Analys av SVT:s K-G Bergström:

Ingen riktig hetta i debatten

Publicerad 13 juni 2007 - 14:36 Uppdaterad 13 juni 2007 - 15:33

Ett nytt tonläge i svensk politik. En obesvarad invit. Ingen segrare, men ingen direkt förlorare heller. Så kan man summera dagens partiledardebatt.

En debatt med lätta historiska vingslag. Den 33:e och sista för folkpartiledaren Lars Leijonborg. Den första för Mona Sahlin. Och den första (?) där ett riksdagsparti hade sin ordinarie partiledare på åskådarplats, medan vice ordföranden tog debatten (Lars Ohly respektive Alice Åström).

Någon riktig hetta fanns inte i debatten. Kanske därför att Göran Persson inte längre deltar. Kanske därför att de yttre omständigheterna var gynnsamma för regeringen.

Reinfeldt krävde besked
Ekonomin går strålande. Arbetslösheten är enligt AMS den lägsta på 16 år. Regeringen infriar sina vallöften. Ingen synlig spricka i alliansfronten syns.

Reinfeldt öppnade med att kräva tre besked av den nya socialdemokratiska ledaren:

1. Vad vill du göra?
2. Hur vill du göra det?
3. Med vem vill du göra det?

Han inbjöd också Sahlin till samarbete om miljön.

Varnade för ungdomsarbetslösheten
Något direkt svar fick han inte, även om det föreföll att kunna finnas öppningar för viss samverkan. Sahlin sade sig vara glad över att ekonomin går så bra och jobben ökar.

-Men den lägre arbetslösheten har inte tillkommit på åtta månader.

Sahlin varnade också för de många långtidsarbetslösa ungdomarna, och angrep regeringen för försämringen av a-kassan i ett läge då ekonomin går så bra.

Det öppnade för Reinfeldts favoritargument från valrörelsen som nu kördes i repris: Socialdemokraterna vill göra det bättre för dem som inte jobbar.

Han antydde också att Sahlin kommer att höja skatten för dem som arbetar, för att ha råd att höja a-kassan.

Kramkalas för Leijonborg
Alice Åström företrädde alltså vänsterpartiet i partiledardebatten. Hon är inte en lika tuff debattör som Lars Ohly, men hon gjorde på inget vis bort sig. Hon citerade ur regeringens vårproposition och konstaterade att alliansens huvudnummer i valrörelsen - att minska utanförskapet - det går ganska långsamt att infria. Det blir bara 110.000 färre i utanförskap till år 2010 enligt vårpropositionen.

Lars Leijonborg utsattes för ett verbalt kramkalas. Både opposition och regeringskollegor hyllade honom. Själv var han nöjd med alla liberala reformer som han fått uppelva under sina år i politiken.
Men något definitivt besked kom inte om hans framtid. Fortsätter han som statsråd också efter avgången som partiledare?

K-G Bergström, inrikespolitisk kommentator Rapport

• Tweet