Kommentar av Mats Knutson:

Moralen kan ifrågasättas

Gudrun Schymans arbete med att lägga grunden för ett nytt feministiskt parti har kostat skattebetalarna närmare 340.000 kronor. Detta kan ifrågasättas moraliskt - men det kommer inte att skada henne nämnvärt, skriver Aktuellts kommentator Mats Knutson i en analys.

Gudrun Schyman gör formellt inget fel, men moraliskt kan hennes agerande ändå ifrågasättas. Så kan man sammanfatta den f d vänsterpartiledarens försök att nu skapa sig en ny politisk plattform.

Uppdraget som riksdagsledamot är rent personligt. Ingen formell koppling finns egentligen till partiväsendet. Det är alltså individen Gudrun Schyman som valdes in i riksdagen i valet 2002, inte vänsterpartiets företrädare Gudrun Schyman.

Men så ser det bara ut på papperet. Få andra politiska system är så genomsyrade av partiväsendet som det svenska. En svensk riksdagsledamot följer i praktiken alltid partilinjen. Att gå emot partiets beslut accepteras knappast i något parti. I verkligheten är det alltså svårt att dra en gräns mellan partierna och deras företrädare i riksdagen. I bland används t o m begreppet "röstboskap" om riksdagsgrupperna.

Konkurrerar med vänstern
Från den utgångspunkten blir kritiken mot Gudrun Schyman begriplig. Hon har valts in i riksdagen, inte bara som företrädare utan till och med som ledare, för vänsterpartiet. Alla som röstade på Gudrun Schyman visste detta mycket väl. Sannolikt var det också just därför de röstade på henne.

Nu använder hon sin riksdagsplats för att försöka starta ett parti som konkurrerar med vänsterpartiet. Och hon gör det på skattebetalarnas bekostnad. Sedan hon lämnade vänsterpartiet har hon inte stuckit under stol med att hennes flitiga resande runt om i landet syftar till att bereda väg för ett nytt feministiskt parti.

Och som riksdagsledamot bestämmer hon själv helt och fullt vilka resor hon ska göra - riksdagen, alltså ytterst skattebetalarna, står för notan. Åtskilliga upprörda väljare har kontaktat mig om detta. Tid och resurser som egentligen skulle ha gått till vänsterpartiet går i stället till förberedelserna av ett nytt feministiskt parti.

Bryter med traditionen
Det som är formellt riktigt ifrågasätts alltså från en moralisk-etisk utgångspunkt. Något som är helt naturligt med tanke på Gudrun Schymans bakgrund som partiledare. Hon bryter tvärt med traditionen att en f d partiledare lämnar det partipolitiska rampljuset. I stället utmanar hon öppet sitt f d parti!

Det här skapar oro inte bara i vänsterpartiet, det parti som riskerar att förlora mest om hon startar ett nytt parti. Också företrädare för andra partier känner sig hotade av en oberäknelig och skicklig debattör och partitaktiker som Gudrun Schyman.

Förlåtande opinion
Frågan är i vilken utsträckning förtroendet för henne skadas av det här. I opinionens ögon har hon klarat sig relativt oskadd ur de affärer hon hittills upplevt. Ingen idag tycks komma ihåg att hon så sent som 2003 tvingades lämna uppdraget som partiledare för vänsterpartiet efter skattefusk och tricksande med kvitton i riksdagen. I alla fall tycks det vara få väljare som idag vill lägga detta henne till last. Det leder till slutsatsen att inte heller det här kommer att skada henne nämnvärt, trots den kritik som finns mot hennes agerande.

Slutsatsen är fortfarande att Gudrun Schyman har goda chanser att föra ett feministiskt parti in i riksdagen. Det är när hon väl nått dit hennes verkliga problem börjar. Riksdagsarbetet har hon aldrig varit särskilt intresserad av. I vänsterpartiet löste hon det problemet med att omge sig med skickliga medarbetare. Frågan är om hon lyckas med det konststycket en gång till.

Mats Knutson, inrikespolitisk kommentator, Aktuellt