Flera problem för rysk kärnkraft

Publicerad 10 augusti 2005 - 18:01 Uppdaterad 20 juni 2006 - 12:38

Bara åtta mil från Rysslands näst största stad, Sankt Petersburg, ligger kärnkraftverket Leningrad. Verket har fått kritik för bristande säkerhet och om en olycka sker riskerar Sverige att drabbas.

Hur en olycka vid Leningradsverket skulle påverka Sverige är svårt att förutspå. Det beror på olyckans omfattning och på väderläget, uppger Magnus Westerlind, avdelningschef på Statens kärnkraftsinspektion SKI.
- Tjernobyl låg längre bort och ledde till utsläpp i stora områden i Sverige. Men det är inte fråga om att folk skulle bli akut sjuka. I Sankt Petersburg kan det självklart få stora konsekvenser, men jag vill inte spekulera, säger Magnus Westerlind.

Utsläppen från Tjernobyl ledde bland annat till att virke, svamp och bär blev obrukbara i delar av Sverige och att rennäringen skadades. I verkets närområde evakuerades de som bodde i en radie om 30 kilometer från anläggningen, områden som fortfarande anses så nedsmutsade att man inte förrän nu, nästan 20 år senare, överväger att återbesätta begränsade delar av dem.

Säkerheten viktig för Sverige
I Leningradsverket finns fyra reaktorer, som sattes i drift mellan 1973 och 1981. Verket ligger bara 8 mil från Sankt Petersburg, som har nära 5 miljoner invånare. Den finska gränsen är 10 mil bort och till Lettland är det bara 7 mil. Verkets äldsta reaktor fick nyligen förlängt tillstånd att drivas vidare i ytterligare 15 år.

Svenska SKI har engagerat sig i säkerheten vid ryska kärnkraftverk. På grund av närheten till Sverige har regeringen bekostat bland annat en säkerhetsstudie vid Leningradverket, och SKI hjälper även till i säkerhetsarbetet vid verket på Kola-halvön, som ligger ännu närmre den svenska kusten.

Men det är inte bara säkerheten som är problemet vid ryska kärnkraftverk. Avfallshanteringen är ytterligare en stor fråga som återstår att lösa - någon slutförvaring för kärnkraftavfall finns ännu nte i Ryssland.

Slutförvaring saknas
Vid energiproduktion i ett kärnkraftverk skapas flera olika typer av avfall. En är utbränt kärnbränsle, en annan komponenter i verkets som behöver bytas ut. Dessutom måste man ta hand om de filter som används vid rening av det vatten som fungerar som kylmedel i reaktorerna.

I Ryssland lagras avfallet i dag bara temporärt. Man har ingen långsiktig lösning för hur man ska hantera det, berättar Magnus Westerlind. Vid Leningradverket ligger avfall i stora bassänger och väntar på en slutförvaring som ännu inte existerar.
I Sverige har vi i dagsläget slutförvaring för vattenreningsfilter och gamla komponenter utanför verket i Forsmark. Där ska det ligga "i tid och evighet", berättar Magnus Westerlind.

För kärnbränsle har vi en mellanförvaring vid en anläggning vid Oskarshamn, där avfallet ligger i väntan på slutförvaring. Det ska förvaras där i 30-40 år för att hinna kylas av och bli lättare att hantera.

I Ryssland har man istället valt att återvinna kärnbränslet, en möjlighet som Sverige under tidigt 80-tal valde bort eftersom det blev för dyrt, svårt och var förenat med risker.
- Men det valet handlar också om politik - om man ska behålla kärnkraften inom överskådlig tid eller om man som i Sverige planerar att lägga ner den, säger Magnus Westerlind.

Stort arbete
Men även vid återvinning kvarstår avfall som måste slutförvaras. I Sverige började man arbeta med att ta fram slutförvaring för kärnbränsle redan i mitten av 70-talet - och det arbetet är ännu inte färdigt. Två platser undersöks nu, utanför Forsmark och i Oskarshamn. Man räknar med att ansökan för att bygga slutförvaringen ska lämnas in 2008. Det är alltså ett stort och långsamt arbete att ta fram slutförvaring.
- I Ryssland är en sådan lösning väldigt långt borta, säger Magnus Westerlind.

Lisa Bjerre, Aktuellt