Sarkozys stora prövning

Publicerad 21 november 2007 - 21:44 Uppdaterad 22 november 2007 - 00:29

Strejkkaoset i Frankrike är inte en prövning bara för Parisborna. Det är också president Nicolas Sarkozys största prövning sedan han kom till makten i våras.

Parisborna blänger under paraplykanten. Kostymklädda herrar med dyra läderportföljer stretar sammanbitet fram på de offentliga hyrcyklarna som varit mångas räddning i strejkkaoset. Smutsigt regnvatten stänker ner pressvecken och mörkret sänker sig över Frankrikes huvudstad.

Mothugg och protester
Det kallas svarta november för presidenten Nicolas Sarkozy. Slag i slag kommer strejkerna och manifestationerna. På punkt efter punkt i sitt reformprogram möter presidenten Nicolas Sarkozy mothugg och protester.

Transport- och energiarbetare protesterar mot förslaget att förändra deras rätt att gå i pension vid 55 och i bland 50 års ålder.

Offentliganställda strejkade i 24 timmar för ökad köpkraft och i protest mot nedskärningar i offentlig sektor.

Studenterna demonstrerar mot lagen om större autonomi för universiteten, något som de befarar ska släppa in externa finansiärer från näringslivet på universitetsområdet. Och det är inte slut än.

Den 29 november strejkar rättsväsendet mot planerna att kraftigt minska antalet tings- och hovrätter. Opera- och teaterfolk ställer in föreställningar och tidningskioskerna stod utan dagstidningar.

Kan inte vika sig
Det är presidenten Nikolas Sarkozys stora prövning. Om han ger vika förlorar han det förtroende han fick när han valdes till president i våras.

Det var på parollen "arbeta mer, för att tjäna mer" som han kom till makten och det var den bilden han lyckades skapa av sig själv som Frankrikes starke man som var nyckeln till framgång.

Smidigare än Thatcher
Men han förstår också att han måste ha en god relation till fackföreningarna. Han är inte lika kategorisk som Margret Thatcher med sitt berömda "the lady is not for turning", när hon stod fast vid sina ekonomiska politik 1980, och när hon sedermera kuvade den militanta fackföreningsrörelsen.

Sarkozy signalerar målmedvetenhet, men också förhandlingsvilja. Inget är heligt, utom möjligen reformen av pensionssystemet. I den frågan har han opinionsvinden i ryggen.

Alla sympatiserar inte
Många av de fransmän som nu kämpar för att ta sig till jobbet och sina barn till dagis under kraftiga störningar i kollektivtrafiken, har inte det priviligerade pensionssystem som bussförare och konduktörer strejkar för.

De offentliganställda som strejkar för att rädda sina jobb möter betydligt större förståelse bland allmänheten.

Nu följer veckor av förhandlingar. Ingen vet hur länge transportstrejken kommer att fortsätta. På Gare du Nord i Paris skriver muttrande pendlare under protestlistor för att stoppa strejken, men flera av dem skulle inte förlåta Sarkozy om han inte nu inte står fast.

Christina Johannesson

• Tweet