Psykiatrireformen
Oomstridda visioner - omstritt genomförande
|
|
Publicerad 8 september 2005 - 16:34
Uppdaterad 20 juni 2006 - 11:28
|
Psykiatrireformen antogs i bred politisk enighet 1993 och trädde i kraft 1995. Huvudpunkten var att kommunerna fick huvudansvaret för de psykiskt funktionshindrade. Tanken var att integrera de psykiskt sjuka i samhället. De skulle få egna bostäder i stället för att sitta inlåsta på institutioner. Kommunerna fick ansvaret för att samordna deras vård med landstingen, och upprätta planer för var och ens behov av rehabiliteringsstöd, sysselsättning och arbetsträning. Kommunerna fick också ansvar för att söka upp dessa personer med psykiskt funktionshinder och erbjuda dem insatser. Gruppen psykiskt funktionshindrade uppskattas till omkring 35.000 personer mellan 18 och 65 år, och har mycket varierande grader av problem och diagnoser. Sjukdomarna kan handla om sådant som schizofreni, psykossjukdomar, manodepressivitet, liksom mer omfattande och svåra s.k. borderlinestörningar. Eftersom de berörda ska så långt det är möjligt skulle bo i egna eller särskilda boenden och intagning på psykiatrisk klinik ska undvikas förutsatte reformen att sociala omsorger och den psykiatriska öppenvården utvecklas. Reformens genomförande har dock kritiserats från flera utgångspunkter och olika håll. Flera av reformens arkitekter har i efterhand uttalat sig självkritiskt. 2001 skrev Socialstyrelsen efter en utredning:
"Det är inhumant och ovärdigt för Sverige att människor fortfarande placeras på institutioner långt ifrån sin hemort, utan möjlighet att påverka och kontrollera sitt eget öde och sitt eget liv och ibland med för små möjligheter att få psykiatrisk vård och socialt stöd av god kvalitet."
Det ansågs dock viktigt att reformarbetet fortsatte på bred front både lokalt och nationellt.  En vanlig kritik har varit att de psykiskt sjuka, pga bristande resurser, har lämnats utan stöd och förvandlats till hemlösa.
Mot bakgrunden av kritiken tillkallade regeringen i oktober 2003 en nationell psykiatrisamordnare med uppgift att "se över väsentliga frågor inom vård, social omsorg och rehabilitering av psykiskt sjuka och personer med psykiska funktionshinder", dvs i praktiken utvärdera hur psykiatrireformen fungerade. Uppdraget gick till Anders Milton. Även Milton har riktat skarp kritik mot reformens genomförande i vissa hänseenden. Han kommenterar bl.a. svårigheterna att upprätta tillräckligt god kommunikation mellan kommuner och landsting. -Det övergår mitt förstånd. Men det finns en påtaglig fantasilöshet, det måste man konstatera. Den här gruppen prioriteras inte tillräckligt högt av det politiska systemet. Politiker i kommuner och landsting har ansvaret här, säger Milton. (Källor: TT, Socialstyrelsen, regeringen m fl) Länsstyrelserna och Socialstyrelsen har genomfört gemensam tillsyn över kommunernas insatser för personer med psykiska funktionshinder under åren 2002 ? 2004. Även kommunernas ansvar för hälso- och sjukvård har ingått i tillsynen. Samtliga 21 länsstyrelser har deltagit, dock i olika omfattning. Fyra delgranskningar har genomförts:
? Tillsyn av samtliga kommuners planering av verksamheten för personer med psykiska funktionshinder på ledningsnivå, våren 2002 (delrapport tidigare publicerad)
? Tillsyn av socialtjänstens arbete med 462 personer med psykiska funktionshinder i 32 kommuner, 2002?2003.
? Tillsyn av kvalitet och innehåll i 103 verksamheter för boende och sysselsättning i 44 kommuner, 2002?2003.
? Uppföljning av den första delgranskningen på några problemområden, hösten 2004.
I socialstyrelsens rapport dras ett antal slutsatser om vad som måste göras. De sammanfattas i sex punkter: 1. Den inventerande, uppsökande och informerande verksamheten måste intensifieras 2. Tydliga styrdokument för planering och uppföljning av verksamheten för målgruppen behöver utformas i många kommuner 3. Planering av vård, stöd och rehabilitering i samverkan mellan berörda huvudmän och den organiserade brukarrörelsen måste intensifieras 4. Personalens kompetens behöver förstärkas 5. En fortsatt utbyggnad av verksamheter och insatser med kvalitet behövs för att motsvara målgruppens varierande behov 6. Åtgärder behöver vidtas för att personer med psykiska funktionshinder ska få tillgång till ett behovsstyrt, planerat och samordnat stöd i högre utsträckning
Torbjörn Jacobsson
Aktuellt |
SVT Play
