Valet slutet på reformperioden

Publicerad 25 juni 2005 - 13:03 Uppdaterad 20 juni 2006 - 13:37

Mahmud Ahmadinejads valseger markerar en definitiv brytning med den reformperiod som den avgående presidenten Mohamed Khatami symboliserar.

Visserligen har Khatami och reformlägret fått allt motigare i kampen med de konservativa präster som har sista ordet i iransk politik, men nu är de konservativas maktmonopol totalt.

Ahmadinejad har lovat att inta en tuffare attityd till västmakterna,
att verka för en återgång till den islamistiska revolutionens ideal och att låta de fattiga få en större del av landets oljerikedomar.

Kompromisslös
Den slagne motkandidaten Ali Akbar Hashemi Rafsanjani är visserligen också konservativ, men mer pragmatisk. Han har bl.a. talat för bättre relationer med USA och vill förhandla om Irans kontroversiella kärnkraftsprogram, medan Ahmadinejad intar en kompromisslös hållning.

Den 49_årige ingenjören och fd revolutionsgardisten Ahmadinejad var guvernör i Ardabil_provinsen när han 2003 utsågs till borgmästare i Teheran. Där har han bl.a. stängt snabbmatsrestauranger, förbjudit kvinnor och män att åka hiss tillsammans och påbjudit långärmade skortor och skägg för offentliganställda män.

Ansågs chanslös
Inför presidentvalet var han den mest konservative av de sju kandidaterna och betraktades som en chanslös outsider, men stödet från moskéerna och de fattiga räckte ända fram.

Hans egen enkla livsstil, hans bakgrund i revolutionsgardet och hans
löften om kamp mot korruptionen bidrog till framgången. Det finns också uppgifter om att islamistiska milismän påverkat väljare i vallokalerna.

Till detta kommer att den liberala oppositionen var splittrad inför
valet. Många bojkottade valet, medan andra stödde den ende reformkandidaten som fick ställa upp. Han fick dock bara drygt 14 procent av rösterna.