Ozonskiktet skyddar mot farlig sol

Publicerad 4 maj 2006 - 15:46 Uppdaterad 19 juni 2006 - 14:10

Huvuddelen av atmosfärens ozon befinner sig på upp till tio till 50 kilometers höjd och kallas ozonlager eller ozonskikt. Samlar man allt ozon till ett skikt av ren ozongas så blir det två till fem millimeter tjockt.

Globalt sett är ozonskiktet tunnare nära ekvatorn och tjockare mot högre breddgrader. Över Skandinavien är ozonskiktet som tjockast under våren och blir att tunnare under sommaren och når ett minimum under hösten.

Sedan 70-talet har forskarna framfört belägg för att människan genom utsläpp påverkar ozonskiktet. Det antarktiska ozonhålet upptäcktes på 80-talet och har därefter blivit ett begrepp.

Bryter ner ozonet
En mängd ämnen kan kemiskt bryta ner ozonet, till exempel oxider av klor, brom och kväve. Och det är på grund av människan har halterna av dessa ämnen ökat i atmosfären. En källa till detta är flygtrafik på hög höjd och användningen av freoner.

För att det ska bli ett ozonhål krävs tre samverkande faktorer: ozonnedbrytande ämnen, låga temperaturer och solstrålning.

Människans påverkan på atmosfären kommer att fortsätta länge, trots förbud enligt Montrealprotokollet, på grund av kemiska föreningar med lång livslängd.

Ett tunnar ozonskikt medför att mer UV-strålning från solen bryter igenom och når jordytan. För mycket UV-strålning är skadligt för allt levande.

• Tweet