Sjöfarten - ett växande miljöhot

Publicerad 18 augusti 2005 - 20:56 Uppdaterad 20 juni 2006 - 12:38

Hårda miljökrav har minskat utsläppen av svaveldioxid i Europa - och därmed även försurningen. Men inom sjöfarten är miljökraven inte lika hårda. Om drygt tio år beräknas sjöfarten vara den största källan till svavelföroreningar i Europas luft.

De senaste femton åren har utsläppen på land minskat kraftigt i Europa. Men den internationella sjöfartens utsläpp av svaveldioxid har ökat. Förklaringen är att trafiken till sjöss vuxit och att den inte har haft lika hårda miljökrav på sig.

Fjorton gånger större
Sverige har lyckats sänka halterna av svaveldioxid genom att svavelinnehållet i bränslen sänkts genom lagstiftning. Även utvecklingen i Östereuropa har bidragit genom att mindre förorenad luft transporteras in över landet.
Men inom sjöfarten pågår alltså utsläppen oförminskat. 2003 släpptes det ut 52.000 ton svaveldioxid i Sverige. Samma år var svavelutsläppet i Östersjön och Nordsjön 735.000 ton, mer än fjorton gånger så mycket.

Källa: Den ideella föreningen Internationella försurningssekretariatet.

Utsläppen av svaveldioxid bidrar till sur nederbörd som skadar mark, skog, sjöar och vattendrag. Denna försurning är ett av de största miljöproblemen i Sverige, och orsakas huvudsakligen av utsläpp som sker utanför landets gränser.

Svaveldioxiden kan dessutom orsaka söndervittring av kulturbyggnader och fornminnen, och kan vid förhöjda halter ge upphov till hälsoproblem som irritation av luftvägarna hos människor.

Skador på floran
I Sverige har 14.000 sjöar påverkats av försurningen, vilket har gett stora skador på växtfloran och djurlivet. Olika arter är olika känslig för föroreningarna, och de som påverkas mest är bland annat fisk, mossor och vissa svampar.

Även skogen och marken påverkas av försurningen. När marken försuras minskar jordens bördighet och det kan även göra att metaller frigörs som kan skada såväl mikroorganismer som fåglar, djur och människor.
Markförsurning kan motverkas genom kalkning, men de långsiktiga effekterna av detta är inte fullständigt kända.

Eftersom föroreningarna minskat så pågår försurningen i dag i en långsammare takt än tidigare. Men problemet kommer inte att försvinna förrän föroreningarna är så små att naturen kan neutralisera dem.

Källor: Naturvårdsverket, NE.se, Acidrain.org