För att bevisa att de är en etnisk grupp letar kvänerna bland historiska dokument, som kartor.

Kväner i kamp om norrländsk mark

Publicerad 8 augusti 2005 - 18:32 Uppdaterad 20 juni 2006 - 12:57

I norra Sverige pågår en markstrid med etniska förtecken. Folkgruppen kväner strider för rätten till jakt och fiske, en rätt som de är rädda att samerna kommer att ta över.

Ordet kväner är en benämning som kan spåras tillbaka till isländska sagor från medeltiden, drygt 1.000 år tillbaka i tiden. Enligt kvänerna själva, som för omkring fem år sedan bildade intresseorganisationen Kvenlandsförbundet, är de en etnisk grupp som funnits i Sverige så länge att de bör betraktas som ett ursprungsfolk, precis som samerna.

Markstrid ligger bakom
Anledningen till att kvänernas identitet aktualiserats de senaste åren är en markstrid mellan kväner och samer.
Om FN:s konvention om ursprungsfolkets rättigheter antas av Sverige tror kvänerna att det ger samerna makt över de marker och vatten där kväner jagar och fiskar i dag. Därför jobbar de aktivt för att regeringen inte ska anta konventionen, och för att själva bli erkända som ursprungsfolk. De anser att deras historiska band till markerna - och den medföljande rätten att använda dem - inte ska underställas samernas.

Men begreppet kväner som etnisk grupp har ifrågasatts. Thomas Wallerström är docent i Nordskandinavisk historisk arkeologi och berättar att det inte finns något enkelt svar på frågan om kvänernas rötter. Enligt honom är det inte säkert att det har funnits en etnisk grupp som kallat sig kväner i historien. Att begreppet kväner funnits är belagt, men inte dess betydelse.

- Kväner är en benämning på människor som funnits i Bottenviksområdets kustland för 1.000-1.100 år sedan. Men det är inte belagt någonstans att de själva har sett sig som ett folk, utan det var en benämning som använts av främlingar som besökt området, berättar Thomas Wallerström.

Ingen utmärkande kultur
Han anser att kväner från början var ett väldigt vitt begrepp.
- Med tiden har det kommit att tillämpas på ett väldigt snävt sätt. Om man ska vara kritisk kan man säga att det blir en historieförfalskning - att man bygger upp föreställningar kring benämningen som inte funnits i gamla tider, säger Thomas Wallerström.

Enligt honom anses inte kvänerna ha en kultur som är speciellt utmärkande. Levnadssättet bland folket i Tornedalen skiljer sig inte märkbart åt från det hos folk i andra älvdalar i norra Sverige, vilket talar emot kvänernas anspråk på att vara en etnisk grupp och ett eget ursprungsfolk.
- Men om folk kallar sig för en etnisk grupp är det ju svårt att säga att de inte skulle vara det. Å andra sidan har de väldigt svårt att leva upp till de kriterier som brukar finnas kring en etnisk grupp. Det är en väldigt sen etnisk mobilisering som försiggår, säger Thomas Wallerström.

Språket förenar
Det som främst särskiljer kvänerna från andra grupper är språket. Kvänerna talar meän-kieli, tornedalsfinska, som är erkänt som ett minoritetsspråk i Sverige.

Kvänerna själva arbetar för att hitta sin historia, och för att belägga att de är en etnisk grupp med historiska rötter. På så vis kan de även legitimera sina krav på mark och rättigheter till jakt och fiske.
Men uppgiften försvåras av att det knappt har gjorts någon forskning på kvänerna. Enligt Thomas Wallerström har de inte betraktats som någon historiskt intressant grupp, medan samerna har ansetts som häpnadsväckande och intressanta, och blivit föremål för böcker ända sedan 1600-talet.
- Det finns en forskningsskugga kring Norrbottens finskspråkiga minoriteter, säger Thomas Wallerström.

I fjol nådde dock kvänerna en delseger, då de erkändes som en finsk-ugrisk ursprungsbefolkning av en paraplyorganisation för urfolk som talar finskugriska språk.

Lisa Bjerre, Aktuellt