Hårdare tider för tuffe Sarkozy?

Publicerad 27 november 2007 - 13:10 Uppdaterad 28 november 2007 - 13:26

De senaste dagarnas kravaller är en utmaning för "Frankrikes förste snut" - president Nicolas Sarkozy. Det skriver SVT:s utrikespolitiske kommentator Bo Inge Andersson.

För ett par år sedan kallade sig president Nicolas Sarkozy "Frankrikes förste snut". Då var han inrikesminister och kallade de invandrare som startade kravaller i förstäderna för "avskum".

Bedömare menar att en del av framgången i presidentvalet i våras berodde på ett tufft språk om invandring. Kritiker menade att han tagit över en del av den invandrarfientlige Le Pens vokabulär.

Europeisk apartheid
När våldet i de invandrartäta förstäderna började hösten 2005 stod Frankrike plötsligt vid den internationella skampålen. Invandrarna, lagliga eller olagliga, var dåligt (eller inte alls) integrerade i det franska samhället.

Ett slags apartheid rådde i Frankrike och den franska regeringen stod maktlös inför vad som hände. Och då var läget egentligen en följd av Frankrikes mer eller mindre ärorika tid som kolonialmakt.

Nu måste alltså "Frankrikes förste snut" notera att 60-talet poliser skadats på några timmar.

Det är visserligen för tidigt att spå hur oroligheterna utvecklar sig, men mycket talar för att myndigheterna måste slå till hårt - och då slår motsidan också till hårt.

Populariteten dalar
Sarkozy är alltså utmanad. Och experter menar att ingenting positivt egentligen har hänt i ghettona de senaste åren.

Detta sker i ett läge då Sarkozys popularitet börjar dala. En mätning visade att på en månad hade förtroendet för honom sjunkit från 56 till 51 procent. De som saknade förtroende ökade från 36 till 38 procent.

Inga dramatiska förändringar, men ändå ett tecken på att smekmånaderna efter hans tillträde som president kanske är över.

Strejkerna en prövning
Bakom sig har han också de väldiga transportstrejkerna. Visserligen gillade en majoritet av fransmännen hans tuffa hållning och själv ser han sig som segrare.

Men fortfarande finns en oro i hela samhället inför hans väntade reformer som t.ex. gäller längre arbetstid, neddragningar av jobb i offentliga sektorn, sämre anställningstrygghet eller tuffare tag mot arbetslösa.

Allt detta lovade han i valrörelsen och vann en majoritet. Men nu började de grupper som drabbas inse följderna. Och fortfarande pågår strejker bland studenter.

Sarkozy håller i
Än så länge är Sarkozy tuff. Han har visat sig starkare än förre presidenten Chirac som för tolv år sedan måste ge efter för strejkande. (Då hade de en majoritet av befolkningen bakom sig, så var det inte häromveckan.)

Men till skillnad från andra västeuropeiska länder finns en tendens att protester på gatan påverkar de styrande. Det återstår alltså att se om Sarkozy kan bryta det mönstret (som ju nästan är som att bryta med traditioner som funnits sedan revolutionen 1789).

Ekonomin en mörkt moln
Det som förmörkar framtiden för fransmännen - och kanske för Sarkozy - är oron för att ekonomin fortfarande är usel; Sarkozy lovade att investeringarna skulle öka efter rejäla skattesänkningar för de välbeställda, men detta har inte skett.

Istället ökar priserna, särskilt på livsmedel. Priset på baguettes har t. ex. ökat med över 12,5 procent. Oron för en allvarligt minskad köpkraft är stor.

Oro i ghettona
Till denna oro i befolkningen kommer en oro i invandrarghettona där många illegala invandrare gömmer sig.

Sarkozys regering har fått igenom en hårdare invandrarlag. Anhöriga som vill återförenas med familj i Frankrike måste genomgå DNA-text. Språktest ska införas. 25 000 illegala invandrare ska utvisas före årsskiftet enligt presidentens önskemål.

Som sagt: Kommer Sarkozy att fortsätta vara den tuffe presidenten som inte viker sig? Eller väntar andra tider?

Bo Inge Andersson
Utrikeskommentator Rapport/SVT

• Tweet