Kosovos framtid spelar på övertid
|
|
Publicerad 2 juli 2007 - 20:04
Uppdaterad 5 juli 2007 - 16:09
|
Inget tyder på att presidenterna Bush och Putin lyckades lösa problemet med Kosovos framtid under sitt toppmöte i Kennebunkport, Maine, USA. Vid presskonferensen efter överläggningarna på familjen Bushs sommarställe lyfte båda presidenterna fram Irans kärnkratfsprogram och ett framtida missilförsvar i Europa som de viktigaste samtals-ämnena, men undvek Kosovo. Spelet om provinsen Kosovos framtid är redan inne på övertid. I mars lade FN:s förhandlare Marti Ahtisaari fram sin plan som gick ut på att Kosovo skulle få ett slags övervakad självständighet från Serbien, och då hette det att frågan skulle lösas i FN:s säkerhetsråd före utgången av juni månad. Beslutet skjuts fram Ahtisaaris förslag går ut på att EU ska ta över ansvaret för att styra Kosovo under en övergångsperiod fram till fullständig självständighet. Sedan NATO-kriget mot Jugoslavien 1999 har Kosovo styrts som ett FN-protektorat. Men för att Ahtisaari-planen ska kunna sättas i verket, måste FN:s säkerhetsråd fatta beslut och godkänna planen. Och det godkännandet har hittills gång på gång skjutits på framtiden på grund av Rysslands hot om att lägga in sitt veto. Ryssland har i Kosovo-frågan lierat sig med Serbien, och Serbien vägrar hårdnackat att släppa Kosovo. För att undvika ett ryskt veto i säkerhetsrådet har diplomater i FN i New York föreslagit ytterligare betänketid, kanske fyra till sex månader, för att serber och kosovarer än en gång ska fundera över hur en fredlig och för alla parter acceptabel lösning skulle kunna se ut. Och om ingen uppgörelse har nåtts efter den extra tiden, då skulle Kosovo få sin efterlängtade självständighet. "Irritationen växer" I Kosovo bor ungefär två miljoner människor, och drygt nittio procent av dem är kosovoalbaner, ca sju procent serber. Men tanken på ytterligare uppskov med självständigheten har lett till otålighet och krav på ensidigt utropad självständighet bland kosovarerna. Få tror dessutom att den serbiska regeringen i Belgrad skulle ändra sin omedgörliga attityd, uppbackade som de är av det ryska vetot i säkerhetsrådet. Bland EU:s stormakter, framför allt Storbritannien, Tyskland och Frankrike, finns samtidigt en ökande beslutsamhet att inte låta Ryssland diktera EU:s utrikespolitik. Att övervaka Kosovos väg fram till fullständig suveränitet, och att se till att den serbiska minoritetens rätttigheter tillvaratas, blir nämligen EU:s viktigaste, svåraste och mest kostsamma utrikespolitiska företag hittills. Även i USA, som vill se ett självständigt Kosovo, växer irritationen över att Ryssland förhalar en lösning. Vissa bedömare har rått Bush att tala om för president Putin att både USA och EU nu är redo att strunta i hotet om ett ryskt veto i säkerhetsrådet och ge erkännande åt ett självständigt Kosovo utan FN-beslut. Men ett Kosovo som blir självständigt utan FN:s välsignelse och utan hela omvärldens godkännande blir samtidigt en mycket svag statsbildning. Stig Fredrikson utrikeskommentator, Aktuellt |