Kenyansk polis använder vattenkanon mot demonstranter i Nairobis slumområden. Scanpix

Kenya står vid avgrundens kant

Publicerad 3 januari 2008 - 13:14 Uppdaterad 3 januari 2008 - 13:54

Kenya står vid avgrundens kant. Våldet efter presidentvalet har chockat hela landet och riskerar att krossa demokratin i Östafrikas viktigaste land.

Det står alltmer klart att presidentvalet i Kenya inte gick rätt till. När den sittande presidenten Mwai Kibaki såg ut att förlora makten fuskade valmyndigheten och hittade tiotusentals röster. Personal inom valmyndigheten har vittnat om fusket. Oppositionens krav på en oberoende omräkning av rösterna får stöd av både EU och USA. Bara presidenten i grannlandet Uganda, som själv vann i en solkig valrörelse, har gratulerat Kenya för valutgången.

Sedan Kenya demokratiserades för fem år sedan har det varit ett föregångsland i en våldshärjad region. Sudan och Somalia har väpnade inre konflikter, medan Uganda och Etiopien båda haft val som bedömts som mindre demokratiska. I Kenya har oppositionspartiet Orange Democratic Movement fritt kunnat bedriva sin valrörelse. Kenyas press räknas som en av Afrikas mest självständiga. Därför förvånar det många bedömare, bland annat tidningen The Nation i Nairobi, att maktgruppen runt den sittande presidenten vågade försöka stjäla valet.

Samtidigt ökar kritiken, inte minst inom landet, mot att oppositionens presidentkandidat Raila Odinga inte gör sitt yttersta för att försöka stoppa våldet. Hundratals människor har redan dödats i de våldsamma upploppen sedan det officiella valresultatet tillkännagavs. Även om Odinga gör pliktskyldiga uttalanden om att protesterna måste vara fredliga visar han också förståelse för våldsutbrotten. Oppositionen har förklarat att den inte tänker överklaga valresultatet till domstol, eftersom dessa kontrolleras av presidenten. Deras strategi för att vinna maktkampen tycks därför vara att störta landet i kaos. Ett farligt vågspel som riskerar att skada Kenya för många år framåt,

Våldet förvärras av att två folkgrupper står mot varandra. Oppositionen domineras av folkgruppen luo, som kommer från det bördiga slättlandet utmed Victoriasjön, medan regeringspartiet Party of National Unity (PNU) domineras av kikuyu, Kenyas största folkgrupp från höglandet norr om huvudstaden Nairobi. De båda folkgrupperna har varit rivaler om makten ända sedan Kenyas självständighet, men kikuyu har alltid haft överhanden. I ett land där politisk makt närmast innebär en skyldighet att gynna sin hemtrakt, har kikuyus långa maktinnehav betytt fler vägar och bättre sjukvård för regionen och dess invånare. Det handlar också om ren korruption genom bland annat statliga företag, och klicken runt presidenten kallas i folkmun för The Mount Kenya Maffia. (Det är förövrigt inte luo-folket som missgynnats mest utan nomadfolk som massajerna och turkanafolket som saknar politiskt inflytande).

Kenya är ett urbaniserat land, och i storstäderna står nu folkgrupperna mot varandra, hetsade av politikerna. Ett av Raila Odingas starkaste fästen är slumförorten Kibera utanför Nairobi, hemvist för 700.000 invånare. Här har många kikuyu dödats och regeringen anklagar oppositionen för folkmord. Jämförelser görs med folkmordet i Rwanda. Även om ingen vet idag hur allvarligt läget blir, finns det stora skillnader mellan kriserna. Folkmordet i Rwanda var ett i förväg planerat massmord på en av folkgrupperna. Machetes var utdelade och en radiokanal hade i åratal hetsat mot den ena folkgruppen. Våldet i Kenya är spontant. Luo och kikuyu kommer från två skilda områden, har inget våldsam gemensam historia och även om de har fördomar om varandra (kikuyu är rika och snåla, luo är bildningshögfärdiga och slösaktiga) så har de samarbetat om makten sedan självständigheten. Samtidigt har vissa övergrepp i Kenya, som mordbranden på en kyrka i Eldoret, där 30 människor omkom, klara drag av etnisk rensning.

Valet i Kenya såg ut att befästa demokratin i Östafrikas mest utvecklade land. De positiva ekonomiska utvecklingen såg ut att kunna fortsätta. Nu står landet och väger på avgrundens kant. Kenyas viktigaste näring, turismen, är redan skadad för lång tid framåt. Den närmaste tiden blir avgörande för om demokratin kan räddas.

• Tweet