Slaveriet fortfarande en känslig fråga i Frankrike

Publicerad 25 juni 2005 - 16:29 Uppdaterad 20 juni 2006 - 13:23

Under flera generationer har den franska slavhandeln varit tabu att tala om. Efter 150 år av tystnad försöker Frankrike nu läka såren. Men för slavättlingarna är frågan känslig och debatten om en nationell minnesdag skapar upprörda reaktioner.

-Under generationer har vi bara känt förakt och skam över vilka vi är, över våra förfäder. Mina föräldrar pratade sällan med mig om slaveriet när jag var liten - de visste knappt något om vår familj, konstaterar Serge Romana, läkare i Paris med rötterna på Guadeloupe i franska Västindien. Han är också ordförande i en organisation för slavättlingar, CM98.

När slaveriet förbjöds i Frankrike 1848 stoppades historien i malpåse av de styrande. Alla inblandade uppmanades att lägga de onda minnena bakom sig och det blev i stället själva upphävandet av slaveriet som framhölls. Det innebar också att de svartas kultur och identitet förringades och försökte suddas ut.

Minnesmarsch
Men de senaste åren har de slavättlingar som bor i Frankrike börjat organisera sig för att kräva moralisk upprättelse å förfädernas vägnar.

1998, när Frankrike firade 150-årsminnet av slaveriets upphävande, anordnade 50.000 slavättlingar och sympatisörer den första marschen till förfädernas minne i Paris.

-Vi insåg att vi de senaste 150 åren aldrig hedrat våra förfäder. Det var som om vi suttit i ett minnesfängelse och som om vi plötsligt sluppit ut ur fängelset, säger Serge Romana, vars organisation organiserade marschen som sedan upprepats varje år den 23 maj.

Brott mot mänskligheten
2001 röstade också det franska parlamentet igenom en lag som slog fast att slaveriet är att betrakta som ett brott mot mänskligheten, att franska skolböcker ska ta upp alla aspekter av slaveriet och att en nationell minnesdag ska inrättas.

Det sistnämnda har blivit en av de stora stötestenarna i debatten. En kommitté lämnade i april över sin rapport till regeringen och föreslog den 10 maj, dagen då den så kallade Taubira-lagen antogs. Serge Romana hade strax innan hoppat av kommittén eftersom han ansåg att den inte lyssnade på slavättlingarna, som enligt honom föredrar den 23 maj, dagen för den årliga marschen.

-Genom den första marschen tog vi själva ett initiativ, efter 150 år. Men det är som om myndigheterna ännu en gång säger nej till oss genom att ge oss en annan dag. Frankrike är skyldigt oss vår stolthet, säger Romana upprört.

"Offer-konkurrens"
Andra organisationer ägnar sig åt att hindra att dokument och arkiv från slavhandelns dagar säljs på auktion.

Samtidigt försöker andra personer och organisationer utnyttja frågan om slaveriet och Frankrikes skuld i helt andra syften. Komikern Dieudonné gjorde i vintras skandal genom att bland annat jämföra judarnas lidande under andra världskriget med de svarta slavarnas och tydligt antyda att slaveriet varit betydligt grymmare.

Samma tankegångar har sedan tagits upp på andra håll.
Historikern Pap Ndiaye, som för närvarande skriver en bok om Frankrikes svarta befolkning, tror att de senaste månadernas ofta inflammerade debatt delvis hänger samman med vinterns minnesceremonier kring Auschwitz.

-Det har uppstått en "offer-konkurrens", beklagar han. Att vara ättling till ett offer av något slag har blivit ett medel att skaffa sig en social status.

Politisk front
En gruppering som kallar sig "Republikens infödingar" för samman slaveriet och koloniseringen i stort och går till angrepp mot "förtrycket och diskrimineringen som skapats av den postkoloniala republiken". Uppropet har skrivits under av både vänsterextremister, globaliseringsmotståndare, islamister och vissa som arbetar för de svartas sak i Frankrike.

-Syftet är att smälta samman ett antal rörelser för att skapa en radikal front och skapa en politisk masseffekt, konstaterar Pap Ndiaye.

-Problemet är att man genom att blanda samman allt inte ger några förklaringar utan gör det hela än mer obegripligt.

TT