Parlamentsvalet i Storbritannien

Politiskt och personligt nederlag

Publicerad 6 maj 2005 - 08:04 Uppdaterad 20 juni 2006 - 11:58

Fast Blair sitter kvar vid makten är resultatet ett dubbelt nederlag för honom - och det på hans födelsedag.

Politiskt betyder det att det blir tyngre att regera. Han har nått en gräns där en kritisk vänsterflygel inom hans parti kan göra det svårt för honom att driva den mittenpolitik han hittills fört.

Det är även ett personligt nederlag. Valet har blivit en folkomröstning om hans karaktär, hans pålitlighet. De konservativas linje att skildra honom som en lögnare tycks ha gått hem.

Det är ingen tvekan om att Irak-kriget är det som gett Blair de låga
siffrorna. Det visar de krigskritiska liberaldemokraternas framgångar.

De konservativa lyckas inte erövra makten men framgångarna stärker ändå partiet för framtiden. Före valet var det många som misstänkte fortsatt tillbakagång men den trenden har vänt.

Frågan är hur stor utdelning de konservativas kampanj mot invandring har gett. Den har kallats rasistisk.

Och frågan är om de konservativas negativa, fräna kampanj ska utvärderas. Ändras den politiska kulturen i Storbritannien?

Det som räddade Blair var den goda ekonomin. Trots motgången kan resultatet tolkas som att Labour ändå ansågs kompetentast att leda landet.

Men äran av detta tillkommer närmast Blairs populärare rival finansminister Gordon Brown.

Brown anses stå för en mera traditionell socialdemokratisk politik och tippas efterträda Blair under mandatperioden. Frågan är om Blairs mittenlinje ersätts med en ny.

För den brittiska utrikespolitiken kan valet få följder. Blair är inte stark nog att nu försöka närma sitt land till EU som han nog hade avsett.

Likaså blir relationerna till USA annorlunda. Blairs nära samarbete med Bush har straffats av väljarna. Frågan är också vad detta betyder för de brittiska truppernas insatser i Irak.

En intressant aspekt är hur Blairs personliga kurva utvecklats. Under två valrörelser fick Labour makten tack vare Blair.

Den här gången behöll partiet makten - trots Blair.

Bo Inge Andersson
utrikeskommentator Rapport/SVT