SVT:s K-G Bergström:

Analys: One-liners kryddade talet

Publicerad 18 mars 2007 - 19:00 Uppdaterad 19 mars 2007 - 07:34

Retoriskt var det ett av de bättre politiska talen i modern tid. Mona Sahlin talade i en timme och 15 minuter utan att det fanns minsta risk för att ombuden, trots kongressfest kvällen innan, skulle falla i sömn. Det kryddades med återkommande one-liners. T.ex om arbetsmarknadsministern:

-Han måste vara moderaternas svar på Lasse Brandeby i Let´s Dance...maken till otakt finns inte. Brandeby har i alla fall haft vett att be om att få bli utröstad, till skillnad från Littorin.

Men talet innehåll också ett traditionellt socialdemokratiskt budskap med opreciserade krav på förändringar.Sahlin smekte också rörelsens alla erogena zoner från LO till SSU:
-Vi ska ha en bra och stark A-kassa.Men om det innebär ett återställande av den a-kassa som fanns före valet,aktade hon sig för att säga.

Flirtade med småföretagen
Som tidigare flirtade den nya partiledaren också med småföretagarna.
-Vi socialdemokrater kan också bli entreprenörernas parti - vi borde egentligen redan vara det.

Men några besked om vilka politiska förändringar det kräver,utvecklade hon inte.

I sitt avskedstal varnade Göran Persson partiet för att gräva ner sig i valanalysen. Här gav Mona Sahlin motsatt besked.
-Det blir inte en slutpunkt -utan en startpunkt för vårt fortsatta arbete.
-Med ödmjukhet och självkritik måste vi bena upp valförlusten.
Och det var snarare tonen i talet än innehållet som gjorde det till en succé.Sahlin utstrålade entusiasm, vilket smittade av sig. Men det kom inget löfte om t.ex delad föräldraförsäkring, trots att hon personligen vill ha det.

Men nu måste hon företräda partikongressens beslut,förklarade hon. Inte heller några besked om återställare av borgerlig politik. Däremot sa hon sig på presskonferensen vara beredd på att ompröva partiets utbildningspolitik utan att precisera vad det innebär.

Inget traditionellt tal
Men så var det inget traditionellt partiledartal. Normalt brukar den nyvalde socialdemokratiske partiledaren också vara statsminister. Då räcker det inte med relativt svepande uttalanden. Men Mona Sahlin är oppositionsledare och har tid att utforma en mer mer konkret agenda när hon känner att hon har mandat för det.

Än så länge är mandatet, tvärtemot vad hon säger, för förändringar ganska svagt. Det finns en önskan om förändrad ledarstil. Det har partiet redan fått. Däremot knappast om någon genomgripande förändring av politiken. Med opinionssiffror på nästan 40 procent finns inte det krismedvetande som är en förutsättning för radikal förnyelse av politiken.

K-G Bergström, inrikespolititisk kommentator Rapport

• Tweet