Libanon - en solskenshistoria?

Publicerad 26 april 2005 - 20:20 Uppdaterad 20 juni 2006 - 11:58

Kanske kan vårens händelser i Libanon ses som ett solskenshistoria. Kanske. Folkliga protester som driver bort en impopulär inkräktare och bereder väg för ökad demokrati. Kanske.

För USA är saken klar: Kriget i Irak skapade ett tryck i Libanon och ett tryck på Syrien som ledde till det som nu har skett. Efter Libanon kan det bli fler folkliga protester mot skumma regimer i Mellanöstern.

Men det finns många problem när det gäller Libanon. Plötsligt dyker kända namn från det 14-åriga inbördeskriget upp på nytt.

Ingen varnar för ett inbördeskrig nu, men inför det väntade regimskiftet kan man frukta interna strider mellan olika intressegrupper. Och det i ett land utan demokratisk tradition - men med en inbördeskrig som slutade 1990.

Kan Syrien ändå fortsätta styra?
Syrien kom en gång till Libanon som en fredsstyrka. Men Syrien har alltid sett Libanon som en koloni, så ilskan mot Syrien har vuxit genom årtiondena.

Frågan är om Syrien genom ekonomiskt inflytande och relationer till
olika grupper i landet ändå kan styra utvecklingen.

En osäker faktor är Hizbollah som både är ett parti och en välutrustad armé - och närmast pro-syrisk.

Hizbollah - terrorgrupp eller nästan hjältar?
Hizbollah ses i dag av USA som en terrorgrupp men är närmast hjältar hemma sedan man fick Israel att lämna södra Libanon. Men utan syriskt stöd måste kanske Hizbollah också tänka om och mer satsa på det politiska.

Fast hittills har Hizbollahs ledare sagt att han inte tänker lämna in vapnen. Och shiiterna, som stödjer Hizbollah, är landets största grupp.

Redan avväpningen kan vålla motsättningar. Dessutom är den anti-syriska oppositionen splittrad i frågan.

Till det kommer att valsystemet fortfarande missgynnar shiiterna och gynnar de kristna. I det nya Libanon finns fröet till nya konflikter.

Kamp eller motstånd?
Frågan är alltså hur läget utvecklar sig i Libanon när plötsligt den viktigaste militära aktören är borta och överlåter åt andra krafter att ta för sig av makten. Blir det kamp eller samförstånd?

Och hur påverkar uttåget den syriska regimen? Förlorar den ansiktet inför sitt eget folk? Vill USA utnyttja det för att få en ny regim även i Syrien? Hur påverkas då stabiliteten i området? Frågorna är fler än svaren.

BO INGE ANDERSSON
utrikeskommentator Rapport/SVT