Fortsatt spricka mellan traditionalister och förnyare:

70-talsretorik i v:s nya valplattform

Konflikten mellan traditionalister och förnyare har återigen blossat upp i vänsterpartiet, konstaterar Aktuellts politiske kommentator Mats Knutson i en analys.

Den här gången gäller det ett utkast till ekonomiskt policydokument med rubriken "Vänsterns ekonomisk-politiska vägval". Dokumentet är författat av en grupp vänsterpartister där alla utom en tillhör den sk traditionalist-falangen.

Det har naturligtvis fått konsekvenser för hur dokumentet utformats. Innehållet påminner om vänsterns 70-talsretorik med starka krav på förstatligande, höjda skatter för individer och företag och massiva satsningar på offentlig sektor.

Rapportförfattarna anser att det inte finns något samband mellan produktionen i näringslivet och välståndet i ett land. Satsningar för att få fler jobb i näringslivet behöver inte göras. Det avgörande är att skapa fler jobb i offentlig sektor. Att företagens produktion skapar välstånd, som sedan kan fördelas genom politiska beslut, förnekas i rapporten. Tvärtom är det bra om den privata sektorn av ekonomin minskar och ersätts med en växande offentlig del.

Vill skapa 200.000 offentliga jobb
I enlighet med detta vill vänsterpartiet att 200.000 nya jobb ska skapas i offentlig sektor. Vad detta kostar och hur det ska betalas har ingen tagit reda på. Det är inte intressant i dagsläget, är vänsterpartiledaren Lars Ohlys besked till Aktuellt idag.

Men enligt Riksdagens utredningstjänst (RUT) skulle en sådan satsning kosta någonstans mellan 50-70 miljarder kr. Det handlar alltså om en gigantisk satsning som skulle kräva stora skattehöjningar eller ökad statlig upplåning.

I en pågående kampanj driver vänsterpartiet kravet att de här 200.000 jobben ska skapas på bara fyra år. Detta måste betecknas som orealistiskt och bygga på föreställningen att det bara är att plocka in arbetslösa direkt från förmedlingarna och ge dem arbetsuppgifter inom sjukvården, omsorgen eller skolan. I verkligheten kräver de här jobben utbildning där det ofta tar fyra år att skaffa sig en examen för att arbeta som t ex lärare eller sjuksköterska.

Lönnroth: Överbudspolitik utan finansiering
Johan Lönnroth, fd vice partiordförande och en av initiativtagarna till Vägval vänster, kallar policydokumentet överbudspolitik där ingen talar om varifrån resurserna ska tas och menar att för vänsterpartiet väntar bara en ökenvandring om det här blir partiets politik.

Lars Bäckström, budgetförhandlare och partiet ledande ekonomiska politiker, kallar dokumentet en önskelista, men att vänsterpartister inte kan trolla som Harry Potter. Flera av förslagen är inte realistiska och partiet driver heller ingen politik för att förstatliga storföretagen, tillägger han.

Lennart Beijer, riksdagsledamot i näringsutskottet, förnekar också att vänsterpartiet har några som helst planer på att kräva förstatliganden av företag inför nästa mandatperiod.

Åtskilliga fler av de sk förnyarna i partiet är djupt kritiska till policydokumentet. Det har heller inte antagits av vänsterpartiet utan planen är att detta ska ske i partistyrelsen i juni nästa år. Med tanke på den politiska sammansättningen av dagens partistyrelse där traditionalisterna dominerar stort vore det dock ingen överraskning om mycket av det som skrivs i dokumentet skulle antas här.

Partiledningen har tappat greppet
Lars Bäckström däremot har trots sin ställning som ekonomisk talesman i riksdagen helt utestängts från den här processen. Att han är kritisk är kanske därför inte så konstigt. Å andra sidan strider mycket av det som skrivs i dokumentet mot den politik vänsterpartiet bedrivit i riksdagen de senaste åren. Särskilt pikant blir det när rapporten föreslår att arvs- och gåvoskatten ska återinföras, en skatt som flera av riksdagsledamöterna som författat rapporten faktiskt helt nyligen själva varit med om att avskaffa.

Konflikten mellan förnyare och traditionalister i vänsterpartiet är inte ny. Den fanns redan under Gudrun Schymans tid. Men höga opinionssiffror och framgång i valen höll tillbaka motsättningarna. Efter kommunistdebatten har Lars Ohlys auktoritet som partiledare snabbt raserats. Fallande opinionssiffror och en rad tunga politiska avhopp har skadat honom ytterligare. Den debatt som pågår idag är ett uttryck för att partiledningen helt tappat greppet om partiet.

MATS KNUTSON, inrikespolitisk kommentator