Väljarna fäller sin dom över Bush

Publicerad 6 november 2006 - 15:07 Uppdaterad 6 november 2006 - 20:20

När president Bush visas i politisk tv-reklam inför valet i USA nu på tisdag - ja, då är det inte i republikansk reklam. Det är demokraterna som använder Bush. Som avskräckande exempel. Eller rättare sagt: Som hatobjekt.

En del republikanska kandidater har i stället gått så långt att de försöker undvika att sättas i samband med Bush.

För valet på tisdagen handlar om Bush. Eller man kan säga: Det handlar om Irak, Irak och Irak.

Valrörelsen har präglats av att Bush ses som den givne förloraren. Dock visade opinionsmätningar dagen före valet att gapet mellan demokrater och republikaner har blivit klart mindre. Så på sluttampen är läget ljusare för republikanerna.

Folkomröstning om Bush
Men formellt handlar det egentligen inte om Bush. Han sitter kvar två år till. Det som ska väljas är samtliga 435 ledamöter i USA:s "underhus", representanthuset, och 33 av de 100 ledamöterna i senaten, USA:s "överhus".

Men det står helt klart att detta är ett slags folkomröstning om den politik som Bush har fört och om hans trovärdighet överhuvudtaget. Mätningarna är katastrofala både för presidenten och republikanerna.

Nu ska man ta opinionsmätningar med många nypor salt. Men de har varit ovanligt entydiga. Det som gör dem osäkra är att de talar om vad folk skulle rösta på - om de röstar. Frågan är sedan om de verkligen går till val.

Traditionellt har republikanerna varit effektivare att få sina sympatisörer att rösta. Hotet att få en demokratisk seger kan ha fått en del att rösta trots besvikelser. De sista mätningarna tydde även på detta. Möjligt är att dödsdomen mot Saddam Hussein kan förbättra republikanernas siffror ytterligare något.

God ekonomi hjälper inte
På en punkt borde republikanerna egentligen kamma hem poäng: Ekonomin är god. Åtminstone om man ser till vissa siffror; företagen gör stora vinster, aktiemarknaden blomstrar, arbetslösheten är den lägsta sedan våren 2001. Men republikanerna tycks inte vinna på det.

En orsak är att medelklassen oroas av löner som nästan stått stilla i sex år, osäkerhet om jobben, höga avgifter och en ilska över att skattesänkningar gynnar de rikaste.

Denna gång har väljarna större tilltro till demokraternas förmåga att sköta ekonomin. Traditionellt får republikanerna bättre siffror här.

Avslöjanden om inkompetens
Det är i stället kriget i Irak som har blivit den stora frågan. Det går illa, ingen ser en lösning och kostnaderna blir allt högre - allt medan amerikaner och irakier dör. Och budgetunderskottet slår nya dystra rekord.

En av höstens bästsäljare är ett uttryck för dessa känslor: Washington-Post-journalisten Bob Woodwards bok "State of Denial" som visar hur inkompetent kriget har förts, hur man försökt vilseleda, hur det rått ett totalt virrvarr inom administrationen när man handskats med kriget.

Särskilt illa ute i boken är försvarsminister Rumsfeld. Bush tog dock Rumsfeld i försvar, vilket inte förbättrar opinionssiffrorna. Det är kanske inte så konstigt att många republikanska kandidater hukar sig och inte vill visa sig med presidenten i sin tv-reklam.

Kristna högern besviken
Det finns andra orsaker till republikanernas nedgång också. En rad skandaler kröntes med avslöjandet att en kongressledamot sexuellt hade trakasserat unga tonåriga pojkar som arbetade som vaktmästare i representanthuset. Det leder troligen till att många i det kristna högern, som varit stöttepelare för Bush, avstår från att rösta.

Också på en rad andra punkter är den kristna högern besviken. En nyutkommen bok avslöjar att man internt i Vita huset, trots allt tal om moraliska värden, anser de religiösa fundamentalisterna för töntar.

Republikanernas - och särskilt Bushs - tal om moraliska värden rimmar illa med detta. Också en rad korruptionsaffärer fördunklar Bushs himmel. Liksom det faktum att de kristna inte fått igenom så mycket som man hoppades på.

Demokraterna saknar en linje
De som tycks vinna på detta är demokraterna. Samtidigt har demokraterna ingen tydlig alternativ strategi för Irak. Det finns nästan en idé för varje kandidat - ett inte ovanligt fenomen när det gäller detta parti.

Demokraterna har tjänat på missnöjet med Bush mer än på att ha en egen lösning.

Det som opinionsinstituten räknar med är att demokraterna vinner egen majoritet i representanthuset. En del menar att man också kan vinna i senaten.

Det bör tilläggas att marginalerna är små i flera av det dussintal delstater där demokraterna kan vinna. Eftersom de sista mätningarna visar på ett minskade gap blir allt mycket osäkrare. Allt beror alltså på vem som lyckas bäst i tisdagens intensiva dörrknackningskampanj.

Ska demokraterna hämnas för valet 2000?

Det betyder alltså att oppositionen kan stoppa många av Bushs förslag. Exakt vad det innebär är dock svårt att säga. Politiska beslut fattas ofta över partigränserna. I synnerhet i detta val har demokraterna utsett många kandidater som är relativt konservativa.

Redan under den tidigare mandatperioden 2004-2006 misslyckades Bush att få igenom hjärtefrågor, som t.ex. en delprivatisering av pensionssystemet, genom samverkan över gränserna.

Det inrikespolitiska livet kan alltså bli mycket mera turbulent. Det har visserligen fungerat tidigare att presidenter från ett parti har kunnat samarbeta med en kongress med annan partikulör.

Den stora frågan är dock vad demokraterna gör, om nu trenden från större delen av valrörelsen besannas. Det finns fortfarande ett mycket starkt begär att hämnas för den tvivelaktiga valnederlaget (läs: Florida) för sex år sedan.

Bo Inge Andersson, utrikeskommentator Rapport/SVT

• Tweet