28 september 1994: Färjan Estonia förliser. 852 människor mister livet.
15 december 1994: Regeringen beslutar att Estonia inte ska bärgas. Kropparna ska inte tas upp.
23 februari 1995: Avtal om gravfrid tecknas mellan Sverige, Estland och Finland.
2 mars 1995: Regeringen ger Sjöfartsverket i uppdrag att täcka över Estonia. Kontraktet går till ett konsortium lett av NCC. De flesta omkomna var svenskar och Sverige står för hela kostnaden, beräknad till 352 miljoner kronor.
19 juni 1996: Regeringen beslutar att avbryta övertäckningen.
18 september 1997: En analysgrupp tillsätts, som i november 1998 rekommenderar att så många omkomna som möjligt omhändertas och identifieras.
11 februari 1999: Regeringen beslutar att inte bärga Estonia. Både Estland och Finland motsätter sig bestämt en bärgning.
23 april 2001 avslår regeringen kraven på en ny haveriutredning och gav samtidigt Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) i uppdrag att sammanställa all tillgänglig information om Estoniahaveriet. SPF:s databas "Estoniasamlingen" blev tillgänglig för allmänheten den 1 september 2004.
20 september 2004 kräver riksdagsledamöter från samtliga riksdagspartier en kompletterande eller helt ny haveriutredning.
28 september 2004 hålls minnesceremonier tio år efter katastrofen. Professor Olle Rutgersson vid Chalmers i Göteborg befarar att lika många skulle omkomma om en färja sjönk i Östersjön nu som vid katastrofen för tio år sedan.
30 november 2004 avslöjar SVT:s Uppdrag granskning att Estonia veckorna före förlisningen fraktade krigsmateriel från Baltikum för försvarets räkning.
2 december 2004 tillsätter regeringen en utredning om transporterna. Tullen bekräftar att man hade ett avtal med försvaret om att frakta krigsmateriel.
7 december 2004 kräver oppositionen i Estland en parlamentarisk undersökning om de militära transporterna.
3 mars 2005 beslutar Estlands regering att utreda frågan om frakten av krigsmateriel på Estonia.
17 mars 2005 beslutar Sveriges regering om en forskningsstudie av förloppet när Estonia sjönk.
SVT Play
