Gerhard Schröder - kanske en socialdemokrat

Publicerad 8 september 2005 - 16:18 Uppdaterad 20 juni 2006 - 15:20

Gerhard Schröder är politikern som troligen är mer populär än sitt parti. Trots motgångar och ett sviktande väljarstöd har han i slutspurten inför valdagen lyckats vända ett underläge till ett överläge. Bo Inge Andersson skriver om Schröders väg till nyval.

När Schröder valdes till förbundskansler 1998 spökade ett öknamn som är en svåröversatt ordlek. "Genosse der Bosse". "Genosse" är ordet för (parti)kamrat och bossarna var de tyska storföretagens ledare.

Gerhard Schröder föredrog att röra sig bland storföretagare. I början lät han sig avbildas i modetidningar i dyrbara kostymer och talade om sina exklusiva cigarrer. Det var inte en traditionell socialdemokrat som blev regeringschef.

Ändå talar Schröder ofta om att han inte glömmer sitt ursprung. För han kommer verkligen från en proletär miljö. Hans mor var städerska, och han tvingades själv avbryta skolgången vid 14 års ålder. Han träffade aldrig sin far som stupade i kriget.

Förebilden Tony Blair
Men man kan säga att det är Schröder som har förvandlat det 142-åriga SPD till ett slags mittenparti där de gamla socialdemokratiska arbetarklasstraditionerna ersattes med tal om flexibilitet, marknad, egenansvar. Slagordet för Schröder var "Den nya mitten", en linje som väljarna dock hade svårt att acceptera.

Schröders nya linje skulle likna Tony Blairs. Men Schröder förlorade delstatsval efter delstatsval. Om han hade upptäckt "den nya mitten", hade han samtidigt glömt att ökade klyftor också skapat det som kallas "den nya botten" (Das neue Unten), alltså låginkomsttagare, arbetslösa, fattiga pensionärer som inte kände någon trygghet inför Schröders budskap.

1999 blev han partiordförande sedan företrädaren Oskar Lafontaine utan förvarning avgick efter en intern strid om politiken. Något så dramatiskt hade aldrig förr drabbat SPD.

Räddades av CDU-skandaler
Det som då räddade Schröder var de skandaler som drabbade de konservativa kristdemokraterna CDU. Fall av illegal partifinansiering - som skulle kunna kallas partimutor - skakade partiet. Då spekulerade många i att CDU skulle försvinna från Tysklands politiska scen.

Men glädjen för Schröder blev kortvarig. Inför valet hösten 2002 var CDU/CSU tippade som vinnare. Att Schröder klarade sig den gången berodde på att han lovade att Tyskland inte skulle delta på USA:s sida i Irak-kriget.

Brytning med USA
För många var detta en oerhörd brytning med den gamla partnern, ockupationsmakten och befriaren USA. Andra såg det som ett tecken på att Schröder lyckades frigöra Tyskland från dess tidigare nästan underdåniga USA-bindning.

Hur som helst var detta den ena orsaken till att Schröder, tillsammans med De Grönas ledare utrikesminister Joschka Fischer, vann valet. Det andra var att han visade handlingskraft i samband med våldsamma översvämningar i Tyskland.

Men än en gång var lyckan kortvarig. År 2003 presenterade Schröder sin Agenda 2010, ett reformprogram som innebar en brytning med den traditionella välfärdspolitiken.

Starka protester mot Agenda 2010
Ilskan mot Schröder blev stor, eftersom det snart framgick att han planerat sin nya linje redan före valet - men tigit om kursändringen. Protesterna och nederlagen i delstatsvalen uteblev inte och SPD och De Gröna har egentligen inte hämtat sig sedan dess.

I vissa opinionsmätningar låg SPD under 30 procent och Schröder avgick som partiordförande. Han hade i själva verket aldrig haft någon plattform i partiet. Han tolererades därför att han var medievan och karismatisk - och kunde leverera valsegrar i förbundsdagsvalen.

Trots detta anser de flesta bedömare att hans reformer var modiga och nödvändiga. Egentligen borde de ha genomförts redan under Helmut Kohls regeringstid.

"Kronjuvelen" bland delstater gick förlorad
Till sist förlorade SPD "kronjuvelen" bland sina delstater. Den 22 maj vann de borgerliga makten i Tysklands största delstat Nordrhein-Westfalen (18 milj. inv.) med arbetarfästen som Essen, Duisburg och Dortmund i Ruhrområdet.

Schröders regering hade då svårt att regera. De borgerliga behärskade en majoritet av de tyska delstaterna och hade därmed majoriteten i Förbundsrådet, Tysklands "första kammare", som kan stoppa en rad regeringsbeslut även om Förbundsdagen ("andra kammaren") med sin regeringsmajoritet röstar igenom dem.

Besked om nyval chockade partiet
Schröders besked den 22 maj att han ville utlysa nyval kom som en total chock. Han räknade med att ett snabbt handlande skulle leda till ökade sympatier och förvirring inom den borgerliga oppositionen där det under flera år (månader?) rasat en maktkamp bakom kulisserna.

Många partiarbetare kunde inte förlåta honom för detta beslut. Det sågs som personlig fåfänga: Schröder ville gå till historien som den som fallit på sin post (i ett val) för sina åsikters skull. Att det skulle dra med sig partiet i fallet struntade han i, menade man.

Opinionen börjar svänga igen
Under sommaren har opinionssiffrorna inte varit lysande, men tio dagar före valet började SPD:s siffror stiga. Många menar att det beror på Schröders beslutsamhet och hans förvånansvärt goda humör medan partiet befunnit sig i undergångsstämning.

Vid en partikongress efter sommaruppehållet skärpte Schröder tonen mot CDU:s kanslerskandidat Angela Merkel och talade om ett kallt och hjärtlöst samhälle som skulle uppstå om de borgerliga fick makten. Det beskrivs som första gången sedan 1998 som partifolket visade varma känslor för Schröder. "Varför har han inte varit sån tidigare?" var den förvånade frågan.

Under valrörelsens sista dagar har Schröder och SPD ytterligare skärpt tonen mot CDU/CDU. Det har lett till att de borgerliga går bakåt och Schröder går framåt.

Det finns de som under de sista dagarna har hoppats att Schröder på något sätt skulle kunna lyckas med vad han gjorde 2002 - att vända underläge till överläge. Just nu är han SPD:s enda hopp, då hans personliga popularitet - trots allt - är högre än partiets.

Önskade aldrig röd-grön koalition
Schröder hade inför valet 1998 aldrig önskat en röd-grön koalition. Han ville ha en "stor koalition" med CDU/CSU, då som juniorpartner.

I årets val kan det komma till en ny stor koalition, då troligen med SPD som juniorpartner. I den koalition torde dock inte Gerhard Schröder sitta. Vad ska han göra istället? Många har sagt att "der Genosse der Bosse" mycket väl skulle kunna sitta på en välbetald post i något tyskt storföretag.

BO INGE ANDERSSON (f. n. i Berlin)
utrikeskommentator Rapport/SVT