Kvinnor bygger landet. I Rwanda har kvinnorna fått ökad makt efter folkmordet.

Kvoteringsfeber ger kvinnor mer makt

Publicerad 8 juni 2005 - 21:02 Uppdaterad 20 juni 2006 - 13:07

Kvinnors roll i politiken växer stadigt. I världens mest jämställda parlament, Rwandas, är drygt 48 procent av ledamöterna kvinnor. Och Rwanda är långt ifrån ensamt om de nya jämställdhetslagarna - världen har drabbats av kvoteringsfeber.

I takt med att globaliseringen ökar har ett lands internationella image blivit mer och mer viktig. I dag anses det modernt och demokratiskt att ha många kvinnor i politiken - det finns en internationell press för att öka kvinnorepresentationen. Så förklarar Drude Dahlerup, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, det hon kallar kvoteringsfebern.

- Det är väldigt spännande det som pågår i tredje världen just nu. 40 länder har skrivit in könskvotering i sin vallag eller i sin konstitution, säger Drude Dahlerup.

Kaos öppnar för nya roller
I krigsdrabbade länder som Rwanda finns en öppning för att öka kvinnors inflytande i samhället när landet ska komma igång på nytt.
Ytterligare ett exempel är att det i Irak nu finns en lag om 30 procent kvinnor i parlamentet, och att Afghanistan beslutat om att minst två politiker i varje valdistrikt ska vara kvinnor i det kommande valet.
Även i Sydamerika har en samhällsförändring öppnat för kvotering. Där har flera tidigare militarregimer infört kvotering i samband med övergången till demokrati.

Denna utveckling går tvärsemot det som kallas den nordiska modellen - att sakta men säkert öka jämställdheten i takt med att kvinnors utbildningsgrad ökar och i takt med att kvinnorna tar större plats på arbetsmarknaden.

- Med den nordiska modellen får du vänta 50 år på jämställdhet - eller 80 år som det tog för oss. I Costa Rica däremot gick kvinnorepresentationen från 19 procent till 35 procent i ett enda val. Det har aldrig hänt här, säger Drude Dahlerup.

Kvinnokoalition med majoritet
Många fattigare länder vänder nu alltså på steken och tar utvecklingen åt motsatt håll. Med kvotering tar kvinnorna plats i politiken, och ges möjlighet att arbeta för kvinnors utbildning och för kvinnors plats på arbetsmarknaden.
- Det är ett helt nytt sätt. Det finns inga garantier för att det fungerar, men det finns en möjlighet.

Drude Dahlerup säger att effekten av kvoteringen beror på hur de kvinnor som nu får makt agerar. I Rwanda har kvinnorna bildat en tvärpolitisk koalition.
- Har kvinnorna 48 procent av platserna krävs det bara två-tre män för att få majoritet i parlamentet. Men det kräver att kvinnorna vill jobba tillsammans. Gör de det har de en ganska stor makt.

Svenskt trendbrott 1970
Utöver de 40 länder som nu kvoterar in kvinnor i parlamentet har ytterligare omkring 100 länder skrivit in kvotering i partiprogrammen. Denna modell är den vanliga i Öst- och Västeuropa, bland annat i Sverige. Här utvecklades kvinnorepresentationen mycket långsamt fram till 1970, då kvinnorörelsen gav den ett rejält ryck.
- Det var den klassiska jämställdhetsförändringen: Nu hade kvinnor äntligen fått utbildning, kommit ut på arbetsmarknaden, och det fanns en väldigt stark kvinnorörelse som pressade på, berättar Drude Dahlerup.

Att kvinnorepresentationen i flera andra västländer är låg kan delvis förklaras med valsystemet. Proportionella val, som vi har i Sverige, ger en högre kvinnorepresentation. Majoritetsval däremot, som finns i Storbritannien och i USA, missgynnar kvinnor, berättar Drude Dahlerup.
- Då skickas bara en kandidat från varje valkrets - och då vågar man inte sätta upp en kvinna.

Lisa Bjerre, Aktuellt