SVT:s Per Enerud omo Lukasjenko:

Han är en klassisk populist

Publicerad 17 mars 2006 - 13:53 Uppdaterad 19 juni 2006 - 14:19

Han har slutat kamma håret över hjässan. Annars är Aleksandr Lukasjenko en närmast förunderligt oföränderlig politiker. Han är den klassiska populisten: ingen talar mer högljutt om korrumperade politiker och myglande makthavare än han.

Han talar om Lag och Ordning och Sunt Förnuft. Han poserar i hockeylandslagets dräkt och bygger ishallar överallt. Han beskriver sig själv som en man av verkligheten, till skillnad från oppositionens världsfrånvända politiker. Och han är mycket populär. Och mycket avskydd.

Aleksandr Lukasjenko Aleksandr Lukasjenko - eller om vi nu för en gångs skull skulle låta bli ryskan och skriva hans namn på vitryska: Aljaksandr Lukasjenka - föddes 1954 utanför linodlarstaden Orsja i norra Vitryssland. Han utbildade sig till lärare, men arbetade inom lokalförvaltningen i Mohilau (på ryska: Mogiljov).

En enkel lantis
Så småningom blev han ordförande i ett kollektivjordbruk, och därifrån inledde han sin politiska karriär. Han har ständigt gjort en stor sak av att vara just en enkel lantis, långt borta från karriärkommunisterna - han var aldrig ens medlem i kommunistpartiet.

Hans mål: En union
Däremot - och det här är viktigt i hans politik - var han en medborgare i Sovjetunionen. Den här identiteten: en partilös patriot från landsbygden är hans ideologiska hörnsten. Hans fosterland är Sovjetunionen, hans folk är sovjetfolket. Hans mål: en återupprättad union, åtminstone mellan Vitryssland och Ryssland.

Lukasjenko väcker ungefär de känslor som populister brukar. Enkla "sanningar", grundlösa påståenden och behagliga lögner väcker entusiasm bland anhängarna. Han är kvick i repliken, duktig på att formulera klatschiga one-liners och bekymrar sig måttligt om fakta och nyanser.

Alla mot Vitryssland
Han odlar en skamlös sovjetnostalgi och har inte sällan gjort antisemitiska utspel. Hans kanske viktigaste retoriska grepp ligger i att hela tiden varna för att Fosterlandet är i fara. Nato, Amerika, judarna, katolikerna... alla gaddar sig samman mot Vitryssland, den sista utposten mot USA:s världsherravälde. Endast Aleksandr Lukasjenko kan bevara landets frihet och livsstil.

Argument som fungerar
Det här är argument som fungerar. Få folk i Europa har en så brutal erfarenhet av krig som det vitryska. En tredjedel av landets befolkning dödades under andra världskriget, och åtskilliga vitryssar är djupt övertygade om att ett nytt krig hotar. Natos bombningar mot Milosevics Serbien gav bränsle åt Lukasjenkos retorik - vänta bara: snart kommer USA:s bomber att falla över oss!

Och precis som alla andra populister och konspirationsteoretiker är det extremt svårt att argumentera mot honom. Varje motargument oppositionen kommer med blir ytterligare ett bevis för att oppositionen är en del av konspirationen mot Fosterlandet.

Kina en förebild
Lukasjenkos Vitryssland har knappast några vänner i Europa, utöver Ryssland. I stället har Lukasjenko odlat vänskapsförhållanden till länder som Iran och Kina. Just relationerna till Kina är högt prioriterade: Lukasjenko har med stort intresse studerat Kinas metoder för att övervaka och kontrollera internettrafik.

Annars är Lukasjenkos allra viktigaste mål en union med Ryssland. Det här är en process som hade starkt stöd av Boris Jeltsin, men som Vladimir Putin varit mycket svalare inställd till. Just nu verkar Rysslands intresse för Vitryssland vara iskallt.

Har skapat tystnad
Lukasjenko är en rätt besynnerlig sorts diktator. Han skulle antagligen vinna de val han ställer upp i, även utan fusk och manipulation. Han har skapat en tystnad i landet, utan att för den skull ha tagit till massgripanden och koncentrationsläger.

Vitryssland hann aldrig riktigt utveckla några demokratiska traditioner under de få åren mellan Sovjets fall och Lukasjenkos ankomst. Arvet från Brezjnevtiden har varit tillräckligt för att tysta ett helt land, och de som ändå försökt höja sina röster har varit lätta att plocka bort.

Per Enerud, utrikeskorrespondent SVT