• Enligt protokollet ska 39 industriländer minska utsläppen av sex växthusgaser: koldioxid, metan, dikväveoxid, fluorkolväten, perfluorkolväten och svavelhexafluorid.
• Länderna ska senast 2012 ha minskat sina koldioxidutsläpp med i genomsnitt 5,2 procent, jämfört med 1990 års nivå. EU:s medlemsstater ska under samma tid tillsammans minska sina utsläpp av växthusgaser med 8 procent.
• För att avtalet skulle kunna träda i kraft och bli bindande var minst 55 länder tvungna att ratificera det.
• I och med att Ryssland ratificerade avtalet i november i 2004 nådde man över 55-procentsgränsen och avtalet började gälla den 16 februari 2005. Hittills har 156 länder ratificerat avtalet.
• Utsläppsminskningarna ska ske genom hårdare krav på industrier och vägtrafik. Även så kallade kolsänkor får stor betydelse. Det är skogar och annan växtlighet som binder koldioxid.
• Handel med utsläppsrätter öppnas mellan de länder som har gjort utsläppsåtaganden. Ett land som minskar sina utsläpp mer än vad landet behöver kan sälja "överskottet" till ett land som har svårare att minska sina utsläpp. De som inte uppfyller kraven måste betala en straffavgift.
• Pengar avsätts för att hjälpa utvecklingsländerna att ta fram renare och energisnålare processer och industrier.
• Ett industriland får rätt att genom klimatinvesteringar utomlands, exempelvis i u-länderna, tillgodoräkna sig de minskade utsläppen där.
• Ett organ inrättas för att kontrollera avtalets efterlevnad. Länder som inte följer avtalet kan dömas att göra större utsläppsminskningar.
TT
SVT Play
