet UMP och det mindre högerpartiet UDF. Socialistpartiets officiella linje är också att stödja konstitutionen, och samma inställning har miljöpartiet. * Motståndarna till EU-konstitutionen utgörs av en betydande falang inom socialistpartiet, av kommunistpartiet, högerextremistiska Nationella fronten samt mindre, vänsterextrema partier och nationalistiskt inriktade småpartier på högerkanten. * Inför folkomröstningen den 29 maj har nej-sidan de senaste veckorna tagit ledningen i opinionsmätningarna. En mätning publicerad 30 april gav dock ja-sidan en svag övervikt. -Fransmännen bryr sig inte om att rösta om konstitutionen, de hoppas bara på att få bort Chirac, suckar Antoine Ory. -Folk har glömt bort ursprungsskälet till unionen: att få stopp på krigen. Fler åsikter än frågor Partiarbetaren Antoine Ory drar ett bloss på cigaretten medan åhörarna droppar in i de socialistiska ja-anhängarnas tillfälliga möteslokal, en skola i ett av norra Paris mer slitna kvarter. I går natt var han ute och klistrade affischer, vid kvällens EU-debatt sköter han mikrofonen och i morgon ska han dela ut information i brevlådorna. Under de senaste veckornas kampanjarbete har han hunnit få en ganska klar bild av fransmännens uppfattning om EU-konstitutionen. -De ställer egentligen inte så värst många frågor, de serverar snarare övertygelser som inte alltid grundar sig på texten. Många är övertygade om att konstitutionen är ett politiskt program, men det är ju fel, det utgör ju en juridisk ram. Och sen har vi de som säger att konstitutionens enda syfte är att ifrågasätta alla sociala landvinningar som gjorts hittills. Utlokaliseringar av franska företag till Östeuropa är en annan fråga som engagerar. Nya medlemsländer skrämmer -De nya medlemsländerna skrämmer folk. Det är en sorts rasism, konstaterar Antoine Ory innan han går in i den vita och skära skolsalen, där man kvällen till ära har hängt upp EU-ländernas flaggor på klädkrokarna runt väggarna. Dragplåster på kvällens kampanjmöte är Harlem Désir, grundaren av SOS Rasism, som numera sitter i socialistpartiets ledning och i EU-parlamentet. Med sig har han tagit en ungersk Brysselkollega. Den ungerska EU-parlamentarikern Zita Gurmai börjar med att hota med ett ännu starkare USA, och inte Europas länder klarar av att enas om en gemensam konstitution. Harlem Désir målar upp bilden av ett mer demokratiskt Europa och varnar för desinformation. -Vi måste sätta stopp för alla lögner kring texten, vi måste sätta stopp för strategin som går ut på att blanda samman allting. Det är inte Turkiet, Bolkestein och Chirac som står på spel, slår han fast. Splittrat socialistparti Socialistpartiets officiella hållning är ja till EU-konstitutionen, men en betydande opposition inom partiet arbetar aktivt för ett nej. Av kvällens omkring hundra åhörare har somliga kommit för att stötta, medan andra uppenbarligen kommit för att störa. En del är mer allmänt kritiska och sedan finns det de som likt Sonia Mielke ännu inte bestämt sig och som vill veta mer. -Vi är många som av ren ryggmärgskänsla vill rösta ja, men vi behöver argument. I går var jag på ett möte med nej-sidan för att höra deras argumentering, berättar hon. Irriterade diskussioner Harlem Désirs tal är slut, frågorna tar vid. Enskilda artiklar ur konstitutionen vänds ut och in, någon undrar om det är sant att konstitutionen hotar rätten till fri abort och en uppgiven ung man frågar sig om det bara är han som fortfarande tror på de folkvalda. Tonen höjs, irritationen stiger mellan podiet och nejsägarna. -Låt mig åtminstone tala till punkt! utbrister Harem Désir. -Tror ni verkligen att vi inte hade haft Bush och ett allt starkare Kina om inte EU funnits? Klockan närmar sig halv tolv. Skolvaktmästaren vill gå och lägga sig och föser diskret men effektivt ut åhörarna. De mest ivriga fortsätter diskussionen på trottoaren medan medlemmar ur den lokala partisektionen åker iväg för att klistra affischer. Sonia Mielke är nöjd med sin kväll. -Det här är faktiskt första gången jag fått riktiga argument för att rösta ja. Och under alla omständigheter är det bra att det blir debatt. TT |