Bo hemma så länge som möjligt?

Publicerad 13 augusti 2007 - 16:23 Uppdaterad 14 augusti 2007 - 14:11

Att underlätta för äldre personer att bo kvar hemma och därmed kunna leva ett självständigt liv anses vara en av hörnstenarna i svensk äldrepolitik. Socialstyrelsens rapport "Trappan mellan kvarboende och flytt", som kom i juni i år, spårar ursprunget till den politiken i författaren Ivar Lo-Johanssons agitation i slutet av 1940-talet.

Ivar Lo-Johansson dokumenterade misären på ålderdomshem runt om i Sverige. Under parollen "hemvård i stället för vårdhem" argumenterade han för äldres och handikappades rätt att få bo kvar i sitt eget hem. I början av 1950-talet kom hans stridsskrift "Ålderdomssverige" ut.

I många kommuner fanns på 1970- och 1980-talen servicehus dit äldre kunde flytta när de inte längre klarade av till exempel snöskottning eller att sköta trädgården. Till servicehus fick man flytta även om man inte hade behov av särskilt mycket omvårdnad.

Numera får inte äldre personer plats på så kallat särskilt boende bara för att deras bostad till exempel har bristande tillgänglighet.

Enligt rapporten "Trappan mellan kvarboende och flytt" minskade antalet personer över 65 år som bodde i särskilt boende med 19.700 mellan 2000 och 2006.

Färre får hjälp - anhöriga rycker in
Pengarna som läggs på äldreomsorg har alltmer koncentrerats till personer med stort hjälpbehov.

Andelen äldre som får någon form av hjälp har minskat kraftigt. År 1980 fick 34 procent av åldersgruppen över 80 år hemtjänst och 28 procent bodde i särskilt boende. År 2006 hade 21 procent av åldersgruppen hemtjänst och 16 procent bodde i särskilt boende.

Det innebär att av andelen personer över 80 år som fick någon form av hjälp av det allmänna hade minskat från 62 procent till 37 procent.

En del av förklaringen till att färre personer får hjälp är att inte lika många behöver hjälp, eller i varje fall inte upplever att de behöver hjälp.

Men att färre får hjälp beror inte bara på att behovet minskat utan också på att det i dag är svårare att få hjälp. Om man bara behöver hjälp med städning, matinköp och eller tvätt måste man allt oftare vända sig till anhöriga eller anlita privata tjänster.

Enligt Socialstyrelsen är den så kallade informella omsorgen, främst från anhöriga, två till tre gånger så stor som den offentliga.

Det har gått så långt att en fjärdedel av kommunerna tar med vuxna barn i biståndsbedömningen, något som inte har stöd i lagen.

Färre men dyrare
Andelen äldre som får hemtjänst har alltså minskat. Det gäller dock inte kostnaderna. Mellan 1985 och 2002 ökade kostnaderna per mottagare av hemstjänst med 68 procent räknat i fasta priser.

År 2006 fick totalt 140.300 personer hemtjänst.

Vrida klockan tillbaka?
Rapporten "Trappan mellan kvarboende och flytt" föreslår att de servicehus, som avvecklas för att de inte passar för personer med stort vårdbehov, förmedlas till "de grupper som de en gång var tänkta för; äldre personer som behöver en tillgänglig bostad till rimlig kostnad men som inte har behov av stora omsorgsinsatser".

Ibland kanske det inte är helt fel att vrida klockan tillbaka lite grann - inte till Ivar Lo-Johanssons 40-tal men väl till servicehusens 80-tal.

Örjan Magnusson, SVT Text & webb

• Tweet