SVT:s Mats Knutson sammanfattar det politiska inrikesåret:

Väljarna gav alliansen klart mandat

Publicerad 20 december 2006 - 11:02 Uppdaterad 20 december 2006 - 11:26

Ett klart valutslag, ett klart mandat att förändra men inget klartecken för ett systemskifte. Så kan valutslaget i september sammanfattas.

Den borgerliga regeringen har lärt sig läxan efter tidigare regeringsinnehav och rivstartade under hösten med snabba förslag om höjda egenavgifter till a-kassan och sänkta ersättningsnivåer. Det har lett till att opinionsstödet för regeringsalliansen snabbt minskat och åter är nu socialdemokraterna och dess samarbetspartier i klar ledning i opinionsmätningarna. Men långsiktigt saknar det här förmodligen betydelse.

Vad som avgör den borgerliga alliansens öde är hur väljarna uppfattar dess politik 2010, när det åter är dags för riksdagsval.
Därför är 2007 ett nyckelår för den borgerliga alliansen. Då sänks inkomstskatterna, då ändras arbetsmarknadspolitiken och då sker en rad andra regelförändringar som ska få fler svenskar att söka sig ut på arbetsmarknaden. Lyckas denna politik samtidigt som stora väljargrupper känner att de får mer pengar i plånboken, då har de borgerliga partierna goda chanser att vinna också nästa val. Misslyckas regeringen väntar en lång svekdebatt och en sannolik valförlust.

Jobben nyckelfråga för regeringen
Här finns också ett osäkerhetsmoment för den nya regeringen. Den har investerat nästan all politisk trovärdighet i ett enda fråga; att ta fram fler jobb. Detta trots att det inte enbart är regeringspolitiken utan minst lika mycket, eller kanske mer, den rådande världskonjunkturen som avgör hur många nya jobb det blir i ett litet exportberoende land som Sverige.

Samtidigt som den nya regeringen försöker genomföra sina vallöften slickar socialdemokratin sina sår. Valresultatet 34,99 procent är det sämsta för socialdemokraterna sedan allmän rösträtt infördes i Sverige. Partiledaren Göran Persson tog konsekvenserna av fiaskot omedelbart och meddelade redan på valkvällen sin avgång.

Jakten på hans efterträdare pågår redan för fullt även om huvudkandidaten EU-kommissionären Margot Wallström vid upprepade tillfällen sagt att hon inte vill ha jobbet. Vem som blir ny socialdemokratisk partiledare till slut är oklart, också en annan favorit i s-leden, oppositionsrådet i Stockholm, Carin Jämtin har tackat nej. Rimligen står alltså den blivande partiledaren att finna bland socialdemokrater som Mona Sahlin, Pär Nuder, Ulrica Messing eller Thomas Bodström.

Tungt ansvar för nye partiledaren
Ett tungt ansvar kommer att vila på den nye partiledaren som både får till uppgift att samla partiet efter valförlusten och att förnya dess politik med inriktning på nästa val. Hittills tycks emellertid ingenting peka på att det blir en lika genomgripande reformering som den som skedde inom moderaterna efter katastrofvalet 2002, en förnyelse som sedan lade grunden för valsegern 2006.

I stället pekar många socialdemokrater ut Göran Persson personligen som en viktig förklaring till valförlusten. Och visst; han hade samlat allt mer av makten i partiet hos sig själv och sina närmaste medarbetare, han hade ett avgörande inflytande på valmanifestet och i valrörelsen uppträdde han ofta både arrogant och buffligt.

Dessutom begick han ett ödesdigert misstag när han 1 maj 2006 självsäkert sa att arbetslösheten sannolikt inte skulle finnas kvar som politiskt problem när valet närmade sig. Ett uttalande som förföljde honom under hela valrörelsen.

S saknade konkreta jobbsatsningar
I valmanifestet saknades också konkreta jobbsatsningar. I stället föreslogs höjda ersättningsnivåer i a-kassan, lägre dagisavgifter och billigare tandvård. Många av förslagen kändes igen från förut och till och med socialdemokratiska Aftonbladet anklagade regeringen för att inte kunna matcha de borgerliga partiernas jobb-paket.

Uppenbart hade väljarna tröttnat på Göran Persson som statsminister. Valresultatet kan inte tolkas på annat sätt. Men det innebär ändå en risk för socialdemokratin att lägga allt för mycket av skulden för valförlusten på Göran Persson personligen. Om felet var hans och enbart hans finns ju egentligen ingen anledning att ändra politiken.

Att ändra eller anpassa politiken till en ny verklighet är nämligen sannolikt nödvändigt för att socialdemokraterna ska kunna utmana en samlad borgerlighet 2010. För verkligheten 2010 kommer att vara en helt annan än den i valrörelsen 2006.

Många förändringar genomförda 2010
En stor del av de förändringar de borgerliga partierna gick till val på 2006 kommer att vara genomförda 2010. Det handlar bland annat om sänkta inkomstskatter, kanske slopad fastighetsskatt och förmögenhetsskatt, en ny arbetsmarknadspolitik, betyg från årskurs sex, delar av sjukvården privatiserad och avdragsrätt för hushållsnära tjänster.

Allt detta var socialdemokraterna emot i valet 2006. En del av förändringarna kommer väljarna att gilla, annat kommer de att ogilla. Det innebär att socialdemokraterna måste bedöma dessa förändringar på nytt och kanske också acceptera en del av dem.

Förmågan att analysera och förhålla sig till denna utveckling blir i alla fall avgörande för om socialdemokraterna ska kunna återerövra regeringsmakten i nästa val eller om det blir ytterligare fyra år i opposition.

Mats Knutson, inrikespolitisk kommentator Aktuellt

• Tweet